# ID: svediakorp-gov450060
# author: Lamy, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Som ni otvivelaktigt känner till har rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) nyligen antagit slutsatser om mänskliga rättigheter i Iran.
Dessa slutsatser är entydiga: Trots den iranska regeringens åtagande att förstärka de mänskliga rättigheterna och värna om rättsstatsprincipen har mycket få framsteg gjorts.
Det är också skälet till att EU i september fattade ett principbeslut om att ställa sig bakom den resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran som Kanada kommer att lägga fram för FN: s generalförsamling.
Vi anser dock att det är av avgörande betydelse – och det är jag säker på att de flesta av ledamöterna här i dag håller med om – att vi fortsätter våra ansträngningar att få till stånd konstruktiva och långsiktiga förbindelser mellan EU och Iran.
Mot denna bakgrund är en dialog med Iran ett viktigt verktyg för att främja den demokratiska processen, och vi är fast beslutna att fortsätta denna dialog som inleddes i december 2002 framför allt för att diskutera mänskliga rättigheter.
Den är ett användbart verktyg för att upprätta kontakter, inte bara med inflytelserika företrädare för rättsväsendet, utan också företrädare för det iranska civila samhället.
Jag vill också understryka de besök som FN: s särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter har gjort i Iran sedan dialogen inleddes.
Jag hörde tydligt Véronique De Keysers kommentar om att denna dialog bara är tomma ord.
Jag hörde Cecilia Malmström föreslå att vi, så att säga, borde avsluta dialogen.
Det håller vi inte med om, inte för att vi har gjort så stora framsteg hittills – sådana framsteg kan bara bedömas på lång sikt – utan snarare för att det inte finns några andra hållbara alternativ.
Vi har också inlett diskussioner med Iran om ekonomiska och handelsrelaterade frågor, och vi har vid flera tillfällen förhandlat med Iran i hopp om att kunna ingå ett handels- och samarbetsavtal.
Mot bakgrund av den tilltagande oron, särskilt när det gäller kärnkraftsfrågorna, har dock diskussionerna skjutits upp tills vidare.
Jag tror att detta är ett tillräckligt svar till Michael Gahler.
Som ni vet fortsätter frågan om utvecklingen av Irans kärnvapenprogram att diskuteras på internationell nivå.
Samtidigt har EU godkänt de förhandlingar om ett kärnkraftspaket som för närvarande genomförs i Wien av Förenade kungariket, Frankrike och Tyskland.
Ministerrådet har uppenbarligen bättre förutsättningar än vi att rapportera om detta om så behövs, och även att besvara Paulo Casacas fråga om MKO (Folkets Mujahedin), eftersom den aktuella förteckningen upprättas av rådet på initiativ av medlemsstaterna och eftersom kommissionen inte lägger fram några förslag på detta område.
Jag avslutar, herr talman, med att på kommissionens vägnar säga att iranierna är fullkomligt medvetna om att alla de frågor om politik, kärnkraft, handel och mänskliga rättigheter som vi just har debatterat är oåterkalleligt sammanbundna och att vi generellt är för ett konstruktivt engagemang, men att detta under inga förutsättningar innefattar att ge Iran oinskränkt rätt att agera oansvarigt inom områden som ger upphov till oro hos parlamentet, kommissionen och säkert också rådet.
