# ID: svediakorp-gov450214
# author: Nielson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 699
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Europeiska unionens förbindelser med Kuba styrs av den gemensamma ståndpunkt som ursprungligen antogs av rådet 1996 och som har uppdaterats och förnyats regelbundet.
I den gemensamma ståndpunkten förespråkas ett konstruktivt engagemang för Kuba genom en fördjupad dialog med regeringen och det civila samhället.
Målet är att uppmuntra en övergångsprocess till pluralistisk demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter liksom en hållbar ekonomisk återhämtning och förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard.
Detta konstruktiva engagemang har hela tiden varit vår ståndpunkt.
Till följd av fängslandet av ett stort antal dissidenter 2003 vidtog unionen en rad politiska åtgärder.
I juni 2003 beslöt EU att begränsa bilaterala besök på hög nivå för att hålla en lägre profil på medlemsstaternas deltagande i kulturevenemang, att bjuda in kubanska medlemmar av den fredliga oppositionen till sina nationaldagsfiranden tillsammans med regeringsföreträdare och att omvärdera den gemensamma ståndpunkten i förtid.
Den senaste omvärderingen av den gemensamma ståndpunkten i juni i år bekräftade återigen det konstruktiva engagemanget som basen för EU: s politik gentemot Kuba.
EU har upprepade gånger betonat vikten av politisk dialog med de kubanska myndigheterna och har visat sin vilja att återuppta en sådan dialog när förhållandena så medger.
Europeiska kommissionen beklagar djupt den kubanska regeringens beslut att frysa förbindelserna med ambassaderna för alla de EU-länder som har bjudit in dissidenter på sina nationaldagar och med kommissionens delegation i Havanna liksom vägran att ta emot direkt hjälp ifrån EU.
Trots kubanska beslut som hindrar våra utvecklingssamarbetsaktiviteter har kommissionen fortsatt att finansiera insatser genom frivilligorganisationer och humanitära insatser som administreras av Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd (ECHO).
Under oktober 2004 fattade kommissionen beslut om att anslå 1 miljon euro i humanitärt bistånd till de mest utsatta offren för orkanerna Ivan och Charlie på Kuba.
Vi skall egentligen inte tala om humanitärt bistånd i detta sammanhang eftersom vi skulle ge humanitärt bistånd i vilket fall som helst utan politiska hänsyn.
Den kubanska regeringens beslut att släppa vissa dissidenter av hälsoskäl är en positiv gest mot en förbättrad situation men inte tillräckligt för att garantera ett fullständigt upphävande av de åtgärder som beslutades av rådet i juni förra året.
Målet är fortfarande att alla politiska fångar i Kuba skall friges.
Juni månads åtgärder granskas just nu av rådet.
Europeiska rådet vill betona att resultatet av denna granskning måste överensstämma med de övergripande målen för den gemensamma ståndpunkten och EU: s människorättspolitik.
Kommissionen anser att detta skulle kunna utgöra basen för en konstruktiv och framtidsorienterad EU-politik gentemot Kuba som skulle bidra till att uppnå målen för den gemensamma ståndpunkten.
En del har ifrågasatt om delegationen i Havanna verkligen kan fungera på ett meningsfullt sätt under nuvarande omständigheter.
Jag vill göra klart att delegationen i Havanna är absolut nödvändig för att utföra de uppgifter som parlamentet har bett kommissionen att sköta.
Vår närvaro i Kuba är i dag viktigare än någonsin.
Delegationens huvudsakliga uppgifter är inte bara att hjälpa till med genomförandet av åtta program och projekt utan också att främja en politisk dialog med de kubanska myndigheterna och det civila samhället, att övervaka frågor om mänskliga rättigheter och att skydda medlemsstaternas handels- och investeringsintressen.
Detta är tunga, viktiga och ibland svåra uppgifter, men de är oundgängliga om vi vill främja politiska och ekonomiska framsteg i Kuba.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att 2003 var ett sorgligt år för våra förbindelser med Kuba.
Enligt min åsikt är det en förlorad möjlighet för Kuba och EU att Cotonouavtalet inte blev undertecknat.
Jag hoppas att det som hände under 2003 inte kommer att visa sig vara oåterkalleligt.
Jag anser fortfarande att Kubas undertecknande av Cotonouavtalet skulle utgöra en mycket betydelsefull ram för våra förbindelser.
Det utgör den grundläggande strukturen för hur vi skulle vilja organisera och styra förbindelser mellan nord och syd.
Ett kubanskt deltagande i avtalet innebär också att Kuba skulle utsättas för påtryckningar från andra länder som undertecknat Cotonouavtalet.
Jag hoppas att det fortfarande är möjligt att vara vidsynt, men det innebär också vidsynthet inom Kuba.
