# ID: svediakorp-gov450588
# author: Kinnock, Glenys (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 531
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
De dramatiska händelserna i Elfenbenskusten har återigen gjort oss medvetna om hur osäker situationen är i detta land, ett land som förr i tiden betraktades som en stor ekonomisk framgång i ett annars mycket instabilt område i Afrika.
Människor brukade strömma dit på jakt efter arbete och välstånd.
Situationen är mycket oroande, eftersom det har förekommit klara våldsprovokationer.
Detta blir särskilt betydelsefullt om man minns att exakt samma situation uppkom i Rwanda, där milisgrupper hetsades att attackera civila, i synnerhet franska civila, i utsändningar från såväl statliga som privata radiostationer.
Jag välkomnar att våldsprovokationer i radiosändningar har behandlats i FN-resolutionen, men jag skulle också vilja att FN som fredsbevarande styrka får rätt att hantera sådana här situationer som en del av sitt mandat.
Situationen i Elfenbenskusten handlar först och främst om skuldfrågan.
När jag var där för cirka ett år sedan på ett AVS – EG-uppdrag, talade man både i norra och i södra delen av landet, bland rebellerna och i regeringen, en hel del om vilken sida som var ansvarig för Linas-Marcoussis-avtalets misslyckande.
Missnöjet i landet riktar sig inte enbart mot Frankrike.
Historiens tyngd används nu som ett mäktigt vapen för att väcka ett folkligt missnöje mot president Gbagbo och Frankrike.
Somliga fruktar att Abidjan skall gå samma öde till mötes som Kinshasa i Demokratiska republiken Kongo, ett land vars skyskrapor och avenyer nu ligger i ruiner.
Jag grundar min åsikt på vad jag såg när jag var i Elfenbenskusten, dvs. att denna konfrontation i mycket högre grad är en konflikt mellan afrikaner.
Den ställer etniska grupper från norr mot etniska grupper i söder och markägare mot gästarbetare som vill bli markägare.
Det är också en konflikt om Elfenbenskustens mest värdefulla tillgång, kakao.
Det som gör situationen så svårhanterlig är att det fortfarande finns frågor som inte löstes i samband med att landet blev självständigt och som har legat och grott sedan dess.
Det gäller frågor som: Vilka räknas till Elfenbenskustens medborgare?
Vem får styra Elfenbenskusten?
Vem kan ställa upp i val i Elfenbenskusten?
Vem får äga mark i Elfenbenskusten?
Människorna från landets norra del menar att de har blivit berövade sina medborgerliga rättigheter och att de hela tiden diskrimineras av – vad de betraktar som eliten i söder.
Problemen i Elfenbenskusten kommer inte att lösas om man inte tar itu med frågorna som gäller markägande och andra krav.
När det så gäller FN-resolutionen håller jag med om att vapenembargot är av stor betydelse.
Det som föregående talare emellertid inte nämnde var det mycket viktiga faktum att detta embargo fick starkt stöd i Afrikanska unionen, vilket är en klart positiv utveckling.
Enligt kapitel VII i FN-stadgan är det tillåtet att bruka våld om vapenembargot inte respekteras.
Jag skulle därför vilja fråga kommissionen hur den tänker se till att EU samarbetar med FN och stöder dess insatser i Elfenbenskusten och vidtar kraftfullare åtgärder, förutom dem som anges i artikel 96 i Cotonouavtalet, när det gäller situationen där.
