# ID: svediakorp-gov450679
# author: Grabowski (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 551
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Vi är emot Europeiska unionen, eftersom den inte kan lösa de problem som Europas medborgare och stater för närvarande står inför och kommer att ställas inför i framtiden.
I själva verket gäller motsatsen, eftersom EU förvärrar och påskyndar svårigheterna och ger upphov till ännu större skillnader, diskrepanser och konflikter.
Ekonomiskt sett står Europa inför två grundläggande problem.
Det första är den ekonomiska tillväxten, som i regel är långsammare i Europa än i Förenta staterna och i Asien, med följder såsom höga arbetslöshetsnivåer och försämrad konkurrenskraft för företagen.
Det andra problemet är den växande skillnaden i inkomstnivåer mellan det rika gamla Europa och det fattiga nya Europa.
Det finns också två huvudproblem när det gäller sociala frågor.
Det första avser värderingar.
Jag tänker på krisen för familjen som central institution.
Detta står i samband med det andra problemet, nämligen de åldrande samhällena och Europas krympande befolkning.
Dessa demografiska problem drabbar inte bara Belgien, Tyskland och Frankrike utan även fattiga länder, såsom Ukraina, Rumänien och Polen.
Om vi betraktar EU: s åtgärder eller föreslagna åtgärder på området blir det uppenbart att EU saknar en vision om hur man skall lösa problemen med den ekonomiska tillväxten, minska skillnaderna och så vidare.
Framför allt saknar EU en strategi för att vända utvecklingen när det gäller Europas avfolkning.
Har budgetförslaget för 2005 – 2006 ändrats till följd av att tio nya länder har anslutit sig till EU och att antalet medborgare har ökat från 380 miljoner till 450 miljoner, eller med nästan 20 procent?
Nej, inga ändringar har gjorts.
Budgeten för 2005 – 2006 grundar sig på en utgiftsökning på mindre än 10 procent, vilket efter inflationen i själva verket är mindre än 7 procent och liktydigt med de nya medlemsstaternas bidrag.
År 2005 och 2006 är därför förlorade år när det gäller EU-integration, och vad värre är kan skillnaderna till och med öka.
Inom ramen för budgetprognoserna för 2007 – 2013 är detta ett mycket dåligt tecken.
Framförhandlades och godkändes budgeten för 2007 – 2013 av de nya medlemsstaterna?
Naturligtvis inte, eftersom den förelades parlamentet av de avgående kommissionärerna.
Dessutom äger debatten om förslaget rum i ett tillfälligt parlamentsutskott, som inrättades för att undergräva det befintliga budgetutskottet och sprida ansvaret för den valda lösningen.
Detta bevisar att EU: s förfaranden saknar öppenhet och tydlighet.
Det belyser också den kohandel som pågår inom rådet, kommissionen och parlamentet.
Bestämmelserna i budgetplanen för 2007 – 2013 ger inget svar på Europas grundläggande problem.
Om vi väljer principen att budgeten skall fastställas till 1 procent av BNP kommer den ekonomiska klyftan bara att vidgas.
Och vad värre är kommer utgifterna till forskning och utveckling att öka med 300 procent till följd av Lissabonstrategin, men dessa medel kommer huvudsakligen att gå till de gamla EU-medlemsstaterna, medan utgifterna till strukturfonderna och Sammanhållningsfonden endast kommer att öka med 30 procent, vilket betyder att de eftersläpande länderna kommer att halka efter de högutvecklade länderna ännu mer.
Vi förespråkar ett fritt och säkert Europa som utvecklas snabbt.
