# ID: svediakorp-gov450210
# author: Korhola (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 387
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först av allt vill jag tacka föredraganden för hennes utomordentliga arbete med detta viktiga och tankeväckande direktiv om förpackningsavfall.
Med det utvidgade EU befinner vi oss nu i en situation där de gemensamma målen för att uppnå en harmoniserad lagstiftning är särskilt stringenta för de nyaste medlemsstaterna och detta kanske ännu mer än tidigare.
I det sammanhanget är förslaget till direktiv om förpackningar och förpackningsavfall inte något undantag.
Direktivets ikraftträdande måste bygga på garantin med en inre marknad som är så livskraftig som möjligt, utan risk för snedvridningar.
Det är lättare sagt än gjort.
Den inre marknadens område har utvidgats och skillnaderna mellan medlemsstaternas grundläggande normer är kanske större än någonsin tidigare.
Kommissionens förslag att fastställa en gemensam tidsfrist i december 2012 för de nya medlemsstaterna när det gäller förpackningsavfallsdirektivets mål för återvinning och återanvändning kan motiveras för att marknadskonvergens skall uppnås så snart som möjligt.
Förslaget är emellertid inte problemfritt.
Det kan därför vara lämpligt att agera mer långsiktigt och i större utsträckning beakta de nya ländernas grundläggande normer när man slår fast tidsfrister.
På så sätt undviker vi alla pinsamma återverkningar som beror på att de villkor som fastställts inte har uppfyllts, och samtidigt prioriterar vi konvergens inom EU i stället för en harmonisering av marknaden, vilket nu diskuteras.
Det har också varit mycket diskussioner i anslutning till tolkningen av direktivet om återanvändning och återvinning av förpackningsmaterial.
Miljövärdet av återanvändningen är obestridligt.
Man måste emellertid inse att det inte alltid är miljövänligt att återanvända förpackningar.
För korta transporter är det definitivt att föredra, men problem uppstår när varje producent har sin egen förpackning och avstånden på den europeiska marknaden är långa.
Ett bra exempel är transporten av frukt från länderna i söder till länderna i norr där återtransport av återanvända förpackningar inte alls skulle gynna en hållbar utveckling.
Pappkartonger och lådor samlas exempelvis ofta in och återvinns lokalt, för att undvika ett stort antal onödiga transporter.
Att främja återanvändning av förpackningar samtidigt som man bortser från miljöaspekterna skulle vara ett ekologiskt hyckleri.
Utifrån det betänkande vi nu diskuterar skulle det vara bra om målsättningen med enhetlig anpassning inte onödigtvis äventyrades av svaga återanvändningssystem för förpackningar på nationell nivå.
