# ID: svediakorp-gov450288
# author: Balkenende, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,398
# sentences: 127
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först och främst vill jag rikta ett varmt tack till parlamentsledamöterna för deras bidrag.
Ni har tagit upp frågor som direkt och i stor omfattning påverkar EU: s medborgare.
Jag har också noterat att det på många håll i parlamentet finns stöd för de hörnstenar som rådet har diskuterat, nämligen utökat samarbete inom området för rättsliga och inrikes frågor, åtgärder för att förbättra säkerheten i Europa, åtgärder för en mer balanserad ekonomisk tillväxt, Lissabonstrategin och åtgärder för att öka allmänhetens medverkan.
Låt mig börja med Haagprogrammet.
Martin Schulz gjorde rätt i att uppmärksamma kommissionsledamot Antonio Vitorinos viktiga roll, eftersom det utmärkta resultat som har uppnåtts delvis kan tillskrivas hans insatser och inflytande.
Jag anser att det nu är ett lämpligt tillfälle att tacka Vitorino för detta.
Jaime Mayor Oreja gjorde rätt i att tala om vikten av de prioriteringar som gjorts i programmet för frihet och säkerhet.
Exempelvis har man nu gjort dessa prioriteringar inom det första området, som är asyl- och invandringspolitik.
Vi arbetar på att förbättra beslutsfattandet.
Omröstning med kvalificerad majoritet håller på att införas och ett asylförfarande kommer att träda i kraft under 2010.
När det gäller terrorismen måste vi agera kraftfullt för att bekämpa den och det är just därför samarbetet mellan polis, rättsväsen och underrättelsetjänster måste byggas ut, vilket Sophia in ‘ t Veld redan har påpekat.
Terrorismen kommer också att diskuteras mer i detalj vid Europeiska rådets möte i december.
I övrigt vill jag uppmärksamma er på den handlingsplan som skall utarbetas av Europeiska kommissionen.
Schulz hade rätt i att påpeka att vissa inslag alltid måste vara med, nämligen trygghet för medborgarna i kombination med åtgärder för att främja säkerheten å ena sidan, och respekten för grundläggande rättigheter å andra sidan.
Jag menar att man i Haagprogrammet lyckats hitta rätt balans i detta avseende.
Magda Kósáné Kovács har uppmärksammat er på behovet av grundläggande rättigheter i Europa och försvarade i det sammanhanget Haagprogrammet.
Alexander Nuno Alvaro talade om en bra kombination av utrymme för investeringar och respekt för grundläggande rättigheter.
Sedan har även frågan om vad som menas med kvalificerad majoritetsomröstning tagits upp.
Detta har redan införts inom många områden, men inte när det gäller olaglig invandring.
Detta kommer att förändras när det nya konstitutionella fördraget träder i kraft, för då kommer kvalificerad majoritetsomröstning att användas över hela linjen.
Maciej Marian Giertych nämnde att medlemsstaterna får tvingande invandringskvoter.
Saken är den att det är ett gemensamt ansvar att utforma förfaranden för asylinvandringen.
Därför är också Haagprogrammet så viktigt, men det betyder inte att invandringskvoter kan påtvingas medlemsstaterna genom kvalificerad majoritetsomröstning.
Camiel Eurlings sade några kloka ord när han talade om vad värden och tolerans betyder i ett samhälle.
Särskilt i Europa bör människor närma sig varandra med respekt, men detta förutsätter två saker.
Å ena sidan måste vederbörlig hänsyn tas till respekten för de olika värden som kännetecknar Europa och å andra sidan måste gränser dras när folk hemfaller åt hat, kränkningar och förödmjukelser.
Just så vill vi bygga vidare på frihet och ett fredligt samhälle.
Det betyder också att vi måste vara vaksamma på vilken plats hat och rasism tar i debatten.
Respektfullt samarbete och samexistens är exakt vad som krävs.
I det avseendet måste även ni noga välja era ord.
Även i mina kontakter med företrädare för den islamiska gemenskapen har jag noterat att extremism och terrorism tveklöst fördöms också i den islamiska gemenskapen.
Därför är det farligt att omedelbart koppla islam till exempelvis terrorism.
Det är just terroristerna som utnyttjar religionen i syfte att begå omoraliska handlingar som med eftertryck måste fördömas.
Därför är det också viktigt för olika grupper, vare sig de är kristna, humanistiska, icke-religiösa eller islamiska, att förena sina krafter för att få ett slut på våldet och extremismen.
Här i parlamentet nämndes hur viktigt det är att stödja offren, och det med all rätt.
Den frågan togs upp av Jaime Mayor Oreja.
Det finns en europeisk handlingsplan mot terrorism som fastställdes vid Europeiska rådets möte i mars och som innehåller ett avsnitt om solidaritet med terrorismens offer.
Det nederländska ordförandeskapet planerar att gå vidare med den aspekten vid Europeiska rådets decembermöte.
Jean Lambert dryftade tanken om ett centrum för mänskliga rättigheter.
Kommissionen har offentliggjort ett meddelande om att förvandla Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet i Wien till ett Europeiskt centrum för mänskliga rättigheter.
