# ID: svediakorp-gov450372
# author: Schulz (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,049
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr ordförande, mina damer och herrar!
Herr Barroso!
Det anförande som ni höll i dag visar att betydande ändringar har gjorts sedan ert senaste anförande när ni lade fram era förslag till kommission.
Det är ändringar i rätt riktning, ändringar som visar att ni har dragit lärdom av vad som hände före det senaste sammanträdet här i Strasbourg.
Vi anser att ni borde ha lärt er läxan tidigare, men hur som helst har ni kommit fram till rätt svar och de förslag ni tillkännagav i dag och kommer att lägga fram i morgon är bättre än de som ni föreslog för fjorton dagar sedan.
Denna kommission håller en högre nivå.
Det är ett framsteg, men den kunde ha varit mycket bättre än så.
Här vill jag vända mig till Jan Peter Balkenende och säga att den kunde ha varit mycket bättre om er regering hade verkat för att lösa ett problem som vi har diskuterat livligt och kommer att fortsätta att diskutera.
Hur mycket aktning jag än hyser för ert ordförandeskap för rådet och för er personligen, finner jag det beklagligt att den italienska regeringen valde ett mer följsamt förhållningssätt än sin nederländska motsvarighet.
Jag anser att vi behöver fortsätta att diskutera vilka slutsatser vi bör dra av det som hänt.
José Manuel Barroso har berört några av dem, och det är ett ämne som jag strax kommer att återvända till.
En sak är dock helt klar och det är att i den mån parlamentet har stärkt sin ställning i förhållande till kommissionen och också till rådet – och det har parlamentet gjort – har min grupp spelat en avgörande roll för att det blivit så.
Det är jag stolt över, men som vi just har hört är det alltid många som vill ta på sig äran för segern.
Att de som gömde sig i buskarna under striden nu av allt att döma är de som mest högljutt utropar segern kan vara mänskligt, men det är inte politiskt berättigat.
Det finns två andra punkter som jag skulle vilja reda ut med José Manuel Barroso.
För det första har ni meddelat att ni kommer att stå fast vid de överenskommelser som Romani Prodi träffade med parlamentet efter kommissionsbytet 1999.
Ni måste vara mer exakt med vad ni menar med det.
Detta är en fråga som vi har återvänt till i de resolutioner vi har lagt fram.
För att vara mer exakt så förmodar vi att det åtagandet fortfarande gäller, enligt vilket kommissionärerna lämnar kommissionen om och när ni kräver att de skall göra det och att detta inledningsvis hanteras inom kommissionen.
Vi tar också för givet att ni i enskilda fall, där det utifrån kommissionärernas tjänsteutövning finns klara belägg för intressekonflikter med deras tidigare verksamheter, accepterar att tillgripa detta när parlamentet så kräver.
Det är detta som vi väntar oss av er, och att döma av det ni sade i dag tycks ni acceptera det och tänker ta upp det mer i detalj i morgon.
Det nämns också i vår resolution och är något som vi kommer att insistera på.
Herr Barroso!
Under det föregående sammanträdet försökte ni – enligt min mening mindre välbetänkt – att samla majoritet för att besegra socialdemokratiska gruppen, men det lyckades ni inte med.
Om det har blivit ändringar i den här kommissionen är det på grund av de förslag som socialdemokratiska gruppen har lagt fram och de kraftfulla påtryckningar som den gruppen har utövat.
Om ni vill ha bred majoritet i parlamentet får ni inte det utan socialdemokratiska gruppen.
Av den anledningen, och också därför att en stor andel av era kommissionärer hör hemma i vår politiska familj, rekommenderar jag er att söka vår grupps samarbete.
En kommission som stöds av en bred majoritet i parlamentet är en stark kommission.
Detta skulle under alla omständigheter vara bättre än att vara beroende av extremhögerns röster.
Detta är något som jag i dag vill slå fast.
Om ni får vårt godkännande är det ett godkännande av kommissionens sammansättning och en signal om att arbetet kan börja.
Det är inte ett uttalande om det lagstiftningsprogram som ni kommer att lägga fram i januari och som vi kommer att bedöma, dock inte efter vilka som sitter i kommissionen, utan efter dess innehåll.
De 200 socialdemokrater som sitter i parlamentet valdes eftersom människorna i Europeiska unionen har förväntningar.
De vill inte att de sociala framsteg som vi, den europeiska vänstern, framgångsrikt har kämpat för i Europeiska unionens medlemsstater, skall reduceras av en kommission i Bryssel, tvärtom väntar de sig att kommissionen skall garantera dem.
Detta gäller i synnerhet Lissabonprocessen, som är en tillväxtprocess men som också måste leda till social sammanhållning och social stabilitet.
Utifrån detta skall vi bedöma er.
Av den anledningen är vi villiga att samarbeta konstruktivt med er och med er kommission.
Herr Barroso!
Jag har haft många tillfällen att diskutera med er under de senaste veckorna, och senast igår kunde jag själv bevittna ert hårda arbete, för vilket ni har min personliga uppskattning.
Ibland undrar jag om det hårda arbetet är en reaktion på situationens påfrestningar.
Om det inte vore mer än så, skulle det vara en dåligt sak.
Men om vi här har ett exempel på en bestående ambition, om ni – som ni sade i ert anförande – är medveten om att den kommission vars ordförande ni är består av olika politiska inriktningar, samma inriktningar som återfinns i rådet och den sammansättning av de regeringar som är företrädda där och i detta parlament, och i alla dessa tre institutioner spelar socialdemokraterna en avgörande roll, och om ni har detta i åtanke i ert eget arbete, i kommissionens arbete och i era lagförslag, då kan ni vänta er att parlamentets socialdemokrater kommer att stödja er.
Om ni inte tar till er detta, kom då ihåg oktober 2004, för det är vad som kommer att hända igen.
