# ID: svediakorp-gov450814
# author: Catania (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Även om jag till viss del välkomnar det som kommissionären har sagt i kammaren tror jag att de olika frågorna måste undersökas mer noggrant.
Den första frågan när det gäller Colombia handlar om den politik som president Álvaro Uribe har inlett.
För bara ett par veckor sedan kunde vi se ett fotografi av den colombianska presidenten på framsidan av den respekterade amerikanska veckotidningen.
Där påstods det att president Álvaro Uribe när han var på Förenta staternas försvarsministerium 1991, innan han valdes till president, hade kopplingar till Medellíns narkotikakartell och var vän till Pablo Escobar.
Som om inte det räckte har president Uribes politik de senaste åren utgjorts av att uteslutande uppmuntra de paramilitära styrkorna.
Det har skett till den grad att han för några månader sedan bjöd in paramilitära ledare till parlamentet och visade att han bara är beredd att diskutera med den ena sidan i det här kriget.
Till och med Ingrid Betancourts släktingar har påstått att det är president Álvaro Uribe som inte godtar något humanitärt utbyte.
De senaste åren har den nationella säkerhetspolitiken varit fokuserad på godtyckliga massfängslanden, kriminalisering av sociala konflikter, massakrer på fackföreningsmedlemmar och brott mot de mänskliga rättigheterna.
Mot denna bakgrund anser vi att Europeiska unionen inte skall förklara sig vara neutral i detta sammanhang, utan den bör tvärtom uppmuntra sökandet efter en politisk lösning på konflikten och ett slut på militära strider, som president Álvaro Uribe för närvarande stöder.
Vi måste göra allt vi kan för att följa Londonförklaringen från juli 2003 och rekommendationerna från FN: s högkommissarie för mänskliga rättigheter från mars 1994.
Vi får inte glömma att det faktiskt är den colombianska regeringen som har misslyckats att hålla överenskommelserna.
Slutligen, med tanke på internationellt och europeiskt samarbete måste det framhållas att medel för fredslaboratorier allt för ofta går till områden som helt kontrolleras av paramilitära grupper.
Jag anser att kommissionen och rådet i större utsträckning skall ta med detta i beräkningen.