Frågan diskuteras för närvarande i rådet och beslut kommer att fattas under Luxemburgs ordförandeskap.
När det gäller Haagprogrammet har slutligen Hélène Flautre talat och uttryckt sin oro över flyktingmottagandet i området.
När vi talar om flyktingmottagandet i regionen är det värt att notera att vi alltid kommer att sköta detta i samråd med FN: s flyktingkommissariat UNHCR.
Jag skulle nu vilja övergå till Lissabonstrategin.
Jag har noterat att det också i parlamentet finns gott om stöd för denna strategi, som är inriktad på att stärka Europas ekonomi, och behovet av reformer har betonats.
I det sammanhanget vill jag också hänvisa till Wim Koks rapport, som sammanställts av sysselsättningsgruppen och som diskuterades för en stund sedan.
Utöver dessa positiva kommentarer har dock även en del kritiska röster hörts.
Jag kommer att tänka på Jean Lambert och Gabriele Zimmer.
De hävdar då och då att det inte finns något alternativ till Lissabonstrategin.
Är det sant?
Jag skulle än en gång vilja påpeka att Lissabonstrategin kombinerar en dynamisk ekonomi, social sammanhållning och värnandet om en hållbar utveckling.
Kombinationen av dessa tre komponenter har också trätt i förgrunden i slutsatserna från Europeiska rådets möte.
Jag vill därför markera att jag är av en annan mening än de som hävdar att Kok och högnivågruppen inte tillräckligt har uppmärksammat de sociala och miljömässiga dimensionerna.
Miljön har fått tillräckligt med utrymme, i synnerhet som man utgår från en situation som alla parter vinner på.
I Europeiska rådet hävdar Kok att vi behöver tillväxt just för att bevara den europeiska sociala modellen.
Slutligen vill jag hänvisa till artikel 5 i slutsatserna från Europeiska rådets möte, där det med rätta fastslås att det krävs en balanserad strategi med ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner för att stärka konkurrenskraften.
Johannes Blokland påstod att Kok skickat tillbaka bollen till medlemsstaternas planhalva och fortsatte med att förhöra sig om det nederländska ordförandeskapets planering för den närmaste framtiden.
Jag vill i det avseendet uppmärksamma er på tre saker.
Först och främst analyserade vi regeringschefernas påpekanden, förslag och synpunkter under den informella arbetslunchen.
För det andra kommer vi att rådfråga ordförandelandet Luxemburg om framtida slutsatser och vi kommer, vilket knappast behöver påpekas, att stå i kontakt med kommissionens ordförande José Manuel Barroso, förutsatt att han får ert godkännande.
Jag har också noterat att ni kräver konkreta åtgärder.
Det krävs inte bara uttalanden, utan också att vi helt enkelt undersöker vad det är för en fråga vi står inför och tar itu med den.
I det sammanhanget är Eurlings förslag intressant.
Han hävdar att olika medlemsstater ståtar med innovationsplattformar och att dessa när så är möjligt borde slå sig ihop.
Ieke van den Burg gjorde rätt i att rikta uppmärksamheten mot samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.
Även Sophia in ' t Veld betonade behovet av åtgärder.
Vi kommer att föra budskapet vidare till ordförandelandet Luxemburg.
Det är bra att påminna oss om att liberaliseringen, som är just den komponent vi behöver för att stärka marknadskrafterna, inte behöver strida mot den europeiska sociala modellen.
Ria Oomen-Ruijten hade rätt när hon påpekade att åtgärderna måste vara konkreta och att man faktiskt måste ta sitt ansvar på nationell nivå.
Det är också skälet till att jag som ordförande för Europeiska rådet har valt en annorlunda arbetsmetod, nämligen en mycket djuplodande dialog under arbetslunchen för att utbyta erfarenheter kring reformpolitiken i de olika medlemsstaterna.
Jag anser att det var en bra metod.
Jag menar också att Oomen-Ruijten hade rätt när hon talade om behovet av ett förbättrat regelverk och en uppmjukning av reglerna för att stärka företagsklimatet i EU och den ekonomiska tillväxten.
Jag instämmer i att Europaparlamentet även där kan spela en viktig roll.
Slutligen nämnde Grażyna Staniszewska Lissabonmålen och satte dem i relation till budgetplanerna.
Lissabonmålen kommer helt klart att få en framträdande roll i den nya budgetplanen.
Jag kanske inte behöver påpeka att det återstår för oss att enas om nivån på dessa belopp.
Jag skall nu ta upp den tredje frågan, som rör kommunikation.
Personer med olika politisk övertygelse har pekat på behovet av bra kommunikation.
Eurlings påpekade med rätta att man snabbt måste hitta en lösning på problemet med ledamotsstadgan och bestämmelsen om era inkomster, eftersom ständiga diskussioner om denna fråga inte ger något gott intryck.
Min Europaminister Atzo Nicolaï kommer av detta skäl även att ägna sig åt den frågan.
Vissa ledamöter har tagit upp språkfrågan, och vi har haft nöjet att lyssna till walesiska och iriska.
Jag har uppfattat budskapet.
Även konstitutionen nämndes.
I det sammanhanget berördes frågan om folkomröstning.
