# ID: svediakorp-gov450789
# author: Kallas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-02
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ET
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,090
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Fabra Vallés, medlemmar av Europeiska revisionsrätten, mina damer och herrar!
Låt mig först tacka Juan Manuel Fabra Vallés för hans tal och än en gång säga att jag är mycket nöjd med revisionsrättens rättvisa och balanserade sätt att presentera sin årsrapport.
Jag vill försäkra rätten och parlamentet om att kommissionen kommer att ta full hänsyn till rättens slutsatser och rekommendationer.
Jag vill emellertid ta upp den enligt min mening viktigaste politiska aspekten på hela processen.
Denna viktiga politiska fråga har att göra med den negativa bakgrunden till den positiva revisionsförklaringen, DAS.
Revisionsrätten har nämligen för tionde året i rad inte kunnat göra en helt igenom positiv revisionsförklaring.
Denna så kallade årsdag uppskattades stort av den EU-skeptiska pressen – och ett antal politiker – som använde den negativa revisionsförklaringen för att publicera snedvridna och överdrivna uttalanden om hanteringen av EU: s medel i allmänhet.
Situationen blev ganska lugn i år, men det berodde bara på att den EU-skeptiska pressen var alltför upptagen av den försenade tillsättningen av Barrosokommissionen.
Men hur snedvriden informationen än är och vilka åtgärder vi än vidtar för att framföra vår ståndpunkt, fortsätter denna negativa uppfattning att påverka den allmänna opinionen, folkomröstningarna och det alleuropeiska samarbetet.
Detta motiverar oundvikligen frågor som: ” Vem skall beskyllas för att Europeiska revisionsrättens revisionsförklaringar har varit negativa i ett helt årtionde? ” och ” Vad skall vi göra åt det? ”
Om vi frågade kommissionen vems fel det är skulle de enkelt svara att felet är medlemsstaternas, eftersom de brister i tillämpningen av betalningssystemet och i den metod som tillämpas.
Om vi frågade rådet skulle det vara enkelt för dem att lägga skulden på kommissionen som enligt artikel 274 i EG-fördraget uttryckligt ansvarar för att genomföra EU: s budget.
Om vi frågade revisionsrätten skulle de betona sina begränsade personalresurser och uppgiftens omfattning.
Då och då ger de kommissionens framsteg ett erkännande, men eftersom fördraget inte ger dem särskilt stort handlingsutrymme att agera blir resultatet en negativ revisionsförklaring.
Men vad skulle då Europaparlamentet svara, mina damer och herrar?
Parlamentet ville å ena sidan godkänna budgeten, men å andra sidan kvarstår intrycket att parlamentet har tagit hänsyn till den negativa revisionsförklaringen.
Det är svårt att nå en balans i en sådan situation.
Det gläder mig att Szabolcs Fazakas är ordförande för budgetkontrollutskottet det här året, och att Terence Wynn är föredragande när det gäller ansvarsfriheten, eftersom vi är överens om situationens allvar.
Detta betyder att vi har råd att sikta högt.
Vi bör alla sikta högre än beviljandet av ansvarsfrihet för budgeten.
Alla fyra institutioner bör arbeta tillsammans för att utforma en gemensam handlingsplan, så att vi kan få en positiv revisionsförklaring inom en snar framtid.
Frågan måste lösas, och kommissionen är beredd att göra sin del.
Låt mig helt kort kommentera diskussionerna i budgetkontrollutskottet.
Jag välkomnar den tidpunkt, den modell och det tillvägagångssätt som parlamentet valde i år.
Vid de diskussioner som hölls i utskottet förra veckan behandlades viktiga frågor i ett försök att klargöra viktiga olösta problem.
Enligt min mening är det ett tillvägagångssätt som hjälper oss att förbättra kvaliteten på vår dialog.
Det gladde mig att en av de centrala frågor som behandlades av utskottet var frågan om hur vi i framtiden kan åstadkomma en positiv revisionsförklaring när det gäller betalningar.
En positiv revisionsförklaring bör innebära att den myndighet som beviljar ansvarsfrihet är tillräckligt förvissad om att övervaknings- och kontrollmyndigheterna känner till utgifterna och att de minimerar risken för oegentligheter till rimliga administrativa kostnader.
Trots det som står i fördraget kan kommissionen inte åstadkomma detta på egen hand.
Kommissionen, medlemsstaterna och revisionsrätten behöver förstärka samordningen av revisions- och budgetkontrollprocesserna.
För att minimera riskerna krävs mycket effektivare övervaknings- och kontrollåtgärder, vilket i sin tur betyder att luckor i granskningen bör fyllas och dubbelarbete undvikas.
När det till exempel gäller medlemsstaternas betalningar innebär detta att medlemsstaterna skulle behöva utfärda tillförlitliga revisionsintyg som kommissionen – som har det övergripande ansvaret – kan förlita sig på.
Det behöver knappast påpekas att medlemsstaterna inte har varit särskilt angelägna om att ta på sig detta extra ansvar.
Och vi har kanske inte lyckats motivera medlemsstaterna tillräckligt om att frågor kring ansvarsfriheten för budgeten bör få mer än tillfällig uppmärksamhet från deras sida.
När revisionsrätten lade fram sin rapport för Ekofinrådet förra veckan var mitt viktigaste budskap till rådet att ansvarsfriheten inte bara är en fråga för kommissionen och parlamentet.
Vi bör försöka finna fler vägar och möjligheter att påminna medlemsstaterna om det.
Förhoppningsvis kommer parlamentet och dagens debatt att skynda på framsteg i den här frågan.
Kommissionen kommer att göra sin del.
En av de viktigaste utmaningarna är enligt vår mening redovisningssystemet.
På den punkten vill jag betona att kommissionen har gjort stora framsteg med att modernisera redovisningssystemet och övergå till metoden för kostnadsmässig redovisning.
När det nya systemet börjar fungera 2005 kommer kommissionen att ligga långt före de flesta offentliga förvaltningar i Europeiska unionen.
Herr talman, herr Fabra Vallés, medlemmar av revisionsrätten, mina damer och herrar!
Jag har inte använt min tid för att räkna upp kommissionens alla åtgärder som har välkomnats i revisionsrättens rapport.
Låt mig bara konstatera att vi självklart är nöjda med revisionsrättens positiva revisionsförklaring när det gäller räkenskapernas tillförlitlighet.
Vi gläds åt erkännandet av förbättringarna i årets presentation av räkenskaperna.
Och vi uppskattar självklart revisionsrättens förbehållslösa positiva revisionsförklaring när det gäller de egna medlen, åtagandebemyndigandena och de administrativa utgifterna.
Nu har jag möjlighet att återgälda berömmet: att Europeiska unionens finansiella förvaltning har blivit betydligt bättre på alla nivåer – och därmed garanterar EU-medborgarna en mycket bättre kostnadseffektivitet – beror till stor del på revisionsrättens rapporter.
Jag vill uppriktigt tacka Juan Manuel Fabra Vallés för rättens ovärderliga bidrag.
Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för 2003 års budget har inletts.
Jag skall avsluta genom att upprepa att alla institutioner har både intresse av och ansvar för att delta aktivt i den kommande processen.
Mina kolleger och jag i kommissionen är angelägna om att diskutera med er om hur vi kan nå det bästa resultatet, och hur vi bäst utvärderar resultatet.
Det tror jag ligger i allas intresse.
Tack.
