# ID: svediakorp-gov450273
# author: Titley (PSE ).  (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Utan tvekan befinner vi oss i ett avgörande skede i unionens utveckling.
Vart vi än vänder blicken, vare sig det är mot Lissabonstrategin eller säkerhetsfrågan och kravet på ökat polisiärt och rättsligt samarbete, eller till och med veckans rapport från revisionsrätten, så ser vi om och om igen att medlemsstater som talar om europeiskt samarbete inte tillämpar det i praktiken.
Vi kan inte behålla ett system där medlemsstaterna fritt kan avgöra vilka delar av besluten de tänker genomföra och när – och detta handlar om beslut som de själva tagit.
Detta undergräver det politiska stödet i EU.
Jag hoppas att när vi väl får en ordförande på heltid för rådet, att han eller hon då kommer att ge detta hög prioritet.
Men under tiden borde kommissionen, för att kunna hålla Lissabonprocessen kvar på rätt spår, offentliggöra en årligen återkommande lista där det framgår vilka medlemsstater som gjort vad och när.
Vi kan därefter döma, namnge och skuldbelägga de skyldiga.
Mina kolleger Harlem Désir och Margrietus J. van den Berg har lyft fram många av de nyckelaspekter som vi vill att Lissabonstrategin prioriterar.
Jag vill lägga till behovet av en mer aktiv arbetsmarknadspolitik på nationell nivå.
Det verkar som om vi gladeligen betalar för att hålla kvar folk på arbetslöshetens skräphög, betalar för att marginalisera och avskriva människor, när vi borde investera i att hjälpa dem tillbaka till arbetslivet.
Detta betonas inte tillräckligt, även om det ursprungligen fanns med i Kok-rapporten och, hoppas jag, fortsätter att vara så.
Den sittande ordföranden sade att José Manuel Barroso förtjänar en applåd för att ha lärt sig läxan från förra månadens diskussion om kommissionen.
Tyvärr kan inte detsamma sägas om det nederländska ordförandeskapet.
Neelie Kroes har utan tvekan den erfarenhet och den sakkunskap som kan vara till nytta för kommissionen, men mot bakgrund av de farhågor som förts fram, är det fel att hon skall behålla ansvaret för konkurrensfrågorna.
Så snart hon måste fälla ett avgörande i en kontroversiell fråga kommer hennes integritet, med rätt eller orätt, att ifrågasättas.
Ordförandeskapet borde handla i enlighet med EU: s intressen, inte efter trångsynta nationella intressen.
Jag befarar att det nederländska ordförandeskapet har misslyckats i detta avseendet.
