# ID: svediakorp-gov450209
# author: Doyle (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 691
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag har blivit provocerad av flera talare, men det kommer inte att hindra mig från att säga vad jag har att säga.
Nyckeln till framgång inom områdena för återanvändning och återvinning av förpackningsavfall är att sätta upp nåbara mål som baseras på realistiska förväntningar.
Det är ingen idé att sätta en tidsfrist som inte kan hållas och utlösa de obligatoriska överträdelseförfarandena.
Som Dorette Corbey korrekt påpekar i sitt betänkande – och jag tackar henne för hennes arbete – är det bara rättvist och skäligt att vi har samma inställning i fråga om våra kolleger i de nya medlemsstaterna, vilket de också fick en antydan om under anslutningsförhandlingarna.
Att flytta mållinjen och tvinga på dem betungande tidsfrister på det här stadiet skulle vara ohederligt av oss då det underminerar det svårvunna resultatet från det sista trepartsmötet om det reviderade direktivet tidigare i år, som anges i stora drag i skäl 6 till det direktivet, vilket som jag förstod det innehåller en lista över de datum som gäller för undantaget för varje ny medlemsstat.
Vår debatt borde inte vara fokuserad på argument om tidsplaner utan på minskningen av den totala nivån av förpackningar och förpackningsavfall genom återanvändning och återvinning.
Jag vill betona att de aktuella undantagen gäller tidsplanen och inte de faktiska målen.
Detta är en viktig skillnad som visar att vi inte står bakom ett minskat ansvar.
Kommissionens rapport om genomförandet av originaldirektivet kommer i juni nästa år, men jag kan redan nu informera om att en förnuftig politik med realistiska undantag redan har visat sig bli en succé i mitt eget land, och jag hoppas att Caroline Jackson antecknar det jag nu kommer att säga.
Vi har i synnerhet problem med demografi, geografi och brist på infrastruktur.
Vi har ingen inhemsk förpackningsindustri, och 80 procent av våra förpackade varor importeras.
Irland har ingen energiåtervinning eller förbränningsanläggning, så vi har bara kunnat använda oss av återanvändning för att uppfylla våra mål.
Vi har emellertid sett att mängden återanvänt förpackningsavfall ökat stadigt från 93 000 ton 1998 till lite över 414 000 ton 2003.
Detta motsvarar mer än 45 procent av förpackningsavfallet på den irländska marknaden.
Tidigare skulle allt detta ha gått till markfyllning.
Vi har uppnått vårt mål för 2001 att återanvända 25 procent av förpackningarna, och vi är på god väg att nå målet för 2005 att 50 procent skall återanvändas, tack vare skäliga, förnuftiga tidsfrister och undantag.
Allmänhetens inställning till återanvändning har förändrats avsevärt i Irland.
Av de vuxna besöker 61 procent sina lokala återvinningsstationer minst en gång i månaden till skillnad från bara 25 procent 1998.
Att genomföra denna förändring har kostat – och kommer att fortsätta kosta – tid, kraft och pengar, ett faktum som återspeglas i tidtabellen för 2011 – 2012 i det reviderade förpackningsdirektivet för Grekland, Portugal och Irland.
Det var jag som skrev just det ändringsförslaget, och jag tackar mina kolleger för deras stöd.
Samma slags undantag och samma argument bör gälla för våra kolleger i de nya medlemsstaterna.
Vår strävan, som parlament, för ett bättre regelverk måste börja med genomförbar lagstiftning.
Om vi ställer upp oskäliga mål för återanvändning och återvinning av förpackningsavfall utan att ta hänsyn till kapacitetsbegränsningar är det lika bra att vi redan nu får det undanstökat och bokar en tid hos EG-domstolen för att bestämmelserna inte har blivit genomförda.
Vi besparar då kommissionen slöseriet med kuvert på formella skrivelser och motiverade yttranden enligt överträdelseförfarandet i artikel 226 i fördraget.
Jag vill att min besvikelse över James Hugh Allisters kommentar om att Bairbre de Brún talade ett språk som ” ingen bryr sig om att förstå ” förs till protokollet.
Det här är kanske inte rätt tid och plats att tala iriska, men jag anser inte att förnedrande och nedsättande kommentarer om någons språk, om än ett minoritetsspråk, hör hemma i denna kammare, och jag tar avstånd från dem.
