# ID: svediakorp-gov450624
# author: Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-12-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,382
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Mina damer och herrar!
Låt mig börja med att säga att även jag är en stark förespråkare av fredliga lösningar i Ukraina och jag skulle vilja anknyta till det som Atzo Nicolaï i dag har berättat om situation i landet.
Jag vill också tillägga att kommissionen hela tiden har varit engagerad i alla medlingsinsatser och från första början förstås även varit mycket oroad över att de grundläggande demokratiska principerna så uppenbart nonchalerades i det senaste presidentvalet.
Detta framgår tydligt av rapporterna från OSSE: s valobservatörsuppdrag, som vittnar om uppenbart systematiska felaktigheter, att det resultat som officiellt meddelats inte motsvarar den ukrainska väljarkårens vilja.
Det framgår därför tydligt att EU som sådant, och därmed även kommissionen, inte kan acceptera valutgången.
Ni ledamöter känner till att detta också är det ukrainska parlamentets ståndpunkt, uttryckt i en resolution som antogs med förkrossande majoritet.
Det gick därför inte att misstolka budskapet från EU att det ukrainska folkets demokratiska beslut måste följas.
Samtidigt måste vi givetvis medverka vid en aktiv krishantering om vi skall nå en fredlig lösning av krisen – jag instämmer i vad Atzo Nicolaï redan har framfört.
Ambassadör Nicolaas Biegman sändes till Ukraina för att göra en första sondering av vad som kan göras.
Han medverkade sedan i överläggningar den 25 november – eftersom detta är ett känt faktum kommer jag inte att uppehålla mig vid det – och på grundval av dem skickades den första förlikningsgruppen, bestående av Polens president Alexander Kwaśniewski, Litauens president Valdas Adamkus och den höge representanten Javier Solana, för att klarlägga fakta och förstås för att ta del i en pågående dialog.
OSSE: s generalsekreterare Jan Kubiš medverkade också, vilket jag anser var mycket viktigt.
Dessa samtal och ambassadör Nicolaas Biegmans inledande överläggningar ledde fram till de första alternativen och de första potentiella lösningarna, en process där en ny runda av den sista valomgången i allt högre grad framstod som en möjlig utväg.
Det ukrainska parlamentet röstade också för att den andra valomgången skulle göras om.
Som ni känner till har dessutom Viktor Jusjtjenko vänt sig till högsta domstolen för att bestrida valutgången.
Såsom Atzo Nicolaï redan har påpekat är det av högsta vikt att hitta en politisk lösning på problemet.
Eftersom det ännu inte går att skönja någon politisk lösning har nu ett andra rundabordssamtal inletts.
Deltagarna är inte överens om huruvida en helt ny andra valomgång skall hållas eller om nyval enbart skall hållas i ett fåtal valdistrikt.
Stödet för premiärminister Viktor Janukovitj minskar i vilket fall som helst, vilket framkom i det ukrainska parlamentet i förmiddags, då ledamöterna antog en misstroendeförklaring mot hans regering med en förkrossande majoritet på 228 röster för, en mot och tre nedlagda röster.
Jag anser att två grundläggande principer är avgörande för att hitta en lösning.
Den första är att demokratin måste säkras.
Ukrainas folk måste självt kunna fatta beslut om landets framtid.
Detta handlar alltså inte om att ta parti för den ena eller andra presidentkandidaten eller om att lägga sig i en tvist om praktiska valarrangemang.
Det som står på spel är helt enkelt försvaret av erkända demokratiska principer.
Den andra principen är att vi behöver stabilitet, både i Ukraina i sig och i fråga om landets territoriella integritet.
Ukraina måste förbli intakt som självständig stat.
Att dela landet skulle leda till en djup kris, därav de uttalanden som vi alla – det vill säga de olika EU-institutionerna – har gjort om territoriets integritet.
Strax före denna debatt talade jag med den förre utrikesministern Boris Tarasjuk som sitter på åhörarläktaren.
Han försäkrade mig om att oppositionen inte skulle ta det första steget mot våld.
Innebörden av detta är att de vill ha en fredlig lösning, och det är också vad vi arbetar för.
Jag skulle vilja ta upp två frågor som upprepade gånger har ventilerats de senaste dagarna och som fortfarande hänger över oss.
Har vi – och då menar jag EU – gjort tillräckligt för att hjälpa Ukraina på vägen mot demokrati och marknadsekonomi?
