# ID: svediakorp-gov450244
# author: Lambert (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 567
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill begränsa mina kommentarer till två saker i rådets presentation: Lissabon och Haagprogrammet.
Till att börja med blir jag personligen alltid orolig när jag hör en politiker säga att ” det finns inget alternativ ”, eftersom Margaret Thatcher brukade använda detta uttryck samtidigt som vi alla var mycket väl medvetna om att det fanns mängder av alternativ.
Därför oroar jag mig för att vi bara ser Lissabonstrategin som ett slags helig Graal som vi måste söka efter, och jag välkomnar verkligen det nederländska ordförandeskapets erkännande av vidden av denna strategi.
Här i kammaren handlar Lissabonstrategin alltför ofta enbart om konkurrenskraften och vi bortser från alla andra aspekter, som fler och bättre arbetstillfällen, social sammanhållning och hållbar utveckling, något som därefter utvecklades mer i sin helhet i Göteborg.
Om vi begränsar Lissabonstrategin till att bara handla om konkurrens, då underskattar vi oss själva och kommer inte att kunna lösa särskilt många av de problem våra samhällen står inför.
Värdet av att bara läsa delar av strategin är högst tvivelaktigt, och det är delvis på grund av denna inkompletta läsning som vi har haft sådana problem med att genomföra stora delar av strategin.
Vi har fullständigt glömt bort vad Cardiffprocessen säger om att miljöfrågorna skall integreras i alla EU: s processer och politikområden.
När man ser på frågor om social sammanhållning, som hänger samman med en del andra frågor som har kommit upp här i dag, tycks vi också ha glömt bort det dynamiska förhållningssätt som krävs för att genomföra artikel 13-direktiven mot diskriminering.
Det vore bra om vi kunde omvärdera Equal-programmets framtida roll i stället för att förpassa det till papperskorgen.
Att genomföra lagstiftning mot diskriminering handlar om frågor kring den marginalisering av många människor som sker i våra samhällen, det handlar också om en del av de frågor som har tagits upp här under förmiddagen gällande respekt för individer och deras förmåga.
En av de saker som inte har fått tillräcklig genomslagskraft när man studerar Haagprogrammet i sig är det politiska ledarskapet i frågor om antidiskriminering.
Ett direktiv om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet sitter fortfarande fast i rådet och vi utövar inte det politiska ledarskap som Europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet har pekat på som nödvändigt för att nå framsteg.
Jag undrar om EU: s byrå för mänskliga rättigheter kan utöva detta ledarskap.
Vi välkomnar naturligtvis de steg som tas i riktning mot kvalificerad majoritetsröstning och medbeslutande, och vi förutsätter att detta även involverar EG-domstolen, även om detta inte sagts klart ut än.
Emellertid beklagar jag att laglig invandring ännu inte tagits med, eftersom, vilket rådet slagit fast och även nämnts här under förmiddagen, det inte går att skilja illegal invandring från laglig invandring.
Detta är inte bara en fråga för justitiedepartementen.
Det påverkar också sysselsättningspolitiken starkt.
Människor föredrar att ha laglig status, och vi måste titta på de byråkratiska mekanismer som står i vägen för det, och som parlamentet tydligt fastställde under föregående mandatperiod.
Snarare än att fokusera enbart på de negativa aspekterna – vilket ett antal vittnesmål gjort nu på förmiddagen – strävar vi efter ett kraftfullare politiskt ledarskap som passar det Europa vi vill skapa.