Saken är den att förutsättningarna för en folkomröstning ser olika ut i medlemsländerna.
Lagstiftningen är inte överallt densamma.
Det finns ett antal praktiska och rättsliga invändningar mot att anordna alla folkomröstningar inom loppet av en vecka.
Nicolaï diskuterade denna fråga med parlamentets utskott för konstitutionella frågor i går, vilket resulterade i följande tre punkter.
Först och främst slogs det fast att detta i första hand berör nationella angelägenheter.
För det andra kan den europeiska dimensionen understrykas exempelvis genom gemensamma och samtidiga åtgärder, vilket också passar in i vad ni påpekade här förut.
Vi kommer även att arbeta med osynlig samordning, exempelvis genom att se till att det finns ett bra samarbete mellan ministrarna för Europafrågor inför planeringen av valkampanjer och liknande.
Roger Knapman tog upp de situationer som skulle kunna uppstå om folkomröstningar och beslut i medlemsstaterna får en negativ utgång.
Ni vet hur uppgörelsen ser ut.
Man har i Europeiska rådet enats om att diskutera läget om ratificeringen har slutförts i fyra femtedelar av medlemsstaterna och om vissa medlemsstater i detta läge säger nej.
Ett fördrag kan inte undertecknas och ratificeras om inte alla länder undertecknar det.
Jag uppmanar er emellertid att göra allt ni kan för att få en positiv utgång och för att vinna stöd för det konstitutionella fördraget.
Helt uppriktigt har jag stora förhoppningar och höga förväntningar.
Tro dock inte något annat än att detta verkligen kräver en utmärkt kommunikation.
Till sist nämnde professor Genowefa Grabowska en pakt för ungdomsfrågor, också detta på kommunikationens område.
Hon gav oss stöd i detta och jag välkomnar vad hon sade.
Slutligen har det gjorts olika kommentarer om yttre förbindelser, utrikespolitik och den oro som finns över olika händelser i världen.
Jag kommer här in på de synpunkter som Giusto Catania, Giorgos Dimitrakopoulos och Pasqualina Napoletano uttryckt rörande situationen i Irak.
Vi kan inte blunda för händelserna i Irak.
Självklart är det nödvändigt att följa internationella rättsregler.
Vi förutsätter att de amerikanska myndigheterna omedelbart kommer att genomföra en grundlig utredning av de bilder vi såg i går och vidta åtgärder för att förhindra liknande händelser i framtiden.
Jag vill också uttrycka min avsky för de upprepade attackerna och gisslantagningarna i Irak, där den senaste skändligheten är mordet på hjälparbetaren Margaret Hassan.
Vi hyser medkänsla med släktingarna till offren för det avskyvärda våldet i Irak.
Samtidigt måste vi alla bidra till att skapa stabilitet i Irak.
Den konferens som skall hållas i Sharm el-Sheikh nästa tisdag är ett bra tillfälle för grannländer och större internationella aktörer att skicka ett gemensamt budskap till Irak och till det irakiska folket.
Jag hoppas och tror att det blir ett tydligt budskap till stöd för den irakiska interimsregeringen samt för demokrati, frihet, säkerhet och rättvisa i Irak.
Véronique De Keyser uttryckte oro för Mellanöstern.
Jag vill betona att unionen kommer att göra allt för att se till att det palestinska valet blir en framgång.
Det var också skälet till det kortfristiga program som vi godkände i Europeiska rådet.
Bernard Bot och EU: s höge representant Javier Solana för diskussioner med arabländerna och med medlemmarna i Mellanöstern-kvartetten.
I ordförandeskapet arbetar vi också i nära samråd med Javier Solana på ett paket med direkta åtgärder för att stödja palestinierna, särskilt under upptakten till presidentvalet.
Låt mig till sist ta upp Grażyna Staniszewskas påpekande om Ukraina.
Det råder ingen tvekan om att EU erbjuder Ukraina en möjlig väg för framtiden, och det är inte för inte som vi har utarbetat en handlingsplan med och för Ukraina, inom ramen för det europeiska grannskapsprogrammet.
Förhoppningsvis kommer detta formellt att fastställas under december och ge oss en nyetablerad grund för det framtida samarbetet.
Vi kommer i detta sammanhang inte att ha synpunkter på vem som vinner valet, utan på det sätt valet hålls på.
Bara genom ett fritt och rättvist val kan den ukrainska regeringen visa att den når upp till europeiska standarder inte bara i ord, utan också i handling.
Därmed har jag kommit till slutet av mitt anförande.
På ordförandeskapets vägnar vill jag tacka parlamentsledamöterna för deras initierade och intressanta bidrag.
Ni har gett signaler som är viktiga för utformningen av den internationella politiken i framtiden.
EU betyder mycket för allmänheten.
Kommunikationen kommer att förbättras oerhört när EU bidrar till sysselsättning, till goda ekonomiska framtidsutsikter, när EU bidrar till att förbättra säkerheten och om EU lyckas uppnå resultat inom dessa områden.
Jag kommer självklart att vidarebefordra era synpunkter till rådet och jag vill än en gång tacka er för ert bidrag.
