# ID: svediakorp-gov450696
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,312
# sentences: 66
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag vill börja med att säga att jag till fullo håller med Daniel Marc Cohn-Bendit om att toppmötet mellan EU och Ryssland inte bara handlade om en diskussion om Ukraina.
Det var ett tillfälle att fördjupa våra förbindelser på olika områden, och därför är jag glad att vi har denna debatt om EU och Ryssland i dag.
Jag hoppas att ni har överseende med att jag inte kan stanna kvar under hela debatten.
EU och Ryssland har närmat sig varandra i flera hänseenden.
Genom ratifikationen av partnerskaps- och samarbetsavtalets protokoll för utvidgningen och den ryska ratifikationen av Kyotoavtalet har Ryssland understrukit den vikt landet fäster vid det strategiska partnerskapet med Europeiska unionen.
Detta strategiska partnerskap är också viktigt för oss.
Tillsammans kan vi inte bara hantera svåra frågor av gemensamt intresse utan också ta itu med viktiga internationella problem som miljöförstöringen och kampen mot terrorismen.
De fyra gemensamma områdena utgör en grundläggande del av vår strategiska förbindelse, de visar att vi inte bara vill vara nära grannar.
Vi vill vara goda grannar.
Under de senaste sex månaderna har vi gjort betydelsefulla framsteg.
Vi har mer eller mindre lyckats slutföra förhandlingarna på två av de fyra områdena, nämligen ekonomi, forskning, utbildning och kultur.
Vi hoppas att vi vid nästa toppmöte i maj 2005 i Moskva kommer att kunna nå enighet på alla fyra områden.
Inom EU betraktar vi dessa fyra områden som sammanhängande.
EU vill höja nivån på samarbetet mellan EU och Ryssland, men detta måste gälla på alla områden.
Det går inte att välja och vraka.
Vi kommer att genomföra detta – och jag har inte åsidosatt några grundläggande principer eller mål bara för att kunna nå en snabb kompromiss.
Det är viktigt att notera att vi, medan förhandlingarna på denna grundval pågår, kommer att försöka intensifiera förbindelserna mellan EU och Ryssland där så är möjligt utan att göra avkall på våra principer.
Det finns några frågor av stor vikt, till exempel Kyotoprotokollet, där vi måste gå vidare och inte kan vänta på en slutlig överenskommelse på denna grundval.
Både Ryssland och EU har enats om att en anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) är viktig för Ryssland.
EU har erbjudit sin hjälp i WTO-förhandlingarna med andra partner, men vi har insisterat på att Ryssland skall ta WTO: s regelverk på allvar.
Ryssland bör därmed vinna ökat förtroendet från utländska investerare.
Det innebär också att Ryssland måste vara villigt att lösa ekonomiska tvister.
I det hänseendet påminde EU vid toppmötet om den olösta frågan om ersättning för överflygning över Sibirien.
Det återstår fortfarande en del att göra på det allmänna området med frihet, säkerhet och rättvisa.
Den viktigaste frågan gäller EU: s krav på återtagandeavtal, vilket hänger ihop med Rysslands krav på viseringslättnader liksom även det långsiktiga målet med ett viseringsfritt system.
För EU är ett återtagandeavtal en grundläggande del av detta gemensamma område, därför är vi inte villiga att kompromissa bara för att nå ett resultat.
Vi vill nå ett bra resultat – och detta ligger i våra medborgares intressen.
Vi anser att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är av största vikt och därför en viktig förutsättning på detta område.
Under toppmötet med våra ryska partner tog vi upp problemen i Tjetjenien och situationen i Nordkaukasien samt mediernas ställning.
Tyvärr lyckades vi inte göra några viktiga framsteg eftersom åsikterna fortfarande går isär.
Men jag hoppas att vi kommer att kunna upprätthålla en återkommande dialog om frågor som rör mänskliga rättigheter.
Diskussionen förs i båda riktningarna, därför hade vi inga invändningar mot att Ryssland tog upp frågan om rysktalande minoriteter i de baltiska staterna.
