# ID: svediakorp-gov450077
# author: Talmannen. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-11-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 642
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Detta är en bra fråga att ställa till Jan Peter Balkenende.
Det vore lämpligt att ställa den frågan till rådets ordförande, eftersom det är för hans skull vi skall sammanträda.
Jag anser att det är lämpligt att rådets ordförande vid slutet av varje ordförandeskap kommer till parlamentet för att ge oss en slutlig utvärdering av ordförandeskapet.
Om vi inte gör det nu, måste vi göra det i slutet av januari och det skulle störa verksamheten för nästa ordförandeskap.
Jan Peter Balkenende är beredd att komma strax före jul den 21 december och jag tycker inte att det vore hövligt av oss att säga till honom att vi har bättre saker för oss och att vi inte vill att han skall komma.
Jag hoppas att sammanträdet den 21 december kommer att vara tillräckligt intressant för att uppväga arbetet och utgifterna för att ordna det.
– Början av november för tankarna till händelser i vår historia som vi européer aldrig bör glömma, därför att de i viss mån hänger ihop med en del företeelser vi upplever just nu.
För en vecka sedan, den 9 november, firade vi femtonårsdagen av Berlinmurens fall och därmed också slutet på det sovjetiska väldet, något som har lett till enandet av länderna inom EU.
Så i dag är vi för första gången tillsammans här, i alla EU-medborgares parlament, för att fira denna årsdag.
Berlinmurens fall var den sista geopolitiska händelsen som härrör från första världskriget.
Den 11 november firade vi också vapenstilleståndet som satte punkt för detta stora inbördeskrig mellan européer.
Den 9 november firade vi också den internationella dagen mot fascism och antisemitism till minne av natten som var början på den institutionaliserade förföljelsen av ett folk på grund av ras.
Mina damer och herrar!
Vi kan aldrig lätta på vårt försvar av mänskliga rättigheter som EU har kämpat så hårt för.
Även om det kanske inte alltid är uppenbart, hotas dessa rättigheter ständigt.
Vår fred, freden mellan européer som vi är så stolta över, har under de senaste dagarna hotats av nya faror som hotar våra värderingar och vår samlevnad.
Jag förmodar att jag på allas vägnar kan säga att vi med sorg och oro följer händelseutvecklingen i Nederländerna – upptrappningen av etniska och religiösa spänningar och konfrontationer –.
Jag anser att detta är ett bra tillfälle att sända ett solidaritetsbudskap till den nederländska regeringen och hela det nederländska samhället, oavsett ursprung eller tro.
Vi står helhjärtat bakom alla dem som av egen personlig ansvarskänsla har åtagit sig att förhindra den meningslösa våldsspiralen.
Parlamentet är medvetet om att extremism och främlingshat, varifrån det än kommer, i slutändan kommer från en mycket liten del av det landets befolkning och det får under inga omständigheter kasta någon skugga över hela det nederländska samhället, som är ett av de mest toleranta och integrationsvänliga samhällena i Europa.
Under november månad har dessutom Yassir Arafat, det palestinska lagstiftande rådets ordförande, gått bort och jag har skickat ett kondoleansbrev till detta råd.
Vår vice talman, Edward McMillan-Scott, företrädde oss på begravningen i Kairo i fredags.
Under 40 år var Arafat symbolen för sitt folks kamp för självbestämmande.
I dag ger hans bortgång en ny möjlighet till hopp om fred mellan israeler och palestinier.
Jag vill säga att jag håller med Javier Solana, som på rådets vägnar har sagt att EU måste bereda sig på att delta i en ny fas av fredsförhandlingar om de återupptas.
Jag är säker på att alla EU-medborgare vill utnyttja denna möjlighet att främja en effektiv tillämpning av tidsplanen.
– Nästa punkt på föredragningslistan är anföranden om ämnen av politisk vikt.
