# ID: svediakorp-gov450251
# author: In ’t Veld (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja börja med Lissabonprocessen.
Jag anser att Wim Koks rapport är mycket välkommen och att den visar var felen ligger.
Botemedlet är faktiskt redan rätt så känt: vad som saknas är handling.
Sakta men säkert blir jag lite missmodig när jag inser att vi har sagt detta så många gånger men ändå inte har funnit ett sätt att få medlemsstaterna att handla.
Jag skulle vilja höra från EU: s ordförandeskap vad det avser att göra åt detta.
För det andra hör jag då och då att en falsk klyfta skapas mellan konkurrenskraft och solidaritet.
Dessa saker kompletterar varandra; de står sannerligen inte i strid med varandra.
I Lissabon var vi alla överens om att avreglering är nödvändigt, och avreglering undergräver inte vår europeiska socioekonomiska modell utan stärker den i själva verket.
Om vi ser till fakta – och jag riktar mig här särskilt till vänstern i kammaren – har avreglering och fria marknader fört fler varor och fler tjänster inom räckhåll för fler människor.
Det är verkligheten, och jag anser att vi inte bör tillgripa de gamla instrumenten protektionism eller statligt stöd, som är ett ineffektivt sätt att använda skattebetalarnas pengar, och monopol.
För det andra skulle jag vilja kommentera Haagprogrammet.
Det är oerhört välkommet och kan naturligtvis inte betraktas avskilt från händelserna i Nederländerna.
Detta är inte en nederländsk fråga utan en europeisk fråga.
Vidare är frihet och ett fredligt samhälle Europeiska unionens existensberättigande, så vi bör kämpa utomordentligt hårt för att försvara dessa saker.
Det betyder å ena sidan att vi kommer att arbeta väldigt hårt med säkerheten, och mot den bakgrunden skulle jag vilja understryka att jag inte kan förstå medlemsstaternas sätt att under de senaste åren ange nationell suveränitet som ett rättfärdigande för sin ovilja att utöka samarbetet.
Människoliv, vår demokrati och vår sociala sammanhållning står på spel.
Slutligen bör vi vid sidan av detta ensidiga angreppssätt inriktat på repression och terrorism även betänka den andra sidan av dessa företeelser.
Ett ensidigt angreppssätt för sig självt är ineffektivt; vi kunde lika gärna utkämpa en strid under flykt.
Härav följer att vi även måste bekämpa hat och rasism.
Och jag skulle vilja avsluta med att göra er uppmärksamma på tonen i debatten, som i hög grad bidrar till detta problems lösning.
