# ID: svediakorp-gov450666
# author: Böge (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 622
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Vi vill verkligen att förhandlingarna om budgetplanen och Europeiska unionens politiska prioriteringar så småningom skall resultera i ett avtal, men vi vill samtidigt ha ett avtal som gör rättvisa åt de krav som ställs på det nya, utvidgade EU.
Låt mig därför som föredragande för det tillfälliga utskottet tala om för er att avtalets kvalitet är viktigare än tidsfristen.
Med diskussionerna med Europaparlamentets fackutskott som grund försöker vi i det tillfälliga utskottet definiera de kommande årens politiska prioriteringar och lägga fram taken i EU: s budgetstruktur och därmed fastställa kammarens förhandlingsposition inför överläggningarna med rådet.
Genom att göra detta vill vi å ena sidan garantera att traditionell politik inte kommer att bli mindre viktig och å andra sidan bidra till att Europeiska unionen skall kunna ge en bättre bild av sig själv, både inåt och utåt, och slutligen bli det som konstitutionsfördraget säger – en union av medborgare och stater.
Det är därför vi diskuterar de politiska prioriteringarna med varandra utifrån vilket mervärde de tillför Europa, och det är därför vi talar om hur EU: s budget kan ta större hänsyn till Lissabonmålen än vad som hittills har skett, till exempel i fråga om tillväxt, sysselsättning och hållbarhet.
Herr rådsordförande!
Mot bakgrund av tidigare erfarenheter anser jag att det är mycket viktigt att vi gör helt klart att vi vill uppnå en överenskommelse inom rimlig tid, något som förhindrar att vi hamnar i svårigheter, inte så mycket med själva budgeten, som med lagstiftningsprocessen.
Låt mig dock säga att vi under det kommande året skulle kunna hamna i sämsta tänkbara scenario, och då måste vi alla vara beredda med skyddsnäten, till exempel de som finns för budgeten i fördragen och förordningarna, nämligen artikel 26 i det interinstitutionella avtalet eller artikel 272 i fördraget.
Om det värsta händer måste vi emellertid garantera att det står fullständigt klart att den rättsliga grunden för strukturfonderna och för de fleråriga programmen också kommer att förlängas vid behov, dvs. om det inte finns något alternativ.
Kanske kan redan det faktum att vi nämner skyddsnät och alternativ av detta slag och det faktum att vi diskuterar detta, hjälpa alla berörda parter att uppmärksamma sina skyldigheter och att med nästa års folkomröstning i sikte hjälpa till att klargöra att vi inom Europeiska unionens institutioner är villiga och har förmågan att i rätt tid meddela att vi har lyckats nå en överenskommelse om budgetplanen.
Jag vill upprepa det som sades av Terence Wynn, förste vice ordförande i det tillfälliga utskottet.
Frågan om revisionsförklaringen är viktig, liksom förklaringen om hur vi hanterar den budgetförordning som precis har trätt i kraft, och dessa delar måste lösas parallellt.
Detta handlar inte bara om övre gränser, åtaganden och betalningsbemyndiganden, utan också om hur kommissionen och även medlemsstaterna hanterar budgeten i dess helhet.
Det är också därför som vi kommer att behöva diskutera revisionsrättens revisionsförklaring, frågan om budgetförordningen och i slutändan även huruvida den finansiella planeringen bör omfatta sju år eller fyra år.
Vi kommer att behöva föra fördjupade diskussioner även i dessa frågor.
Det är livsviktigt att det finns garantier för en flexibel och även varaktig dialog närhelst detta behövs, liksom att det finns garantier för de informella och konfidentiella samtal som vi behöver ha ifall vi inte skall hamna i ett kaos i slutet av förhandlingarna.
Detta är vad vi bör uppmana rådet att tillgodose.
Förutom detta kommer vi även att ställa en muntlig fråga till kommissionen i Strasbourg.