Enligt min åsikt gav vi ryssarna ett tydligt och tillfredsställande svar på dessa frågor.
EU frågade Ryssland om landets invändningar mot idén om ett gemensamt grannskap, vilket vi anser vara viktigt för det gemensamma området yttre säkerhet.
Tyvärr har vi olika åsikter här, vilket vi har sett i exemplet med Ukraina.
Vi kommer dock att fortsätta att försöka övertyga Ryssland om att det inte bara ligger i EU: s intresse att arbeta tillsammans för att skapa ett stabilt, demokratiskt och fritt gemensamt grannskap, utan också i Rysslands: det är en situation som båda parter vinner på.
Vi borde leta efter de punkter där vi kan enas i stället för att bara kritisera varandra.
På det gemensamma området forskning och utveckling, inklusive kulturella aspekter, var vi principiellt sett överens om att upprätta ett europeiskt utbildningscentrum i Moskva.
Detta kommer att göra det möjligt för ryska medborgare att förstå Europeiska unionen bättre.
Dessutom uttalade EU sin uppskattning för Rysslands stöd för ITER.
När det gäller kampen mot terrorismen: Under ett besök av Gijs de Vries, vår samordnare för kampen mot terrorism, sade president Putin att de Vries var högt skattad av sin ryske kollega.
Denne kommer att besöka Bryssel inom kort.
Moskva var väldigt intresserat av EU: s politiska utveckling, till exempel på området dokumentsäkerhet.
Ryssland har också ett intresse av att utbyta information med Europol, Eurojust etc.
EU är i princip redo för detta, men först måste Moskva ratificera Europarådets konvention om skyddet för personuppgifter.
President Putin åtog sig saken själv och jag hoppas att detta åtagande kommer att ge resultat inom kort.
Diskussionerna om yttre förbindelser gällde i första hand det som EU anser vara vårt gemensamma grannskap, i synnerhet Ukraina, Vitryssland och Moldavien.
Det kommer kanske inte som någon överraskning för er om jag säger att diskussionerna om Ukraina var långa, intensiva och mycket rättframma.
De tog hela arbetslunchen i anspråk.
Vi enades på ett flertal viktiga punkter.
För det första måste den rådande situationen lösas på fredlig väg utan våld.
För det andra måste den ukrainska lagstiftningen respekteras.
För det tredje måste vi försöka undvika att splittringen hos det ukrainska folket ökar.
Vem som än blir president måste bli president för hela det ukrainska folket och Ukrainas territoriella integritet måste respekteras.
Jag har redan talat om telefonsamtalet mellan premiärminister Balkenende och president Putin denna eftermiddag, så jag tror inte att jag behöver uppehålla mig för mycket vid detta ämne.
Förutom Ukraina diskuterade vi en rad andra internationella frågor.
Med hänsyn till den begränsade tiden och med tanke på att EU: s och Rysslands åsikter om till exempel Iran och västra Balkan i hög grad sammanfaller, skall jag inte gå in på detaljer nu.
Förbindelserna mellan EU och Ryssland är av strategisk vikt.
Ryssland behöver EU på samma sätt som EU behöver Ryssland.
Under det nederländska ordförandeskapet har vi kunnat intensifiera våra förbindelser och närma oss varandra på de fyra gemensamma områdena.
Dessutom har EU lyckats tala med en röst under den senaste månaden, vilket inte alltid har varit fallet i en så viktig fråga som förbindelserna mellan EU och Ryssland.
Jag menar att detta kan ses som ett framsteg.
EU och Ryssland har haft och har fortfarande meningsskiljaktigheter, men det är bara naturligt.
Ryssland måste vänja sig vid att vi i mer än ett avseende har blivit närmare grannar, vilkas intressen inte alltid stämmer överens.
Vi kan dock diskutera dessa problem på ett fritt och mycket rättframt sätt, och det är väsentligt för en strategisk förbindelse.
Jag hoppas att det kommande ordförandeskapet kommer att kunna meddela er att vi har nått fullständig enighet på de fyra gemensamma områden som är grundvalen för denna förbindelse.
