# ID: svediakorp-gov450138
# author: Patten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,088
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Jag är mycket glad att få denna möjlighet att säga några ord om Bosnien och Hercegovina, bara två veckor före överlämnandet till EUFOR den 2 december.
Igångsättandet av Althea-uppdraget är en viktig händelse: viktig, eftersom den kommer att vara den första betydande militära operation som företas inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
Överförandet från Nato har krävt långa och ingående diskussioner, eftersom det var av avgörande betydelse att få allting att fungera från första början.
Mina kolleger Javier Solana och Jaap de Hoop Scheffer förtjänar ett stort erkännande för att de har åstadkommit ett framgångsrikt resultat.
Jag vet att några kommer att vara oroliga över att ett helt nytt militärt uppdrag i Bosnien sänder en signal om att landet fortfarande lider av betydande instabilitet.
Detta skulle enligt min bedömning vara att dra alldeles fel slutsats.
Vid Natos ministerrådsmöte noterades en ” förbättrad säkerhetssituation i Bosnien och Hercegovina ”.
Som en konsekvens av detta beslutade de att minska antalet trupper som avdelats för SFOR från 12 000 till 7 000.
Jag har besökt Bosnien under många år, och jag kan personligen bekräfta den förvandling som har skett i landet under denna period.
Det skulle vara ytterst dåraktigt att ta de förbättringar som otvivelaktigt har ägt rum för givna.
Allt som händer är att EU håller på att ta mer direkt ansvar för sin egen kontinent – inte för tidigt, kanske några skulle säga.
Men det kommer att göras en översyn av operationen var sjätte månad.
I denna översyn kommer man att göra en bedömning av operationens varaktighet såväl som av dess omfattning och sammansättning.
Det kan inte bli tal om att behålla trupper i Bosnien i onödan; så snart som förhållandena tillåter kan antalet trupper minskas, och till sist kommer uppdraget att upphöra.
Nu är det viktigt att inse att Bosniens framtid i EU kommer att få växande betydelse i takt med att den militära närvaron fortsätter att minska i omfattning.
Bosnien har, i likhet med alla länderna på västra Balkan, ett tydligt europeiskt perspektiv som potentiellt kandidatland.
I november förra året offentliggjorde kommissionen en genomförbarhetsstudie som nämner 16 punkter där landet behövde göra betydande framsteg innan man skulle kunna rekommendera Europeiska rådet att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal.
Även om det har gjorts framsteg sedan dess är jag besviken över att behöva avsluta min ämbetsperiod som kommissionär utan att kunna ge Bosnien grönt ljus.
Jag hoppas verkligen att min efterträdare, kommissionär Olli Rehn, kommer att kunna göra det tidigt under sin nya mandatperiod.
Så snart han gjorde det skulle rådet vara tvunget att acceptera hans bedömning, och därefter skulle man vara tvungen att besluta om ett förhandlingsmandat.
Först då skulle förhandlingarna kunna börja.
Det finns ingen anledning till att de inte skulle kunna börja någon gång under 2005.
Om Bosnien skall göra framsteg i fråga om denna tidtabell är det en rad saker som krävs.
För det första måste myndigheterna göra ytterligare framsteg i fråga om den lagstiftning som är förknippad med de 16 punkterna.
Mycket har gjorts i detta avseende, men det finns fortfarande blockeringar på sådana områden som mervärdesskatt och statliga radio- och TV-sändningar.
För det andra måste Bosnien erkänna att det är till liten nytta att anta lagar, om de inte genomförs på rätt sätt.
Här finns fortfarande en hel del arbete som behöver göras.
För det tredje antydde kommissionen i genomförbarhetsstudien att den skulle förvänta sig ett reellt samarbete med den höge representanten i hans reformprogram, så som det föreskrivs i fredsöverenskommelserna i Dayton och Paris.
Ett mycket viktigt område här är frågan om en polisreform.
Jag hoppas verkligen att Wilfried Martens före årets slut kommer att kunna rapportera om en överenskommelse om hur man kan komma vidare.
Slutligen har vi frågan om Internationella tribunalen för f.d.
Jugoslavien.
Bosnien och Hercegovina är medlem av Förenta nationerna och har undertecknat Daytonavtalet.
Som jag vid ett flertal tillfällen har klargjort kan det inte bli tal om att tumma på det absoluta kravet på fullt samarbete med tribunalen.
Detta är grundläggande för Bosniens utsikter till ytterligare framsteg genom stabiliserings- och associeringsprocessen.
Det är ett avgörande test på Bosniens respekt för sina internationella åtaganden och för rättssamhället.
Det är också ett grundläggande inslag i den process som kan få offren för grymheterna att göra sig kvitt sitt förflutna.
Om man tillåter dem som anklagats för fruktansvärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna att gå fria blir det omöjligt för de olika befolkningsgrupperna att försonas ordentligt.
I nästa vecka kommer chefsåklagaren Carla del Ponte att avlägga en rapport för Förenta nationernas säkerhetsråd om de västra Balkanländernas samarbete med tribunalen.
Hittills har hon mycket tydligt sagt att Republika Srpska över huvud taget inte har samarbetat.
Det är verkligen skamligt att Republika Srpska inte har överlämnat en enda anklagad till tribunalen i Haag, även om det i dag finns rapporter om att några misstänkta krigsförbrytare har gripits av Republika Srpska för att ställas inför rätta på det lokala planet.
Detta är en välkommen nyhet, men världssamfundet kommer att bedöma Republika Srpska utifrån dess samarbete med tribunalen i de fall som hör till dess jurisdiktion.
Det är om denna fråga som Carla del Ponte kommer att rapportera till säkerhetsrådet.
Jag har ingen anledning att förvänta mig att hennes rapport kommer att vara positiv i fråga om Republika Srpska.
Om detta verkligen är fallet måste Lord Ashdown ta sitt svar under övervägande.
Det är verkligen oacceptabelt att man på detta sätt försvårar hela landets utsikter att göra framsteg på vägen mot anslutning till EU och Nato.
Jag vädjar till Republika Srpskas politiska ledning att agera nu för att uppfylla sina skyldigheter.
Om de inte gör det kommer de att vara ansvariga för alla tänkbara konsekvenser av sin uraktlåtenhet.
Ärade ledamöter!
Det var folket i Bosnien och Hercegovia som led mest under Balkankrigen på 1990-talet.
Nu har det rest sig efter denna fruktansvärda period och har en klar möjlighet att skapa ett verkligt land med verkligt goda utsikter att kunna förenas med vår europeiska familj.
När jag lämnar kommissionen önskar jag bosnierna all tänkbar framgång, och jag ser fram emot att få höra om deras framsteg under de kommande månaderna.
