# ID: svediakorp-gov450913
# author: Eurlings (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,125
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
När jag gavs ansvaret att vara föredragande om förbindelserna mellan EU och Turkiet bestämde jag mig för att skriva ett faktabaserat, rättvist och balanserat betänkande med fokus på innehållet.
Förutom på kommissionens studie och andra rapporter har jag även grundat mina slutsatser på mina täta besök i Turkiet.
Under de senaste månaderna, närmare bestämt sedan i början av oktober, har jag tillbringat mer än två veckor i landet.
Låt mig tala om för er att jag är imponerad av de reformer som Turkiet har genomfört.
Mer har hänt under de senaste åren än under de fyra årtiondena dessförinnan.
I mitt betänkande hänvisar jag till parlamentets stöd i detta, men även allmänhetens oavbrutna stöd för förändringarna är klart imponerande och värt våra gratulationer.
Samtidigt har jag även, vilket jag påpekar i mitt betänkande, blivit övertygad om att fler reformer måste följa och genomföras.
Vidare måste de pågående reformerna genomföras effektivare för att Turkiet helt skall uppfylla de politiska kriterierna.
Tillåt mig att med utgångspunkt i dessa positiva ord nämna ett antal områden där en hel del ännu återstår att göra.
Allra först, mänskliga rättigheter.
I lagstiftningen har regeringen gjort stora framsteg på området.
I likhet med kommissionen, Europarådet och alla människorättsorganisationer utom en, är även jag av den uppfattningen att det inte förekommer systematisk tortyr i Turkiet, men i diskussionen om huruvida tortyren är systematisk eller inte förbises den verkliga fråga vi står inför, nämligen att ungefär etthundra fall av tortyr, rapporterade av Amnesty International, Human Rights Watch och andra organisationer, som begåtts i polisarrester är alldeles för många – etthundra för många för ett land som verkligen vill närma sig Europa.
Frågan ägnas därför stor uppmärksamhet i betänkandet.
En oberoende inspektionsmyndighet, som arbetar tillsammans med icke-statliga organisationer och som kan göra oannonserade besök på polisstationer, måste inrättas.
Dessutom måste det betonas att det bör bli praxis att varje rapporterat fall av människorättslig kränkning i polisarrester omedelbart blir ett domstolsärende.
Sedan har vi religionsfriheten, ett område där det fortfarande finns många problem och där framstegen har varit måttliga.
Aleviterna, som utgör mer än 30 procent av befolkningen, är inte fullt erkända.
De religiösa minoriteterna har problem när det gäller äganderätten, utbildningen av munkar och präster, men även, helt enkelt, erkännandet av att de delar den turkiska identiteten.
Jag anser att det här finns ett verkligt behov av förändring, eller som Ali Birand, en välkänd journalist på CNN Turk, sade i förra veckan: ” Turkiet måste bli stolt, även över sina religiösa minoriteter, i stället för att hålla dem tillbaka. ”
I betänkandet förklaras tydligt vilka framsteg som är nödvändiga när det gäller religionsfriheten.
En tredje sak gäller kvinnors rättigheter.
Liksom är fallet med de mänskliga rättigheterna har en hel del förbättrats när det gäller kvinnors rättigheter, bortsett från att verkligheten på vissa sätt är långt mindre lovande, med tvångsgiftermål och brott som begås för att återupprätta hedern, däribland hedersmord.
Turkiet måste omgående satsa på att bekämpa analfabetism bland kvinnor och på att utbilda dem bättre, och icke-statliga organisationer som erbjuder kvinnliga offer skydd måste ges starkt stöd.
Betänkandet är mycket tydligt även på den punkten.
Jag vill ta upp tre saker till.
Turkiet har gjort många konstitutionella justeringar, men själva författningen daterar sig till militärtiden.
Jag anser därför att det är viktigt att förklara i betänkandet att vi råder Turkiet att utarbeta en ny författning om landet verkligen vill fortsätta att utvecklas som hittills.
Jag skulle nu vilja övergå till den känsliga frågan om Armenien.
I betänkandet föreslås att en bilateral kommitté med armeniska och turkiska sakkunniga inrättas för att katalogisera alla historiska fakta.
Dessutom bör gränsen mot Armenien åter öppnas i syfte att upprätta nya förbindelser i ett klimat där såren från det förgångna verkligen kan läkas.
Sist men inte minst, Cypern.
Jag anser att betänkandet är väldigt tydligt när det gäller erkännandet av Cypern, tillbakadragandet av trupper och behovet av nya förhandlingar för att försöka uppnå varaktig fred och en återförening av ön.
Betänkandet är enligt min mening konstruktivt, men inte naivt.
Även om det är realistiskt innehåller det även kritik där så behövs.
Enligt betänkandet kan förhandlingarna inledas utan otillbörliga dröjsmål förutsatt att tre villkor är uppfyllda.
Först och främst, som kommissionen också har nämnt, är det verkligen nödvändigt att ändra ett antal lagar och anta en del nya.
Jag vet att Turkiet arbetar med just detta.
För det andra måste kommissionens övervakning fungera fullt ut.
För det tredje – och detta är centralt för oss och även för mig som föredragande – måste det göras fullständigt klart att tonvikten i det första skedet av förhandlingarna, när de har inletts, kommer att ligga på att i högre grad uppfylla de politiska kriterierna rättsligt sett men även i praktiken.
Jag har gjort allt jag kunnat för att uppnå en samarbetsnivå i parlamentet där denna avvägning görs på ett konstruktivt men ändå kritiskt sätt.
Jag skulle vilja be alla grupper som har deltagit i detta att hålla sig till dessa kompromisser även i denna sista diskussion i plenum.
Låt mig i egenskap av föredragande säga, vilket jag även gör i betänkandet, att det nu är upp till Turkiet att bevisa att landet kan fullfölja sina åtaganden och att det, med ytterligare förändringar när det gäller mänskliga rättigheter, religionsfrihet och kvinnors rättigheter, verkligen kan motsvara den standard som krävs för EU-medlemskap.
Det är nu upp till Turkiet; bollen ligger på deras planhalva.
Oavsett vad som händer måste vi inse att samarbetet mellan Turkiet och Europeiska unionen kommer att vara mycket långtgående i framtiden.
Betänkandet lämnar inga tvivel om den saken.
Vad vi enligt min mening bör göra nu är att förmedla ett kraftfullt budskap till Turkiet om att ta tillfället i akt.
Turkiet ges detta verkliga tillfälle, men vi i kammaren måste också sända ett tydligt budskap om vår egen relevans som parlament genom att under kommande år kontrollera att Turkiet gör verkliga framsteg och detta i tillräcklig utsträckning.
Europaparlamentet måste uppmuntra Turkiet i detta.
Jag anser att det är mycket viktigt, och jag hoppas därför att det i slutet av veckan kommer att visa sig att betänkandet har ett brett stöd inte bara i utskottet för utrikesfrågor utan även i Europaparlamentets plenum.
