# ID: svediakorp-gov450216
# author: Martínez Martínez (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 752
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Europeiska unionen måste i sina förbindelser med Kuba, liksom med varje annat land i världen, och särskilt utvecklingsländerna, ha två målsättningar: å ena sidan måste vi bidra till att förbättra situationen för det kubanska folket i alla avseenden, inbegripet frihet och mänskliga rättigheter, vilket är områden där vi noterar allvarliga brister, och å andra sidan måste vi försvara andra typer av europeiska intressen i Kuba.
Europeiska unionens Kuba-politik har under de senaste åren kännetecknats av två saker som har särskiljt landet, gjort det till ett undantag, helt i linje med ett omotiverat synsätt som grundarna av denna politik aldrig kunnat motivera.
Europeiska unionens dialog och samarbete med alla länder i världen innehåller ett kapitel om situationen för de mänskliga rättigheterna.
Det är ett mycket viktigt kapitel, men det finns även andra.
Endast i fallet med Kuba är kapitlet om mänskliga rättigheter speciellt och utesluter varje annat kapitel som borde finnas i våra förbindelser med detta land.
Europeiska unionens dialog och samarbete med alla världens länder syftar dessutom till att överbrygga brister på människorättsområdet.
Endast i fallet med Kuba blir bristerna när det gäller mänskliga rättigheter en förutsättning, vilket förhindrar dialog och samarbete.
Här måste vi objektivt bedöma denna politik, som resulterat i ett fullständigt misslyckande.
En sådan objektiv syn visar att denna politik inte har lett till några framsteg alls när det gäller frihet eller mänskliga rättigheter på Kuba.
Denna politik har dessutom varit en katastrof för EU: s intressen på Kuba och den fördöms också av affärsfolket, icke-statliga organisationer, konstnärer, religiösa ledare, etc.
Den har också varit katastrofal när det gäller våra diplomatiska företrädares möjligheter att genomföra sin verksamhet på ett normalt sätt i detta land.
Politiken har emellertid också visat att våra europeiska samhällen har varit fullständigt distanserade från sina respektive inhemska regeringar och själva Europeiska unionen, och ingen som helst hänsyn har tagits till deras uppfattningar.
På samma sätt har olika initiativ som har ignorerats eller till och med bojkottats av officiella organ tilldragit sig stort intresse från konstnärer, författare, affärsfolk och medborgare i våra länder.
Jag tänker exempelvis på konstbiennalen, bokmässan, balettfestivalen eller handelsmässan i Havanna.
Vice ordföranden för Förenade kungarikets konservativa parti, Michael Ancram, har varit i Kuba de senaste dagarna och genomfört ett program med kontakter på högsta nivå.
Det var utan tvekan honom en framstående kollega hänvisade till när han i måndags talade om besökarna på ön, och jag är säker på att det var med särskild bitterhet som hans partikollega talade om honom.
Avslutningsvis anser vi att denna politik har skadat EU: s trovärdighet i Kuba och i hela Latinamerika, genom att ge intryck av att vi stöder USA: s strategier i området.
Efter denna bedömning är vår slutsats att Europeiska unionens politik gentemot Kuba, vilken bygger på den gemensamma ståndpunkten och de gemensamma åtgärderna, måste ses över, rationaliseras och uppdateras.
Det vi säger är i linje med vad flera medlemsstaters regeringar säger i Europeiska rådet.
Vi vill också göra det fullständigt klart att den ändring av politiken som vi förespråkar inte bara bör innebära att vi håller fast vid våra målsättningar – som jag sade i början av mitt inlägg – utan också att vi måste bekräfta målsättningarna och sträva efter att bidra till att uppnå dem effektivare än vi hittills gjort.
Vi är övertygade om att våra framsteg för kubanska och europeiska intressen i Kuba lättare kan uppnås genom en bred och stram dialog och genom samarbete, som är kritiskt när det behövs, men som aldrig är fientligt och inte innehåller något dömande i förväg.
Vi kommer på så sätt att tillämpa samma synsätt på detta land som vi gör på Kina, Vietnam, Iran, Israel, Syrien, Libyen, Ekvatorialguinea, Sudan och även Förenta staterna och dussintals andra länder där vi noterar mycket allvarliga brister, vilka i många fall är betydligt allvarligare än i Kuba, när det gäller frihet, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, men med vilka vi talar och samarbetar just i syfte att förbättra sådant vi inte tycker om.
Herr talman!
Detta är syftet med den resolution som vår grupp lagt fram och som stöds av andra grupper i kammaren.
