# ID: svediakorp-gov450741
# author: Coelho (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 878
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr vice kommissionsordförande, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka mina kolleger i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för deras hjälp, särskilt skuggföredragandena, och bland dem speciellt Michael Cashman.
Vi måste alla arbeta tillsammans för att finna lösningar som passar de farliga tider som vi lever i.
Det tjänar ingenting till att stoppa huvudet i sanden.
Det är viktigt att vi ökar våra medborgares säkerhet, men vi måste göra det utan att äventyra de grundläggande friheterna, däribland rätten till skydd för personuppgifter.
Det förslag som vi har på bordet i dag överlämnades till parlamentet i februari 2004 och är resultatet av en konsekvent syn på biometriska kännetecken, som innefattar harmoniserade lösningar för nationella dokument från tredjeländer, EU-medborgares pass, informationssystemet för viseringar samt andra generationen av Schengens informationssystem.
Att resehandlingarna blir säkrare och att biometriska kännetecken läggs in kommer att bidra till kampen mot terrorism och olaglig invandring samt göra att den fria rörligheten kan utövas på ett säkrare sätt.
Det bästa sättet att förhindra att falska identiteter används är att kontrollera om den som använder dokumentet verkligen är den rättmätige innehavaren.
Den nya tekniken erbjuder många fördelar i fråga om att identifiera individer och försvåra förfalskningar av dokument.
Vi måste bekämpa så kallad visumshopping och missbruk av identiteter.
Parlamentet gör helt rätt i att fästa stor vikt vid skydd av personuppgifter.
Det måste alltid finnas en balans mellan behovet av säkerhet och respekten för de individuella fri- och rättigheter som erkänns i nationella lagar och i gemenskapsrätten.
Detta är ett avgörande villkor som måste vara uppfyllt innan vi kan börja använda biometriska kännetecken.
Därför stödde jag helt de ändringsförslag som lades fram i skrivelsen från den arbetsgrupp som instiftades genom artikel 29 och vill understryka behovet av åtgärder som rör tillgången, med andra ord vem som skall ha tillgång till uppgifterna och i vilket syfte.Medlemsstaterna måste sammanställa en lista över behöriga myndigheter, med garantier för människor som inte kan tillhandahålla vissa av de biometriska uppgifterna, såsom fingeravtryck – till exempel brännskadade eller amputerade – samt garantier för att medborgare som utsätts för felaktiga avvisanden vid gränskontroller underrättas om skälen till att de avvisas och om hur denna situation så snabbt som möjligt kan redas ut och åtgärdas.
Slutligen måste de övervakande myndigheterna få nya funktioner på det här området och de ökade resurser som krävs för att fullgöra dessa nya funktioner.
Avslutningsvis vill jag nämna fyra förutsättningar för att det här betänkandet skall kunna antas.
För det första får det bara finnas ett enda skäl för att använda uppgifterna.
Det måste klargöras, bortom alla tvivel, att uppgifterna endast får användas för identifiering och inte under några omständigheter för förtäckt identifiering eller övervakning.
För det andra har vi frågan om databasen.
I det betänkande som jag lägger fram för er avvisas tanken på att skapa en centraliserad databas kategoriskt.
Biometriska uppgifter får bara lagras i passen.
Det är inte nödvändigt att skapa en databas för att se till att länken mellan passet och dess innehavare blir mer tillförlitlig.
Risken för att uppgifter används i andra syften än det avsedda är för stor.
Jag vill bestämt framhålla att det inte någonstans i kommissionens lagförslag eller i rådets nuvarande text finns något förslag om att inrätta en databas.
I motiveringen nämndes det att detta skulle kunna övervägas i framtiden, och av det skälet föreslår vi att parlamentets ståndpunkt klargörs på en gång.
För det tredje har vi frågan om den tekniska lösning som väljs.
De tekniska specifikationerna måste vara hållbara, eftersom det är dessa specifikationer som avgör om biometrin kommer att fungera eller ej.
Vi kan inte riskera att kasta oss in i lösningar som senare visar sig vara dåligt underbyggda, tekniskt överspelade eller för dyra.
Detta skulle skada medborgarnas förtroende för oss.
Herr Frattini!
En avgörande punkt är att det som är mest känsligt när det gäller skydd av personuppgifter inte är vilken princip som väljs utan hur den omsätts i praktiken.
Därför föreslår vi att de experter som granskar de tekniska specifikationerna från uppgiftsskyddssynpunkt skall ha möjlighet att utvärdera dem och göra eventuella påpekanden.
Den fjärde och sista punkten gäller ändringarna av det ursprungliga förslaget.
Vid sitt möte den 26 oktober beslöt rådet att gå vidare med ändringsförslaget att göra det obligatoriskt att ta med fingeravtryck.
Tidigare var detta frivilligt.
Ur politisk synvinkel hade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor med stor majoritet redan godkänt införandet av de båda biometriska kännetecknen, med den enda skillnaden att man överlämnade åt medlemsstaterna att avgöra om det sistnämnda skulle användas.
Alla invändningar framfördes till rådet och det var medlemsstaterna själva som valde att avstå från denna valmöjlighet och att använda båda från början.
Därför tycker jag inte att det borde finnas något som hindrar att parlamentet röstar för det här betänkandet.
Genom att göra det klargör parlamentet sin ståndpunkt i frågan och förstärker de garantier som vi alltid vill skydda.
