# ID: svediakorp-gov450503
# author: Diamandouros, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,852
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka för denna möjlighet att för första gången sedan EU: s historiska utvidgning vända mig till parlamentet och lägga fram Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2003.
Jag tillträdde som ombudsman den 1 april 2003, efter att den förste ombudsmannen Jacob Söderman avgått.
Denna rapport omfattar därför hans sista tre månader i tjänsten och mina första nio månaders arbete.
Jag vill gratulera Jacob Söderman till hans utmärkta arbete och många framsteg till förmån för EU: s medborgare, först och främst för att Europeiska ombudsmannen har etablerats som en effektiv, dynamisk och respekterad institution, som främjar öppenhet, ansvar och god förvaltning.
Jag vill också gratulera den avgående kommissionen till allt dess konstruktiva arbete för medborgarna under mandatperioden, och särskilt tacka vice ordförande Loyola de Palacio för hennes samarbete och stöd.
Jag ser fram emot att arbeta tillsammans med den nominerade vice ordföranden för kommissionen, Margot Wallström, som jag hoppas att jag snart får träffa i hennes nya roll.
I årsrapporten för 2003 redogörs för Europeiska ombudsmannens framsteg när det gäller att behandla klagomål, främja god förvaltning och göra institutionen mer känd bland medborgarna, vilket inte minst inneburit att förbereda institutionen för utvidgningen och ge den möjligheter att nå ut till medborgarna i 25 medlemsstater på de 21 fördragsspråken.
Under 2003 mottog Europeiska ombudsmannen totalt 2 436 klagomål, vilket var en 10-procentig ökning jämfört med året innan.
I närmare 70 procent av de fall som behandlades 2003 fick den klagande hjälp genom att en undersökning inleddes, genom att klagomålet vidarebefordrades till ett behörigt organ eller genom att den klagande gavs konkreta råd om vart han eller hon skulle vända sig för att ärendet skulle behandlas snabbt och effektivt.
Som jag nämnde redan när jag framträdde inför utskottet för framställningar i april i år fortsätter antalet klagomål att öka.
Under de första 10 månaderna 2004 skedde en exempellös ökning om 54 procent jämfört med samma period föregående år.
Jag är övertygad om att detta inte tyder på ett sämre uppträdande från EU-institutionernas sida, utan att det snarare hänger samman med en ökad insikt bland medborgarna om hur de kan utöva sina rättigheter.
Med stöd och uppmuntran från ledamöterna i parlamentet har vi under de senaste åren gjort energiska ansträngningar för att göra medborgarna mer medvetna om sin rätt att lämna in klagomål.
Jag är övertygad om att dessa ansträngningar har bidragit till att våra tjänster tas i anspråk i ökad omfattning, och det gläder mig att Proinsias de Rossas utmärkta betänkande bekräftar dessa ansträngningar.
Under 2003 slutbehandlades 180 fall efter att undersökningar gjorts.
I 47 procent av fallen visade undersökningen inte på några administrativa missförhållanden.
Ett sådant resultat är inte alltid negativt för den klagande, som åtminstone får en förklaring från den berörda institutionen.
I 28 procent av fallen resulterade undersökningen antingen i att institutionen i fråga avgjorde frågan till den klagandes fulla belåtenhet eller att man kunde komma fram till en vänskaplig förlikning.
När en vänskaplig förlikning inte var möjlig avslutades fallet med ett kritiskt påpekande, eller också utfärdades ett förslag till rekommendation.
Nio nya förslag till rekommendationer togs fram under 2003, inbegripet ett som ledde till att rådet följde parlamentets och kommissionens linje genom att ge kandidaterna i rekryteringsförfaranden tillgång till sina rättade prov.
Om ett organ inte lyckas samarbeta har jag möjlighet att lägga fram frågan för parlamentet i en särskild rapport.
Det gläder mig att kunna säga att jag inte tvingades lägga fram någon särskild rapport om någon av de frågor som slutbehandlades 2003.
