# ID: svediakorp-gov450799
# author: Lundgren (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 262
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Revisionsrättens årsrapport är en i huvudsak kompetent och övertygande genomgång av Europeiska gemenskapernas räkenskaper.
Men det är, som vi alla här konstaterar, i sig självt en skandal att det nu för tionde gången inträffar att revisionsrätten inte kan ge en ren revisionsrapport.
Då är att märka att revisionsrätten ju inte ägnar sig åt att försöka avslöja bedrägerier och annan brottslighet.
Det är OLAF: s uppgift, och sådana skandaler finns det också gott om i hela EU: s verksamhet.
Bland EU: s parlamentariker och tjänstemän talas det öppet om skandaler som aldrig har dragits upp i offentlighetens ljus och beivrats, trots att de är välkända för många.
Vi finner att revisionsrätten inte kan godkänna transaktioner som avser jordbrukspolitik, strukturpolitik, bistånd och föranslutningsstöd.
Det rör sig om de beloppsmässigt helt dominerande transaktionerna och innebär i sin tur att den allra största delen av dessa betalningar ligger utanför medborgarnas kontroll.
Det innebär också att EU inte borde ägna sig åt att betala ut pengar till länder och organisationer som sedan har till uppgift att spendera pengarna enligt EU-myndigheternas vilja.
En sådan uppläggning kommer sannolikt aldrig att kunna kontrolleras.
Det finns egentligen inga skäl att driva dessa verksamheter som inte kan kontrolleras på områden som jordbruk, strukturpolitik och bistånd.
Det finns skäl att hjälpa fattiga EU-länder men det bör ske genom icke öronmärkta transfereringar.
Bistånd till icke EU-länder bör inte kanaliseras via EU-myndigheter utan via FN-organ eller direkt från medlemsländerna.
