# ID: svediakorp-gov450185
# author: Doyle (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 716
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag önskar kommissionär Margot Wallström all framgång på hennes kommande post.
Det har varit en stor glädje att de senaste fem åren arbeta tillsammans med henne i miljöfrågor.
Jag vill tacka henne för det hon särskilt bidragit med.
Mina välgångsönskningar går också till det nederländska ordförandeskapet vars mandatperiod går mot sitt slut.
Det finns de som hävdar att Kyotoprotokollet till FN: s ramkonvention om klimatförändringar är dömt att misslyckas eftersom resten av världen bara väntar på att de nationer som redan gått med skall misslyckas med sina åtaganden och därmed ge dem som redan från början beslutade att inte deltaga en utmärkt förevändning att utebli.
Halvvägs till den tidsfrist 2012 som bestämdes under den första åtagandeperioden av Kyotoprotokollet ägnar sig världen åt efterrationaliseringar som innebär att man sätter en käpp i hjulet för försöken att minska utsläppen av växthusgaser innan vi ens har gått in i den andra genomförandeperioden.
Jag menar att den här ” vad var det jag sa ” -mentaliteten är något vi kan undvara.
Misslyckande är ett relativt begrepp.
Att misslyckas med att nå de preliminära målen – och mitt eget land Irland ligger för närvarande 16 procent under målet – är mycket olyckligt.
Men att inte lyckas företa sig något över huvud taget vore fullständigt katastrofalt.
FN: s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) som är en internationell expertpanel med uppgift att utvärdera de vetenskapliga, tekniska, sociala och ekonomiska aspekterna av klimatförändringarna uppskattar att vi måste minska våra utsläpp av växthusgaser med 60 till 80 procent i förhållande till 1990 års nivåer för att det vi gör märkbart skall påverka den ökande globala uppvärmningen.
Jag känner till att man i vetenskapssamhället diskuterar huruvida IPCC: s modeller håller måttet, och den diskussionen kommer att fortsätta, men de flesta godtar såväl IPCC: s modeller som de prognoser som de resulterar i.
Något som kritikerna ofta åberopar är att enligt Kyotoprotokollet skulle jordtemperaturen endast ligga 0,15 ° C lägre än om vi inte gör något över huvud taget.
Skepticism och klimatförändringar är två företeelser som har blivit så intimt sammanflätade i den globala diskussionen om vår planets framtid att vi riskerar att bortse från de mycket påtagliga steg som tagits enligt Kyotoprotokollets mekanismer mot ett ramverk för framtida åtgärder för kontroll av effekterna av människans aktivitet på jorden.
Att alltför mycket inrikta sig på det försumbara kvantitativa resultatet av Kyotoprotokollet, dvs. att förvänta sig omedelbara resultat när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser, betyder emellertid att man inte har förstått vad det handlar om.
Kyotoprotokollet är bara det första steget när det gäller att ta itu med den globala uppvärmningen, men det är en viktig grundbult för framtida, mer övergripande och effektiva politiska åtgärder och överenskommelser.
Det är utgångspunkten för mycket mer långtgående åtgärder än de nuvarande.
Kyotoprotokollets värde ligger i att man använder sig av marknadsbaserade mekanismer som gör det möjligt att tala om miljöskydd i ekonomiska termer.
Det sätter ett marknadspris på den globala uppvärmningen.
När Kyotoprotokollet väl är genomfört och omfattar samtliga sektorer kommer det att fungera som en flexibel och marknadsbaserad mekanism för en rättvis fördelning av kostnadsbördan för den globala uppvärmningen på samtliga sektorer.
Det skulle utgöra ett ekonomiskt incitament för utveckling av ren teknik som kommer att trygga miljöarvet för kommande generationer.
Jag vill sluta med att säga att det främsta hindret i nuläget är av diplomatiskt slag.
Vi måste föra en fortlöpande och intensiv dialog med våra transatlantiska partner i USA och med Ryssland där själva namnet Kyotoprotokollet har råkat i vanrykte.
Kyotoprotokollet har förvisso sina brister, men det är endast genom samarbete som vi kan komma till rätta med ofullkomligheterna, något som skulle gynna alla.
På EU-nivå välkomnar jag det samråd med berörda parter som kommissionen nyligen genomförde, och det är min förhoppning att vi kan göra vår röst hörd vid den kommande COP-10-konferensen som jag med glädje ser fram emot.
Det är dags att sätta stopp för talet om att den framtida klimatförändringspolitiken tidsmässigt är kopplad till Kyotoprotokollet.
Den viktigaste frågan är vad som kommer efter Kyotoprotokollet.