Fem nya undersökningar på eget initiativ påbörjades 2003, inbegripet en undersökning om integration av personer med funktionshinder, särskilt när det gällde åtgärder för att de inte skall diskrimineras i sina kontakter med kommissionen.
Två undersökningar på eget initiativ slutbehandlades med positiva resultat under året.
En av dessa ledde till att kommissionen ändrade sitt anbudsförfarande genom att ge anbudsgivare som inte tilldelats kontrakt tid att bestrida besluten om tilldelning av kontrakt.
Merparten av dessa lyckade resultat kunde inte ha uppnåtts utan ett aktivt samarbete med andra institutioner, som besvarade klagomålen snabbt, fullständigt och korrekt.
Rapporten för 2003 innehåller många exempel på att institutionerna vidtagit snabba åtgärder för att avgöra de fall som lagts fram för dem och agera positivt på ombudsmannens förslag och rekommendationer.
När jag själv kontaktar ledamöter och tjänstemän inom Europeiska unionens institutioner och organ, vilket jag gjorde åtta gånger 2003, är det viktigt för mig att understryka värdet av att klagomålen behandlas snabbt och konstruktivt.
Jag skulle önska att ombudsmannen betraktades som en värdefull källa till information för alla institutioner som vill förbättra kvaliteten på sin administration.
Det slutliga målet för oss alla måste vara att ge medborgarna bästa möjliga service.
Ombudsmän och liknande institutioner finns nu i EU: s alla medlemsländer, inbegripet de nya medlemsstaterna.
Det enda undantaget är Italien.
Samarbetet med dessa institutioner och deras regionala motsvarigheter spelar en viktig roll för att förbättra servicen till medborgarna genom utbyte av information och erfarenheter, genom vidarebefordran av klagomål mellan EU, medlemsstaterna och regionerna och genom att ge medborgarna information om de rättigheter de har i enlighet med europeisk lagstiftning och om hur de skall utöva och försvara dessa rättigheter.
Nätverket för samarbete mellan Europeiska ombudsmannen och de nationella och regionala ombudsmännen i Europa, som omfattar cirka 90 kontor i 30 länder, stärktes och intensifierades 2003 genom fyra högnivåmöten i Aten, Valencia, Warszawa och Strasbourg.
Detta samarbete stärks genom att Europeiska ombudsmannen tar regelbundna kommunikationsinitiativ.
När jag tillträdde min tjänst i april 2003 förband jag mig att nå ut till medborgarna i alla medlemsstater och att informera dem om Europeiska ombudsmannens arbete.
Jag besökte därför många medlemsstater under 2003, och den 1 maj 2004 hade jag besökt alla tio kandidatländer.
Jag träffade nationella och regionala ombudsmän, höga regeringstjänstemän samt medlemmar av rättsväsendet och presenterade mitt arbete för icke-statliga organisationer, handelskammare, universitet, press och EU-företrädare.
De regelbundna Eurobarometerundersökningarna visar att sådana besök är effektiva när vi vill informera om att Europeiska ombudsmannen finns, och kunskapen om detta ökar ofta efter ett besök.
Antalet träffar på ombudsmannens webbsida förefaller bekräfta detta.
Den markanta ökningen av antalet klagomål och inte minst antalet tillåtliga klagomål stöder detta.
Dessa informativa besök kompletterar Europeiska ombudsmannens regelbundna pressmeddelanden och övrig kommunikation, som under 2003 omfattade mer än 80 anföranden av ombudsmannen och personalen inom institutionen, samt en presskommuniké i genomsnitt var nionde arbetsdag.
Med tanke på institutionens ökade arbetsbelastning när det gäller behandling av klagomålen, kommunikation och kontakter med nationella och regionala ombudsmän i det utvidgade EU föreslog jag att anslagen till institutionen skulle höjas i 2005 års budget.
Jag är tacksam att parlamentet har reagerat positivt på den uppmaningen och därigenom gjort det möjligt för mig att fortsätta att ge medborgarna en effektiv service.
Jag vill tacka ledamöterna i utskottet för framställningar för deras stöd och konstruktiva förslag, som nämns i Proinsias de Rossas betänkande, och uttrycka min uppskattning av förra parlamentsutskottets och dess dåvarande ordförande Nino Gemellis arbete och positiva bidrag.
