# ID: svediakorp-gov450202
# author: Corbey (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,036
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
I kväll diskuterar vi återigen förpackningar.
Kommissionär Wallström!
Eftersom det här är er sista debatt som miljökommissionär vill jag gratulera er till ert gedigna arbete under de senaste fem åren, ert betydande personliga engagemang och åtagande och tacka er för ert goda samarbete med parlamentet.
Ni har varit en utmärkt miljökommissionär.
I kväll diskuterar vi resterna från översynen av förpackningsdirektivet.
De tio nya medlemsländerna behöver tydliga målsättningar.
Återvinning och återanvändning kan inte plötsligt bara påbjudas från huvudstaden eller Bryssel.
Det tar tid att övertyga människor om att upprätta system.
Därför förefaller det bäst att behålla de datum som de nya medlemsstaterna själva föreslagit.
Självfallet har jag också kontrollerat vad ledamöterna från de nya länderna ansåg om detta och det ledde inte till några andra synpunkter.
Därav mitt förslag till ändringsförslag 3.
Jag håller med kommissionen om att vi måste avsluta frågan så snabbt som möjligt och att vi måste försöka skapa en politisk tydlighet för de nya medlemsstaterna fortast möjligt.
Herr talman, fru kommissionär!
Det är dags att gå igenom förpackningsdirektivet ordentligt.
En av de grundläggande punkterna är den ständiga spänningen mellan å ena sidan att bibehålla den inre marknaden och å andra sidan att skydda miljön.
I ett antal fall har detta lett till tvetydighet och till långdragna förfaranden.
Vi måste skapa klarhet för både tillverkare och konsumenter.
På grundval av förpackningsdirektivet, som också omfattar miljön, har Europeiska kommissionen ifrågasatt ett antal system för återanvändning inom EU.
Fru kommissionär!
Detta tycker jag är mycket tråkigt och jag har beslutat att koncentrera mig på denna översyn.
I ändringsförslag 4 har jag för min grupps räkning föreslagit att man i direktivet skall ta med möjligheten för medlemsstaterna att uppmuntra återanvändning av förpackningsmaterial.
Medlemsstaterna kan införa nya system för återanvändning av förpackningsmaterial eller behålla befintliga system om de innebär miljöfördelar jämfört med återvinning eller återanvändning av förpackningsmaterial.
Detta ändringsförslag, som också är ett skäl, innebär inte att medlemsstaterna uppmuntra återanvändning.
Förslaget innebär att medlemsstaterna kan främja återanvändning under förutsättning – och detta är viktigt – att det sker i enlighet med fördraget och inte stör den inre marknaden.
Fru kommissionär!
Ni sade att ni kan godkänna detta ändringsförslag, och jag förstår att det inte heller stöter på stort motstånd i rådet.
Det övergår därför mitt förstånd att till och med detta har orsakat invändningar bland ledamöterna i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och inom den europeiska förpackningsindustrin.
PPE-DE: s och industrins reaktion är helt enkelt förvirrande om vi stannar upp och tanker på miljön och naturen.
I uppföljningsrapporten till den nyligen publicerade rapporten från Romklubben drar man slutsatsen att gränserna för en hållbar utveckling är inom synhåll.
Om vi inte är försiktiga med naturresurser som vatten och energi kommer de två världarna, naturen och den mänskliga civilisationen, att råka i konflikt.
Vi har inte lyckats tillräckligt väl med att införliva en hållbar utveckling i vår produktion och våra konsumtionsmönster.
Det är uppenbart att vi måste åstadkomma en total förändring.
Återanvändning av material och omsorg om naturresurserna är mycket viktigt.
Även detta är bakgrunden till ändringsförslag 4.
En förpackningsindustri som i sig motsätter sig möjligheten att uppmuntra återanvändning inom gränserna för den inre marknaden ser inte framåt.
År 2010 skall EU: s industri vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi.
Detta kräver företag som kan bedöma den sociala verkligheten.
Det kräver företag som kan omvandla hållbarhet till ett varumärke, företag där man inser att medborgare och konsumenter oroar sig för jordens framtid och är beredda att bidra till detta.
Industrin har naturligtvis rätt när man säger att återanvändning inte får användas som protektionism.
Återanvändning får inte vara en ursäkt för att motarbeta utländska leverantörer.
På samma sätt är inte återanvändning alltid bättre för miljön och det finns inget skäl att göra återanvändning obligatorisk.
Återanvändning har absolut en viktig roll, nämligen att övertyga människor om att vi måste vara försiktiga med naturen och med materialen.
Det sista vi behöver är att börja återgå till att bli ett slit-och-slängsamhälle, och allmänheten uppskattar det knappast heller, eftersom många människor anser att det är slöseri att kasta bort någonting, en flaska, en burk eller materialet.
I morgon kommer parlamentet också att diskutera Wim Koks betänkande om genomförandet av Lissabonstrategin.
Wim Kok har dragit slutsatsen att en fortsatt hållbar utveckling där människan, miljön och marknaden är i harmoni inte har fått den framskjutna ställning den förtjänar, även om den är lovvärd, och att detta beror på avsaknaden av politisk vilja.
Han säger emellertid inte att vi skall slänga ut hela Lissabonstrategin, och jag instämmer med honom.
Vi måste sätta igång med detta och visa på politisk vilja.
I all sin blygsamhet kommer förpackningsfrågan att ge er möjligheten att visa er politiska vilja imorgon.
Inte nog med att vi i resolutionen kan säga vår mening om vad som fortfarande behöver göras, vi kan också förespråka ett konkret, hållbart tillägg till förpackningsdirektivet.
Mina damer och herrar!
Jag uppmanar er alla att ta ställning i morgon.
Valet är ert: en röst för ett EU som strävar efter ett hållbart samhälle och agerar i enlighet med det, eller en röst för ett EU som är fullt av vackra ord om hållbar utveckling och Lissabonstrategin, men som saknar energin eller den moraliska strukturen för att backa upp dessa med kraft.
Kommissionär Wallström!
Er nya uppgift i Europeiska kommissionen handlar om kommunikation.
Ni har sagt att ni avser att fortsätta att sprida och främja budskapet om en hållbar utveckling.
Ni har mitt uppriktiga stöd i detta, och jag önskar er stor framgång.
Jag hoppas att ni efter omröstningen om förpackningsdirektivet i morgon kommer att kunna visa för pressen att EU inte bara talar om hållbarhet, utan också arbetar för det.
