# ID: svediakorp-gov450710
# author: Landsbergis (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 436
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru komissionär!
Ukraina håller på att födas inför våra ögon och inför Rysslands ögon.
Ryssland och vi har olika uppfattningar och därför har toppmötet givit så lite i denna fråga.
I stället finns EU: s öppna utvärderingar.
Det pågår en utomordentligt viktig utveckling i Ukraina.
En nation av medborgare, vilket Ryssland helt klart inte är, håller på att födas.
Nu är det Ukrainas stund.
Men enligt våra dokument har Ryssland ett stort ansvar – enligt min uppfattning det största.
Talmannen i Ukrainas parlament tog ett djärvt steg genom att tillkännage att Ukraina bara har två alternativ – antingen en delning av staten eller blodsutgjutelse.
Det verkar som om Rysslands president skulle önska att valprocessen gjordes om helt och hållet från början så att oppositionsledaren skulle kunna föras åt sidan.
Om Ukrainas avgående president tänker lyssna på sådana råd och utfärda ett dekret om att arrangera inte bara den andra valomgången utan ett helt nytt val kommer Ryssland att vara ansvarigt för konsekvenserna.
Detta skulle bli en provokation för hundratusentals människor som skulle kunna förlora tålamodet, och detta skulle kunna leda till att den fredliga civila ordningen gick förlorad.
Om de skulle ockupera presidentpalatset, vilket skedde i Georgien, skulle de kunna mötas av gevärseld från en utländsk armé.
Europaparlamentet och Europeiska kommissionen – här riktar jag mina kommentarer till Benita Ferrero-Waldner – skulle officiellt kunna fråga den ryska regeringen, eller åtminstone dess representanter, om Moskvapressen lämnar korrekta uppgifter när den rapporterar om beväpnade ryska specialtrupper som förs in i Kiev iklädda ukrainska uniformer.
Eftersom situationen förefaller så extrem är det svårt att förstå den sympati som uttrycks för Rysslands president – som blandade sig i helt i onödan – som om han inte kan förlora.
För fjorton år sedan var vi i Litauen på liknande sätt medvetna om att majoriteten i väst tyckte synd om Michail Gorbatjov.
Detta fick en dålig effekt på Kreml, och Gorbatjov förlorade ännu mer inflytande.
En politik i syfte att återupprätta det ryska imperiet har nu redan besegrats i Ukraina även om president Vladimir Putin fortfarande är en maktfaktor i världen.
Han har två alternativ – antingen att erkänna Ukrainas rätt att ha sin egen regering och demokratiska stat eller att utgjuta blod och få blod på sina händer som Gorbatjov.
President Vladimir Putins vänner bör tala direkt med honom, inte via Leonid Kutjma, och de bör enhälligt råda honom att välja det första alternativet.
Tack.