Institutionerna kommer att bli tvungna att ta itu med många av de frågor som nämns i betänkandet, och detta gäller inte minst tillgången till dokument, överträdelseförfarandet och ombudsmannens stadga.
Låt mig emellertid ta upp några frågor som direkt rör mig som ombudsman.
För det första bör vi inte underskatta vikten av öppenhet när det gäller att få medborgarnas förtroende.
Som det helt riktigt påpekas i Proinsias de Rossa-betänkandet finns det fortfarande utrymme för förbättringar, vilket klart framgår av att bristen på information eller vägran att lämna ut information fortfarande utgör den största andelen tillåtliga klagomål som mitt kontor får.
Så sent som i förra veckan, och som reaktion på ett klagomål från en ledamot i parlamentet, uppmanade jag rådet att se över sitt avvisande av att mötena skall vara offentliga så snart rådet möts i sin lagstiftande funktion.
I konstitutionen för Europa föreskrivs att rådet skall hålla offentliga möten när man behandlar och röstar om ett förslag till lagstiftning, men medborgarna borde verkligen inte behöva vänta tills konstitutionen träder i kraft innan denna fundamentala förbättring av öppenheten sker.
Jag är fast övertygad om att överläggningar inom stängda dörrar om frågor som berör våra medborgares vardag är något som vi inte rimligen kan försvara, särskilt inte nu när alla medlemsstater högtidligt har undertecknat konstitutionens text.
Det gläder mig att se att man i Proinsias de Rossa-betänkandet betonar vikten av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, där viktiga delar av öppenheten definieras, till exempelvis att beslut skall motiveras och att kontakterna med allmänheten skall präglas av lättillgänglighet och servicemedvetande.
Även jag beklagar att kodexen ännu inte tillämpas fullt ut av alla institutioner och organ, men jag förväntar mig att den tillträdande kommissionen skall basera sitt arbete på Loyola de Palacios utfästelser och genast börja arbeta på en europeisk förvaltningsrätt, såsom den skisseras i konstitutionen för Europa.
För det andra: När det gäller ombudsmannens stadga måste ombudsmannen, för att kunna bevara förtroendet för institutionen, också så noggrant och grundligt som möjligt kunna undersöka de klagomål som medborgarna anförtror honom.
Under denna mandatperiod hoppas jag verkligen få tillfälle att återigen ta upp frågan om stadgan, särskilt de frågor som föredraganden tagit upp och som rör ombudsmannens tillgång till dokument och utfrågningen av vittnen.
För det tredje och sista är jag ivrig att förbättra samarbetet med utskottet för framställningar.
Som ett direkt svar på förslaget i De Rossa-betänkandet kan jag bara se fördelar med att utskottet blir en fullt integrerad medlem i det europeiska nätverket av ombudsmän och liknande organ.
Detta nätverk har varit ett viktigt instrument för effektiv handläggning av klagomål och utbyte av bästa metoder.
Vi kommer att fortsätta att stärka nätverket, med det grundläggande syftet att se till att de rättigheter som föreskrivs i gemenskapsrätten blir en daglig realitet för medborgarna.
Jag skulle därför bli mycket glad om utskottet deltog fullt ut i detta initiativ.
Om parlamentet godkänner det kommer jag att se till att mitt kansli ordnar de praktiska arrangemangen för att förverkliga förslaget inom en nära framtid.
Nästa år kommer Europeiska ombudsmannen att fira sin tioårsdag.
Det är min uppriktiga övertygelse att de kontakter av goodwill, förtroende och förståelse som byggts upp under denna period kommer att bli en utmärkt grund för fortsatta förbättringar av förvaltningen, vilket kommer att gagna medborgarna.
Europaparlamentet och dess utskott för framställningar är här viktiga partner för Europeiska ombudsmannen.
Jag ser fram emot ett ännu starkare samarbete mellan våra institutioner i framtiden, och jag tackar så mycket för er uppmärksamhet.
