# ID: svediakorp-gov450504
# author: De Rossa (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 854
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill börja med att säga att nu när jag blivit van vid att tvingas komprimera mina tankar och uttrycka dem på 60 sekunder, så känns det lyxigt att ha fem minuter på sig för att tala om en fråga.
Jag vill tacka ombudsman Nikiforos Diamandouros för hans kommentarer här i dag, särskilt när det gäller betänkandet.
Jag vill också tacka honom för hans utmärkta arbete sedan han tillträdde sin tjänst.
Han har visat att han förtjänar det förtroende som parlamentet visade honom när han utsågs i april 2003.
I mina ögon har han mer än rättfärdigat förtroendet.
Jag vill också gratulera förre ombudsmannen Jacob Söderman, som gjorde ett banbrytande arbete när han etablerade ombudsmannabefattningen.
Nikiforos Diamandouros har varit enormt engagerad, inte bara när han handlagt de tusentals klagomål som han fått, utan också genom att förbereda sitt kansli för utvidgningen och besöka nästan alla medlemsstater, inbegripet de tio nya medlemsstaterna.
En av de mest slående siffrorna i hans rapport – förutom det ständigt ökande antalet klagomål, som enligt ombudsmannens helt riktiga påpekande inte nödvändigtvis innebär att förvaltningen försämrats – är att 75 procent av de klagomål som mottagits av ombudsmannens kansli i själva verket inte hänför sig till hans mandatområde.
Detta är inte nödvändigtvis illa, eftersom det tydligt visar att medborgarna betraktar ombudsmannen som den institution man vänder sig till när man upplever att man har problem med EU-institutionerna.
Ombudsmannen försäkrar helt korrekt att alla dessa klagomål leds över till de organ som kan hjälpa medborgarna att få problemen lösta, vare sig det blir utskottet för framställningar, de nationella ombudsmannakontoren eller andra nationella instanser.
Den roll som ombudsmannen skall spela är att se till att Europaparlamentet, kommissionen och rådet förvaltas väl.
Den viktiga rollen för utskottet för framställningar är återigen att se till att nationella regeringar och lokala myndigheter håller sig till den europeiska lagstiftningen, till gagn för medborgarna.
I den rapport som vi behandlar i dag tas en rad nyckelreformer upp, där den åsikt som utskottet för framställningar hyser måste genomföras om vi skall kunna få Europeiska unionen att fungera på ett demokratiskt sätt.
Öppenhet, insyn och ansvar är de viktigaste byggstenarna för att åstadkomma en europeisk identitet.
Vi hävdar därför att det nu, efter tio års erfarenheter av ombudsmannens verksamhet, är dags att ompröva ombudsmannens stadga.
Behovet har också att göra med inrättandet av OLAF och det faktum att vi inom kort förhoppningsvis kommer att ratificera en konstitution som innehåller en stadga om medborgarnas rättigheter och som klart och tydligt kommer att stärka medborgarnas roll i Europeiska unionen.
Granskningen måste göras av Europaparlamentet i samarbete med ombudsmannens kansli, och jag hoppas att vi mycket snart kan komma igång med denna granskning.
Kommissionen behöver också förbättra sina förfaranden för att göra det möjligt för parlamentet och ombudsmannen att pröva och undersöka överträdelseförfarandena.
Nu förvägras vi rätten att noga granska dessa förfaranden, och det anser jag är olämpligt.
Enligt min åsikt måste rådet nu godta parlamentets ändringar av ombudsmannens stadga när det gäller tillgång till dokumenten, vilket ombudsmannen har påpekat.
Genom utskottet för konstitutionella frågor och i Almeida Garrett-betänkandet har parlamentet påpekat att det inte funnits något behov av att ändra stadgan, eftersom de restriktioner som för närvarande föreskrivs i artikel 3.2, i dess nuvarande ordalydelse, när det gäller ombudsmannens rätt att genomföra undersökningar och få tillgång till dokument grundar sig på väl underbyggda skäl som har med säkerhet och exakthet att göra.
Tillgång till dokument från en medlemsstat, vilka är rubricerade som hemliga, kan endast beviljas med ifrågavarande medlemsstats samtycke.
Dessutom måste anställda vid institutionerna, som kallats att avlägga vittnesmål, ” uttala sig på sin administrations vägnar och enligt instruktioner från denna och skall ha fortsatt tystnadsplikt ”.
Denna situation kan inte godtas nuförtiden.
Ombudsmannen, som parlamentet och de andra institutionerna förlitar sig på, har inte tillgång till dokument och förvägras på så vis denna tillgång.
I väntan på att en rättsligt bindande kodex för god förvaltningssed skall antas för alla tre institutionerna, vilket föreskrivs i den nya konstitutionen, vill jag slutligen också uppmana kommissionen att nu anpassa sig till den frivilliga gemensamma kodexen som rådet och parlamentet redan tillämpar.
Det vore rätt och riktigt om de gjorde det.
Jag har ett sista kortfattat påpekande.
Parlamentet måste granska rådets sätt att hantera frågestunden här i parlamentet.
Jag var närvarande vid frågestunden i går, och rådets ordförande vägrade att besvara praktiskt taget alla enskilda tilläggsfrågor som ställdes till honom.
Jag anser att detta visar på förakt för parlamentet, och jag har för avsikt att lämna in ett formellt klagomål, men jag anser också att vi behöver ompröva hur detta skall hanteras.
Antingen har vi en verklig frågestund där rådet ställs till svars här i parlamentet, eller också skall vi fullständigt överge frågestunden.
