# ID: svediakorp-gov450609
# author: Gahler (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Vår debatt i dag är fokuserad på den dramatiska situationen i Eritrea.
Man borde i stället säga den dramatiska situation som vi även ser i Eritrea, eftersom vi ser drastiska utvecklingar av denna typ i många afrikanska länder.
I sitt tal i går inför denna kammare presenterade president Mbeki en lång lista över problemområden i Afrika, en lista som det skulle ha varit omöjligt att göra fullständig, även om jag – tyvärr – inte tror att det var en tillfällighet att Zimbabwe inte nämndes.
I dag följs då vår debatt om Elfenbenskusten av en om Eritrea, ett land som inte har varit självständigt särskilt länge och som redan har varit inblandat i en blodig gränstvist med sin större granne, Etiopien.
Landets inre är också uppdelat, och 1997 års författning, enligt vilken medborgerliga rättigheter, däribland religionsfrihet, garanteras, är inte ens värd papperet som den har skrivits på.
Elva tidigare parlamentsledamöter, de så kallade ” Asmara 11 ”, har fängslats sedan september 2001 utan att några anklagelser har riktats mot dem.
Afrikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och folket krävde i mars 2004 att de skulle friges, och det är en positiv utveckling att höra sådana krav från Afrika självt.
Journalister har arresterats, och landet intar, såsom redan har nämnts, den föga avundsvärda platsen femma från slutet i betygsättningen av tryckfriheten i världen.
Vi kräver respekt för de mänskliga rättigheterna, däribland rättigheter för alla fångar, och särskilt för de ungdomar som arresterades den 4 november, som också måste få rätt att kontakta sina advokater och anhöriga.
Vi uppmanar särskilt rådet och kommissionen att inleda det samrådsförfarande som föreskrivs i artikel 96 i Cotonouavtalet i syfte att förhindra att denna typ av regim profiterar på de privilegier som ges i detta avtal.
Samtidigt måste vi öka det humanitära stödet och även ge mer stöd till alla icke-statliga aktörer som kämpar för varken mer eller mindre än den ädla ordalydelsen i 1997 års författning.
