# ID: svediakorp-gov450222
# author: Ribeiro e Castro (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 435
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det pågår intriger bland regeringar och parlamentsledamöter som är svåra att förstå, av två skäl: för det första för att de inte alltid är öppna och ofta utmärks av medbrottslighet.
För det andra för att intrigerna inte är konsekventa med de konstanta, upprepade och dramatiska kraven från de människor som kämpar fredligt och lider i Kuba.
Det handlar om skuggintriger som tycks uppvisa en sådan önskan att svika vår mottagare av Sacharovpriset 2002 att jag påminns om en dikt av en stor kvinnlig portugisisk diktare, Sofia de Mello Breyner, som avled för några veckor sedan: ” Dagens tårar ”. ” Vi kan aldrig gråta tillräckligt när vi ser att en kreativ gest förhindras.
Vi kan aldrig gråta tillräckligt när vi ser hur en människa som har modet att kämpa förgörs av förakt, illvilja och andra sätt vi känner till som är så sluga, så raffinerade och så skickliga att de nästan är bortom all beskrivning ”.
När vi talar om Kuba och den kubanska regimen måste vi alltid ställa oss frågan: vad för slags parlament är detta?
Ett frihetens parlament eller ett förtryckets parlament, ett medborgarnas parlament eller ett tyrannens parlament?
Det är den fråga vi måste besvara.
Vi talar inte för egen räkning utan för det folk som kämpar och lider för att uppnå frihet och demokrati.
Detta är inte någon partipolitisk fråga.
Det är en grundläggande och mänsklig fråga för det verkliga folket i Kuba, som känner smärtan, som ser oss och lyssnar till oss: Bárbaro Sevilla García, 22 år, avrättad; Lorenzo Copello Castillo, 30 år, avrättad; Jorge Luis Martínez Izak, 40 år, avrättad; Víctor Rolando Arroyo Carmona, dömd till 26 års fängelse; Miguel Galbán Gutiérrez, dömd till 26 års fängelse; Jorge Vero Castañeda, dömd till 20 års fängelse; Pablo Pacheco Ávila, dömd till 20 års fängelse.
Herr talman!
Jag har inte tid nu att läsa upp alla namnen på de dussintals offren från den tragiska månaden mars 2003, och på deras familjer, vänner och kolleger.
Det är så många att jag inte hinner.
Vad innebär det att jag inte hinner nämna dem alla?
Det innebär att detta inte är rätt tillfälle att förändra vår europeiska politik, utan snarare att Fidel Castro och den kubanska regimen bör ändra sin.
Det är vad som behövs.
Först amnesti och sedan dialog.
