# ID: svediakorp-gov450664
# author: Wynn (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 813
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Som vice ordförande för tillfälliga utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007 – 2013 talar jag på ordförande Josep Borrell Fontelles vägnar för att ställa hans fråga till rådet, och jag är glad att Atzo Nicolaï är med oss i dag.
Som rådet vet har parlamentet tillsatt detta tillfälliga utskott och Reimer Böge är dess föredragande.
Än så länge har vi åtta arbetsdokument och eftersom de fortfarande är arbetsdokument har vi inte gjort något formellt ställningstagande ännu.
Förhoppningsvis kommer de frågor vi ställer till rådet och de svar vi får att hjälpa oss att fatta vissa beslut.
Med det sagt hoppas jag, om jag skall vara helt ärlig, att parlamentet kommer att ha en bestämd uppfattning på vissa punkter när det fattar sina beslut.
I det förra parlamentet, i ett betänkande som man röstade om i mitt namn, presenterade vi vissa villkor, vissa prioriteringar, varav en var ganska enkel: det kommer inte att bli något interinstitutionellt avtal utan parlamentets samtycke.
Rådet är väl medvetet om detta, men det måste betonas, liksom det görs i texten till denna muntliga fråga.
Vi har också problemet med hur långt fram i tiden den föreslagna budgetplanen bör sträcka sig, och jag är ganska säker på att parlamentet kommer att få ned det till något i stil med fem år i stället för sju år.
Ännu viktigare är reträttvägen.
Reimer Böge ställer i ett av sina arbetsdokument frågan: Vad har vi för möjligheter om vi inte kan nå en överenskommelse med rådet?
Skall vi rätta oss efter artikel 26 i det interinstitutionella avtalet eller artikel 272 i fördraget?
Efter att ha suttit i parlamentet under de senaste 15 åren och haft att göra med budgetutskottet hela denna tid, är jag säker på att parlamentet kommer att rätta sig efter artikel 272.
Detta måste göras klart för rådet.
Jag vet att ni, herr Nicolaï, är väl medveten om detta liksom om de konsekvenser det innebär om vi inte når en överenskommelse.
Därför åligger det båda våra institutioner att se till att vi når en överenskommelse.
Låt mig få avvika från den muntliga frågan för ett ögonblick.
Jag är nu föredragande för ansvarsfriheten, och det blir alltmer uppenbart att parlamentets budget får negativ publicitet i november varje år när revisionsrättens rapport publiceras.
Jag hoppas att institutionerna – och om inte institutionerna så åtminstone parlamentet – kan fatta ett beslut om att vi inte kommer att sluta ett interinstitutionellt avtal förrän budgetmyndigheten har kommit överens om en lösning på revisionen och på lagligheten och korrektheten i Europeiska unionens budget.
Det tjänar ingenting till att göra upp om en budgetplan som av allmänheten kommer att uppfattas som felriktad, missbrukad och inkorrekt under de följande fem, sex, sju åren eller vilken period vi än kommer överens om.
Jag kommer nu till frågorna; alla kan se dem och de är ganska enkla.
Den första är: Hur tänker rådet samarbeta med parlamentet?
Vi talar om hur vi skall arbeta tillsammans.
Förhoppningsvis kommer vi inte att arbeta som två separata organisationer utan utföra en del arbete tillsammans, så att vi kan dela med oss av våra tankar och se till att rådets byggstensmetod stämmer överens med vår egen inriktning så som den har presenterats i Reimer Böges arbetsdokument.
Jag har också en fråga om ordförandeskapets tidsplan.
När räknar ni med att bli färdiga, vad hoppas nuvarande nederländska ordförandeskap kunna uträtta, och vad tror ni att nästa ordförandeskap kommer att uträtta till mitten av nästa år?
Vi nämnde frågan om trepartsmöten, men efter det informella möte som vi hade i morse är det rimligt att be er, herr Nicolaï, om ett svar på detta.
Parlamentets ståndpunkt för närvarande är att vi borde ha trepartsmöten en gång i månaden, men jag är säker på att ert svar kommer att upplysa oss om vad ni tycker om detta.
Personligen delar jag till viss del er uppfattning om detta.
En viktig sak är frågan om det så kallade Prodipaketet.
Vi måste verkligen få veta vad rådet har för avsikter.
Vad är grunden för era byggstenar?
Vad är grunden för era arbetsdokument?
Är det Prodipaketet eller följer ni en annan linje?
Jag avslutar med den sista frågan: Enligt rådets synsätt, vad finns det för koppling mellan kommissionens förslag om den nya budgetplanen och frågan om egna resurser?
Några av oss britter oroas inte av detta, men för majoriteten i kammaren är detta en viktig fråga.
På detta skulle vi vilja ha svar, herr Nicolaï.
