# ID: svediakorp-gov450049
# author: De Keyser (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 381
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
En nations hälsa mäts med hjälp av olika indikatorer: kvinnors rättigheter, pressens yttrandefrihet, de politiska institutionernas demokratiska karaktär och det civila samhällets styrka.
Vi i Europa ser Iran som ett fantastiskt land.
Landets djupt rotade kultur – ja, jag vill gå så långt som att säga landets mentalitet – speglas i konsten, litteraturen och det civila samhällets starka röst.
Iran är ett fantastiskt land som Europa respekterar.
Utifrån dessa indikatorer mår Iran dåligt i dag.
För ett år sedan besökte några av oss Iran och hoppades då, inför valet, att de reformvänner som hade strukits från kandidatlistan skulle skrivas in igen.
Vi blev grymt besvikna.
I dag hoppas många av oss att Irans kvinnor kommer att återfå friheten att klä sig som de vill, friheten att skratta, friheten att lyssna till musik och friheten att ha en åsikt och, till exempel, att få inneha ett domarämbete.
Men det är nästan en detalj.
I dag är vi bekymrade av tre skäl, och detta brådskande resolutionsförslag är ett bevis för det.
I dag döms minderåriga till döden i Iran, och en av dem har hängts, nämligen Ateqeh Rajabi, 16 år gammal.
Yttrandefriheten finns inte längre i pressen eller på Internet.
Resolutionsförslaget innehåller namn på journalister som fängslats, bland dem Omid Memarian, som jag personligen hade bjudit in till Europaparlamentet i november.
Steningar fortsätter att äga rum, trots det moratorium för stening som jag fortfarande väntar på skall omvandlas till verklig lagstiftning.
Dialogen om mänskliga rättigheter mellan Europeiska unionen och Iran har heller ännu inte gett mer än ord.
Av respekt för detta fantastiska land skulle jag vilja att situationen förändrades.
Sedan resolutionsförslaget lades fram för två dagar sedan har jag översvämmats av brev från den iranska ambassaden där man säger att: ” Nej, era källor är inte tillförlitliga, ingenting av detta sker. ”
Iran bör bevisa att ” ingenting av detta sker ” och på så sätt förbli en partner som vi i Europeiska unionen kan fortsätta att sätta värde på, både när det gäller mänskliga rättigheter och politik.
