# ID: svediakorp-gov450705
# author: Czarnecki, Ryszard (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
I mitt land sänds barnprogrammen efter kl.
19.
Jag gissar att rådsordföranden gillar godnattsagor och barnprogram och att det är därför han har lämnat oss.
Detta tyder emellertid på en viss brist på respekt för Europaparlamentet och jag hoppas verkligen att det inte kommer att upprepas i framtiden.
Jag är mycket glad över att denna debatt äger rum i dag.
Det skulle ha varit fel att ersätta den med debatten om Ukraina eftersom Ukraina är ett land och Ryssland ett annat, även om Ryssland, eller en del av Ryssland, fortfarande tänker eller vill tänka i samma banor som under Sovjettiden eller under tsarväldet.
Jag är också mycket glad av ytterligare en anledning, nämligen att José Manuel Barroso och Vladimir Putin hade betydande meningsskiljaktigheter under toppmötet i Haag nyligen och att dessa meningsskiljaktigheter inte enbart gällde Ukraina.
Åsynen av självbelåtna politiker som skakar hand har i allmänhet varit ett dåligt omen för den genomsnittliga medborgaren, i synnerhet i öst.
Vilka slutsatser kan man dra av förbindelserna mellan Moskva och Bryssel eller med andra ord mellan Ryssland och Europeiska unionen under de senaste åren?
Den mest uppenbara slutsatsen är att det i själva verket inte har handlat om förbindelser mellan Bryssel och Moskva utan mellan Ryssland och de enskilda EU-medlemsstaterna, i synnerhet de största medlemsstaterna.
Det har handlat om förbindelser mellan Ryssland och Frankrike, Ryssland och Tyskland, Ryssland och Storbritannien och Ryssland och Italien.
Moskva valde sina egna partner för de bilaterala förbindelserna och spelade ut EU och i stor utsträckning de stora länderna mot de medelstora och små länderna.
Vår enda reaktion måste därför vara att agera solidariskt inom ramen för ett enat EU.
Ryssland är en viktig men tuff partner och vi bör inte ge det något tillfälle att utveckla imperie- och supermaktstendenser.
Varken Västeuropa eller Central- och Östeuropa har råd att tillåta att detta sker.
Detta ligger inte heller i Rysslands långsiktiga strategiska intresse.