Jag anser att vi har det.
Vi har gjort vad vi har kunnat.
EU är för det första inte enbart den största bidragsgivaren i Ukraina genom att sedan 1991 ha anslagit över en miljard euro till landet via Tacis och andra program, varav mycket användes – och fortfarande används – till program för att främja demokratisering, institutionella reformer och människorättsinititativ.
EU har också alltid gett Ukraina specifika och tydliga framtidsutsikter.
Från 1991, och i synnerhet sedan partnerskaps- och samarbetsavtalet trädde i kraft 1998, har vi ökat vårt samarbete på många områden med särskilt stöd till ekonomiska och sociala reformer.
Ett särskilt inslag i detta är Europaparlamentets dialog med Ukrainas parlament.
Nu vill vi bygga upp detta partnerskap markant som en del av EU: s grannlandspolitik.
Ni känner till att syftet med EU: s grannlandspolitik är att skapa en ring av vänner runt den utvidgade unionen.
De åtgärdsplaner som utformats för detta ger varje partner framtidsutsikter som är ambitiösa, men framför allt skräddarsydda.
De innehåller till exempel gemensamma åtgärder inom rättsväsendet och på energi- och miljöområdet och stärker handelsförbindelserna, det vill säga de ger länderna möjlighet att komma in på den inre marknaden och att i sista hand delvis integreras på marknaden, det vill säga ta del av det vi kallar de fyra friheterna.
Även om frågan om Ukrainas anslutning till EU inte är aktuell just nu har vi klargjort att vi inte stänger några dörrar.
Jag vill också högt och tydligt säga det som Atzo Nicolaï redan har sagt, nämligen att kvaliteten på vårt partnerskap självklart är beroende av kvaliteten på demokratin i Ukraina.
Det är just på grund av att EU har ett starkt intresse av förbindelserna med Ukraina som vi förväntar oss att landet åtar sig att kontinuerligt följa EU: s värderingar.
I förmiddags diskuterade givetvis kommissionen vilka handlingsplaner vi har för Ukraina, och dessa handlingsplaner står definitivt på föredragningslistan för kommissionens nästa sammanträde.
Vi kommer självfallet att följa utvecklingen i Ukraina mycket noga och fatta beslut nästa vecka.
Här tar vi förstås full hänsyn till parlamentets synpunkter, och jag är därför mycket intresserad av vad ni anser i frågan.
Kommissionen kommer att fortsätta att genomföra redan befintliga åtgärder för att stödja demokratin och civilsamhället, vilka givetvis i första hand gynnar allmänheten.
Jag anser att vi skickar precis rätt signaler för att stödja folkets kamp för att införa grundläggande demokratiska värderingar.
Jag kan redan nu berätta att vi kommer att sätta in EU: s stödverktyg så snart Ukraina beslutar sig för att gå till nyval på ett sätt som fullt ut överensstämmer med demokratiska krav.
Det är självfallet Ukraina som har ansvar för att valet förrättas korrekt, men för att undvika att nya felaktigheter uppstår är det samtidigt mycket viktigt att OSSE: s rekommendationer följs vid organiseringen och förrättandet av valet.
Detta innebär framför allt att både vallagarna och det praktiska valförrättandet måste förbättras avsevärt.
Opartisk rapportering i media måste också garanteras, och vi kan redan notera de första små förbättringarna i rapporteringen via elektroniska media.
Kommissionen undersöker för närvarande i vilken utsträckning vår mekanism för snabba svar och andra resurser kan utnyttjas för att stödja denna valprocess på samma sätt som den utnyttjades för stöd till Georgiens valmyndigheter i januari 2004.
Bilder från olika delar av Ukraina visar hur miljontals ukrainare utövar sina grundläggande demokratiska friheter under ogynnsamma och tragiska förhållanden.
Dessa bilder påminner oss alla om medborgarnas icke-våldsrörelse 1989 som bidrog till att delningen av Europas kontinent kunde undanröjas.
Europeiska unionen och alla dess medborgare står samlade bakom Ukraina.
Även kommissionen kommer att fortsätta att göra allt den kan i denna historiska omvandlingsprocess för att kunna arbeta nära Ukraina.
När det gäller att främja och exportera stabilitet och grundläggande europeiska principer är EU: s grannlandspolitik ett mycket viktigt instrument.
