# ID: svediakorp-gov450797
# author: Wynn (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 908
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
För tio år sedan var jag föredragande för ansvarsfriheten och för tio år sedan sade jag att vi aldrig kommer att få någon positiv revisionsförklaring, eller DAS.
Det sade jag eftersom vi, oavsett bristerna inom kommissionen eller vilka oegentligheter som förekom, för tio år sedan ganska tydligt kunde se att det handlade om två oförenliga system: det system som Revisionsrätten använde för sin revision och det system som kommissionen använde, med dess funktionssätt.
Det har skett förändringar under de senaste tio åren.
Revisionsrätten har ändrat sina metoder – den har övergått till systemet med fyra pelare – och kommissionen har haft sina Kinnockreformer.
Jag är dock fortfarande övertygad om att vi inte ens efter den 1 januari nästa år med de nya budgetförordningarna och de nya revisionssystemen kommer att få uppleva en positiv revisionsförklaring, på grund av hur saker och ting är organiserade.
Jag skulle vilja rikta en kommentar till Jeffrey William Titford.
I ert land har socialdepartementet inte lyckats få ett godkännande av sina räkenskaper under de senaste 14 åren.
I USA har räkenskaperna i den federala budgeten inte godkänts på sex år.
Det här är ingen unik organisation och det skulle ha hjälpt, herr Titford, om ni verkligen hade deltagit i samtliga de sex utfrågningar som vi höll.
Mote dök i alla fall upp vid några tillfällen och ställde några frågor, men Mote är ju också en oberoende ledamot från Förenade kungariket som är oberoende, och inte en oberoende ledamot från Förenade kungariket som Titford är.
Hur som helst, tillbaka till mitt manus.
Det som nu sker är att kommissionen säger att den använder sig av räkenskapsavslutning eftersom det är vad som sägs i budgetförordningen.
Det är så kommissionen kontrollerar sådant som jordbruksutgifter.
Dess hållning är alltså att de kan återkräva medlen.
Varför tar inte Revisionsrätten upp det i revisionsförklaringen?
Något som är värt att nämna är att när räkenskapsavslutning används återkrävs egentligen medlen från medlemsstaterna.
De återkrävs inte från lantbrukarna eller mottagarorganisationerna, vilket betyder att de nationella skattebetalarna står för notan för eventuella oegentligheter eller bedrägerier.
Sedan säger Revisionsrätten att återkrävande är bra, men att vi borde ha ett system där det inte behövs något återkrävande.
Systemet borde vara bättre.
Det är tämligen lätt att förstå.
Sedan säger kommissionen: ja, men det kommer att kosta så mycket att göra det som Revisionsrätten vill göra, att det helt enkelt inte blir lönsamt.
Det kan jag också förstå.
Jag kommer att ta upp flera olika slutsatser från budgetkontrollutskottets sex frågestunder med kommissionärerna och Revisionsrätten.
Alla kan se att ett av huvudproblemen är delad förvaltning.
Som en av Revisionsrättens ledamöter sade vid utfrågningarna, handlar det inte om ett kontrollproblem, eller om ett revisionsproblem, utan om ett förvaltningsproblem.
Jag börjar alltså tro att vi behöver ett system som gör utanordnarna i medlemsstaterna ansvariga för att se till att lagar och regler följs.
Det verkar konstigt att bara halva partnerskapet behöver ta ansvar i ett system med delad förvaltning.
Det kommer att innebära lagändringar och det kommer att innebära samarbete med rådet och medlemsstaterna.
Ur Revisionsrättens synvinkel måste jag fortfarande övertygas om att två av de fyra pelare som Juan Manuel Fabra Vallés nämnde är tillförlitliga.
Jag är verkligt bekymrad när det gäller den mängd transaktioner som granskats, och jag ifrågasätter även den omfattning i vilken andra revisorers arbete används.
Vi behöver en regelbunden verksamhetsberättelse om det arbete som gjorts i fråga om nationella revisioner för att vara säkra på att de fyra pelarna ger en insynsvänlig revisionsförklaring.
Parlamentet begär dessutom varje år att Revisionsrätten borde dela in sin revisionsförklaring i sektioner så att budgetmyndigheten vet exakt var problemen ligger.
Vi befinner oss i en situation med ett antal regler från Revisionsrätten som kommissionen aldrig kommer att kunna följa till rimliga kostnader, vad den än gör, jämfört med de fördelar som kan vinnas.
Jag försöker inte att tänja på reglerna, jag försöker få dem att passa.
Jag ber Revisionsrätten att försöka införa regler som det går att följa.
Tänk er att Barcelona spelar mot Manchester United i en Europacupfinal inför en publik på 70 000 personer som alla har ögonen riktade mot planen och spelarna.
Hela Europa följer det här.
Domaren kommer ut på planen, han går till mittpunkten och framför fötterna på Wayne Rooney lägger han inte ner en fotboll, utan en rugbyboll.
När spelarna försöker att tala om vilka problem de kommer att ha med en oval boll, säger han: Bry er inte om bollen, sätt igång att spela!
Det är, rent ut sagt, så Revisionsrätten ställer sig till insatser för att förändra systemet.
Revisionsrätten säger: Bry er inte om bollen, utan sätt igång att spela!
Låt oss dock vara tydliga: den här analogin betyder inte att kommissionen eller medlemsstaterna skall ses som den offentliga förvaltningens elit.
Jag har en sista kommentar.
Som tur är ingår jag i det tillfälliga utskottet för den nya budgetplanen.
Vi borde inte enas om en ny budgetplan förrän vi löst det här problemet med tillförlitlighet och ansvarsskyldighet från medlemsstaternas sida.
