# ID: svediakorp-gov450629
# author: Wurtz (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 616
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, fru Ferrero-Waldner!
Det som har skett i Kiev under de senaste tio dagarna innebär goda nyheter för demokratin.
Hundratusentals ukrainska medborgare, som övervinner fatalism och fruktan, demonstrerar lugnt och beslutsamt för förändringar.
Deras rörelse har gradvis vunnit över stora delar av parlamentet för sin sak, liksom man också tycks ha vunnit över armén, medierna och till och med högsta domstolen på sin sida.
Denna enorma förändring har ägt rum därför att Kutjmas regim under åren har gett anledning till en allt större opposition som nu i själva verket omfattar flera olika meningsinriktningar med avseende på landets framtid.
Det är värt att minnas att regimen satte kurs i riktning mot ett auktoritärt system när premiärministerns namn inte var Janukovitj, utan Jusjtjenko.
Icke desto mindre har ett antal europeiska ledare, till större delen västerländska, under lång tid betraktat Ukrainas president som en allierad som bör behandlas med silkesvantar.
Så sent som förra året satte till exempel president Bush sin tillit till att den sittande regeringen skulle försvara demokratin i Mellanöstern tillsammans med honom, genom att salutera Leonid Kutjmas beslut att sända trupper till Irak.
Allt detta bör hjälpa oss att späda ut vissa demokratiska trohetsförklaringar och undvika alla förenklade och manikeiska synpunkter på verkligheten i den ukrainska politiken.
För mig förefaller den stora utmaningen nu vara att se till att det som verkligen är goda nyheter för demokratin inte i själva verket förvandlas till en tragedi för det ukrainska folket, genom att orsaka om inte en delning av landet så åtminstone ett återupplivande av nationalismen och en upprepad etnisk splittring, vilket skulle föra oss tillbaka till tiden för de ryska eller österrikisk-ungerska kejsardömena.
Således anser jag att det är aningen ålderdomligt, för att inte säga oansvarigt, att tolka den ukrainska krisen som en dragkamp mellan väst och Ryssland, och som om Europa tar upp kampen mellan gott och ont.
I ljuset av Ukrainas historia kan ett sådant synsätt bara förvärra splittringen mellan landets två stora delar.
Det har inget att göra med det ukrainska folkets intressen, särskilt inte när det gäller befolkningen från landets västra del, som är starkt beroende av resten av landet, eftersom gränshandeln mer eller mindre har kollapsat sedan Ukrainas grannländer gick med i EU.
Det har heller inget med EU: s intressen att göra.
Ju starkare vi engagerar oss för att utveckla en ekonomisk dynamik i Ukraina, desto mer riskerar vi att förlora om ett sådant ekonomiskt och politiskt bräckligt land destabiliseras, och det gäller även regionen.
Vi bör låta Paul Wolfowitz behålla sin imperialistiska vision av Europa.
Han sade att målet för ett fullständigt och fritt Europa inte kommer att uppnås förrän Ukraina har fått fullt medlemskap i EU och gått med i Nato.
Ur vår synvinkel vore det bäst om vi undviker att utöva någon sådan press.
Så snart omval hållits i Ukraina – det är åtminstone vad vi hoppas kommer att hända – med andra ord, så snart hela landets lagliga företrädare har utsetts helt öppet, är det dags att inleda en lugn politisk dialog med både myndigheterna och med samhället, en dialog som inte bör ställa de nya förbindelserna med EU mot de särskilda förbindelserna mellan Ryssland och Ukraina, utan som i stället syftar till att skapa framtidsutsikter som alla delar av det ukrainska samhället kan identifiera sig med.
Detta är ytterligare en praktisk test av vår förmåga att genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som är värd namnet.
