# ID: svediakorp-gov450258
# author: Kósáné Kovács (PSE ).  (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 317
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Det är svårt att acceptera att det trots alla grundläggande ideal och principer som håller samman Europeiska unionen ännu idag kvarstår brister i genomförandet av mänskliga rättigheter och att grundläggande mänskliga rättigheter kränks.
Det skulle därför vara lämpligt om EU-institutionerna då och då försökte sätta in mänskliga rättigheter i deras sociala sammanhang när de granskar och bestämmer framtida mål.
Det är ingen enkel uppgift.
Hela vårt liv definieras av ett nätverk av mänskliga rättigheter som sträcker sig från den mänskliga värdighetens okränkbarhet till lika möjligheter för individer, samhällen och generationer.
Därför skall vi efter de båda exemplen från Tammerfors och Lissabon vara tacksamma mot Nederländernas ordförandeskap för Haagprogrammet och deras analys av dessa frågor i ett socialt sammanhang.
Jag skulle vilja lyfta fram den del i dokumentet och i Europaparlamentets resolution som syftar till att samla besluten om skydd och utövande av de mänskliga rättigheterna i ett komplext system och där man föreslår att dessa beslut bör vara nära förbundna med varandra och bygga på varandra, i stället för att bara följa på varandra.
Om detta skall bli verklighet, måste vi tänka tillbaka från Haag till Lissabon när det gäller mänskliga rättigheter.
Varför?
Därför att budskapet om mänskliga rättigheter i dag även kommer från det strategiska programmet för konkurrenskraft och social sammanhållning.
Människor som lever i ett förenat Europa kan endast bli europeiska medborgare om de inte marginaliseras, om deras säkerhet inte hotas av krig eller terrorism, av arbetslöshetens förbannelse, risken för hemlöshet eller risken för att inte få vård när de åldras och under förutsättning att de inte hotas av diskriminering eller mobbning.
Samtidigt som jag välkomnar Haagprogrammet tror jag därför att Luxemburgs kommande ordförandeskap också kommer att ha mycket att arbeta med på det här området, och jag vill önska dem lycka till i det arbetet.
