# ID: svediakorp-gov450289
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 850
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Under debatten framkom det att man kan ifrågasätta huruvida det saknas något alternativ till Lissabonstrategin, men det återspeglar en felaktig uppfattning om vad det verkligen handlar om.
Någon enkel och lätt knipa ligger inte bakom att vi fastställde denna hållning i Lissabon, det handlar om en mer komplex och brett definierad strategi.
Det är ingen -lista som är användbar för selektivt politiskt handlande, utan en välbalanserad meny.
Naturligtvis är den komplex, och det var därför vi behövde omvärdera var vi står och hur vi kan förbättra utförandet.
Om den inte alls hade funnits hade vi varit tvungna att uppfinna den.
En aspekt förenar utmaningen med EU: s åldrande befolkning med utmaningen att öka konkurrenskraften.
I vid bemärkelse handlar detta om utbildning.
Enligt min uppfattning har vi inte rätt till en livslång inkomst utan ett livslångt lärande och detta bör fastställas i stora drag.
Det handlar inte bara om att upphöja Europaeliten, det är också viktigt att undersöka utbildningens vidare definition för arbetsmarknaden.
I sammanhanget handlar utmaningen för EU om att förbättra konkurrenskraften genom att säga ” arbeta smartare ”, inte ” arbeta mer ”.
Detta är den enda vägen framåt och det är också därför det är nödvändigt att satsa på utbildning.
Det behövs också pengar.
En procent räcker inte!
Att tala om ambitioner och att utgå ifrån Lissabonmålen, utan att något görs åt budgeten, är inte förnuftigt.
Detta handlar inte endast om gemenskapens budget, men den omfattar detta.
Vi kan inte ha trovärdiga mål för EU om vi saknar en trovärdig budget för EU.
Gary Titley föreslog en lista som visar hur väl medlemsstaterna lyckas när det gäller genomförandet.
Jag anser att Kok-rapporten är ett första steg i den riktningen.
Jag är fullständigt övertygad om att ordförande José Manuel Durão Barroso och den tillträdande kommissionen kommer att göra sitt yttersta i detta avseende.
Malcolm Harbour nämnde behovet av att kommissionen minskar byråkratin och förenklar förfarandena.
En viktig fråga på EU: s dagordning borde vara att återigen se över gemenskapens befintliga regelverk av direktiv, och undersöka om det skulle kunna ändras i syfte att förenkla och förtydliga så att man får fler förordningar och färre direktiv.
De ekonomiska aktörerna i EU skulle därmed lättare kunna ta reda på vilket som är det rådande rättsläget, genom att läsa det i en förordning i stället för att tvingas utröna hur ett direktiv har genomförts i de olika medlemsstaterna.
För att bara nämna ett exempel, har Prodikommissionen minskat de olika anbudsförfarandena från 48 till 8.
Detta löser inte alla problem och jag anser att budgetförordningen fortfarande är monstruös.
Vi har inte nått den grad av förenkling som vi hade hoppats på.
En av orsakerna till detta är att vi kanske införde alltför många nivåer av meningslösa förhandskontroller när vi reagerade på den förra kommissionens problem.
Jag hoppas att kommissionen och parlamentet kommer att fortsätta att se över budgetförordningen.
Det är nödvändigt att öka förtroendet EU-institutionerna sinsemellan, men för tillfället är det nödvändigt att öka självförtroendet.
Vi kan bli bättre.
Låt mig nu slutligen ta upp externa förbindelser.
Jag instämmer i den uppskattning som har riktats till biståndsarbetaren Margaret Hassans familj, i synnerhet eftersom vi i kommissionen finansierade hennes och hennes organisations arbete i Irak under många år.
Det tycks ständigt vara nödvändigt att påminna världens stormakt om behovet att respektera internationell humanitär rätt.
Jag blev helt chockad häromdagen av att höra att biståndsarbetare från Röda halvmånen hade nekats tillträde till Falluja av Förenta staternas armé där.
Detta är väldigt tråkigt, och det internationella samfundet – om vi har något sådant – borde reagera mycket kraftfullt gentemot den här typen av beteende.
Som européer kan vi inte skapa en trovärdig grund för våra förbindelser med det nya demokratiska Irak om vi inte investerar eller förtydligar att det är möjligt att vår uppfattning skiljer sig från vissa andras i en del frågor.
När det gäller frågan om återtagande vill jag påpeka att det är nödvändigt att öka förtroendet.
Det handlar inte bara om att tala om för våra grannländer och vissa avlägset belägna utvecklingsländer att de måste återta avvisade asylsökanden som härstammar från deras eget land eller eventuellt från deras grannland.
Vi måste ta hänsyn till EU: s hållning i denna fråga.
Vi måste erbjuda oss att dela bördan till viss del när vi gör detta.
Vi måste klargöra att vi inte kommer att finansiera denna verksamhet med medel som öronmärkts för utvecklingssamarbete.
Vi måste tala om tillskott, eftersom vi utökar att göra-listan.
Detta är sista gången jag talar till denna kammare.
Jag vill personligen tacka er för fem mycket positiva år, både i fråga om de resultat som vi har uppnått tillsammans och på ett personligt plan.
Jag tackar er och önskar er lycka till.
