# ID: svediakorp-gov450110
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,443
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman!
Det är ett privilegium att vara här i dag för att med er diskutera en fråga som Europaparlamentet och det nederländska ordförandeskapet fäster stort avseende vid: vapenexportpolitiken och Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport.
Jag skall börja med några kommentarer till betänkandet om rådets femte årliga rapport och till resolutionsförslaget.
Låt mig börja med några allmänna synpunkter på uppförandekoden.
Uppförandekoden om vapenexport antogs 1998, och det är ingen överdrift att påstå att den har blivit ett av de mest framgångsrika instrumenten för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Vapenexportpolitiken har enligt tradition omgärdats med sekretess.
Den ansågs vara ett mycket viktigt inslag i den oinskränkta nationella suveräniteten, i vilken inblandning från andra var, milt uttryckt, ovälkommen.
Men sedan 1998 har vi kunnat se ökande insyn, ökande samråd mellan staterna och ökande harmonisering inom Europeiska unionen.
Detta är imponerande framsteg, och framgången för uppförandekoden framgår också av det intresse för den som har visats av tredjeländer.
Jag talar inte bara om länder som hoppas bli medlemsstater i Europeiska unionen utan också om andra.
Uppförandekoden är ett användbart redskap som kan hjälpa dem att skapa en effektiv och ansvarsfull politik för exportkontroll.
Det nederländska ordförandeskapet fäster stor vikt vid att ytterligare harmonisera den europeiska vapenexportpolitiken och vid att göra denna politik ännu mer öppen.
En av prioriteterna under vårt ordförandeskap är att slutföra den första översynen av EU: s uppförandekod.
Vi hoppas kunna avsluta denna översyn före årets slut.
Jag betonar att jag använder orden ” första översyn ” avsiktligt.
Det är viktigt att vi betraktar koden som ett levande dokument som regelbundet bör hållas upp i ljuset och ta hänsyn till inrikespolitiska och utrikespolitiska utvecklingstendenser och åsikter.
Därför är jag säker på att detta inte kommer att vara den sista översynen av koden.
I sina strävanden att öka insynen har det nederländska ordförandeskapet också betonat vikten av en utökad dialog med Europaparlamentet.
Den 1 september höll utskottet för utrikesfrågor en debatt med den nederländska ordföranden för arbetsgruppen för export av konventionella vapen (COARM) om EU: s uppförandekod och den pågående översynen.
Utskottets föredragande Raül Romeva i Rueda deltog i en konferens om översynen av koden den 30 september i Haag.
Vi har också inbjudit Romeva i Rueda till ett informellt möte med COARM-arbetsgruppen den 3 december för att diskutera parlamentets betänkande.
Dessutom har vi inbjudit Romeva i Rueda att delta i ett möte som ordförandeskapet, tillsammans med den tjeckiska regeringen, arrangerar i Prag för att informera kandidatländerna och Norge om genomförandet av koden.
Vi anser att det är viktigt att parlamentets roll i den europeiska vapenexportpolitiken uppmärksammas i detta avseende.
Här skulle jag vilja göra några mer specifika påpekanden om förslaget till betänkande och om resolutionsförslaget.
Europaparlamentets betänkande gäller rådets rapport för 2003.
Sedan dess har mycket hänt, viktigast av allt översynen av uppförandekoden.
Några av de punkter som tas upp i betänkandet diskuteras inom ramen för denna översyn.
I detta sammanhang bör jag nämna följande punkter.
I Europaparlamentets betänkande välkomnas den gemensamma ståndpunkten om vapenförmedling.
I den nuvarande översynen råder det redan samstämmighet om att koden även skall gälla förmedlingsverksamhet.
Den skall också gälla licenstillverkning utomlands och transport och återexport.
Ansökningar om licenser för dessa verksamheter kommer att bedömas i enlighet med de kriterier och den praxis som föreskrivs i uppförandekoden.
Dessutom bör koden också kunna tillämpas i fall med så kallade immateriella överföringar av teknik.
Förutom de områden som omfattas av översynen av uppförandekoden har vi gjort framsteg på sådana områden som utåtriktad verksamhet.
Jag har redan nämnt seminariet i Prag i december.
I september kom medlemsstaterna fram till en mer samstämmig strategi i fråga om utåtriktad verksamhet.
Rådets sekretariat kommer att ha en databas om utåtriktad verksamhet i de enskilda medlemsstaterna för att få till stånd en bättre samordning.
Det har också gjorts framsteg i vidareutvecklingen av systemet för besked om avslag och samråd – ett av de viktigaste inslagen i koden.
Samråd om avslag äger nu rum på ett sådant sätt att alla medlemsstater får information om samrådet.
Men en medlemsstats slutgiltiga beslut om huruvida den kommer att acceptera avslaget eller inte förmedlas inte automatiskt till alla parter.
Dessutom håller rådets sekretariat på att utveckla en elektronisk databas, som kommer att innehålla de avslag som anmälts av medlemsstaterna såväl som information om de samråd de har företagit.
Denna databas kommer i hög grad att bidra till effektiviteten i de bilaterala samråden och till insynen i deras resultat.
Mycket tid har ägnats åt frågan om kodens status.
Parlamentet uttrycker i sitt betänkande mycket klart att det föredrar att göra koden rättsligt bindande.
Ni kanske är medvetna om att det inte råder någon samstämmighet i rådet kring denna fråga; omkring hälften av medlemsstaterna förespråkar att koden skall göras rättsligt bindande, medan den andra hälften motsätter sig detta.
Men det finns någonting som är viktigare än frågan om huruvida koden är politiskt eller rättsligt bindande.
Det är det faktiska innehållet i koden och det sätt den genomförs på, eftersom en förändring av kodens status i sig antagligen skulle få liten eller ingen effekt på enskilda medlemsstaters vapenexportpolitik.
I Romeva i Rueda-betänkandet betonas vikten av ökad insyn.
Jag håller med, och därför gläder det mig att rådets årliga rapport för 2004 kommer att vara mer öppen för insyn än de tidigare rapporterna.
Vi hoppas att ytterligare steg kan tas, antagligen redan nästa år.
Öppenheten i de nationella rapporterna är också viktig.
Tillsammans med Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) arrangerade det nederländska ordförandeskapet nyligen ett möte med medlemsstaterna om hur man kan förbättra den nationella rapporteringen.
Jag är säker på att kommande ordförandeskap kommer att följa upp detta initiativ.
I resolutionen förespråkas också ett övervakningssystem för att kontrollera slutanvändningen.
Detta är ett område där man skulle kunna arbeta mycket mer.
En undersökning som nyligen presenterades av USA: s regering visar att i USA: s fall mellan 15 och 20 procent av den godkända exporten till så kallade ” känsliga ” mottagare inte hamnar i händerna på den uppgivna slutanvändaren.
Vi har inga siffror för EU, men det finns ingen anledning att tro att de skulle vara dramatiskt annorlunda.
Därför kommer vi som ett första steg att arrangera ett möte om efterföljande exportövervakning, där USA-myndigheterna kommer att informera oss om sina erfarenheter av system för efterföljande exportövervakning.
Detta leder mig till den fråga som antagligen är den mest politiskt känsliga.
Jag vet att EU: s vapenembargo mot Kina tilldrar sig särskild uppmärksamhet från Europaparlamentet och från många nationella parlament.
Jag noterar vädjan i resolutionen om att inte häva vapenembargot.
Frågan om vapenembargots framtid är fortfarande föremål för diskussion i rådet.
Därför är det omöjligt att diskutera denna fråga i detalj.
Men låt mig säga att det nederländska ordförandeskapet är väl medvetet om de olika farhågor som har uttryckts av parlament, allmänheten, icke-statliga organisationer men också av viktiga partner som USA och Japan.
En sådan farhåga gäller situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina.
EU utnyttjar varje tillfälle att diskutera frågor om mänskliga rättigheter med Kina och övervakar noga utvecklingen på plats.
Alla dessa farhågor beaktas i diskussionen.
Vi diskuterar också åtgärder som kompletterar koden, åtgärder som bör förhindra en ökning av flödet av vapen och militär teknik från Europa till Kina om embargot skulle hävas.
Syftet med dessa åtgärder är att öka insynen och stärka samrådet bland medlemsstaterna.
Det är ännu inte klart när denna diskussion kommer att avslutas.
Avslutningsvis vill jag säga att det nederländska ordförandeskapet med tillfredsställelse ser att Europaparlamentet ägnar så mycket uppmärksamhet åt frågan om vapenexportpolitiken.
Som jag sade tidigare är en utökad dialog om denna fråga mellan rådet och parlamentet ett av målen för vårt ordförandeskap.
Framsteg har gjorts eller görs på många av de punkter som nämns i betänkandet och resolutionen.
Det finns områden där ytterligare framsteg är möjliga.
Insynen i de nationella rapporterna är ett sådant område; harmoniseringen av tolkningen av kriterierna är ett annat.
Men vi kan säga att glaset redan är mer än halvfullt.
Ni kan vara förvissade om att Nederländerna kommer att göra sitt yttersta under sina sista sex veckor som ordförandeland för att fylla glaset till brädden.
