# ID: svediakorp-gov449957
# author: Krupa (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
EU: s utvidgning har inneburit en betydande ökning av antalet människor som lever i fattigdom.
Statistiken visar att mer än 65 miljoner av EU: s 450 miljoner invånare lider av fattigdom eller till och med lever i sådan nöd att det är ett hån mot deras mänskliga värdighet.
I de nyanslutna EU-länderna har problemet förvärrats framför allt till följd av produktionsminskningen, den ökade arbetslösheten och de rika ländernas ekonomiska expansion.
Detta gäller i synnerhet mitt hemland Polen.
Enligt min mening kan EU-utvidgningen inte betraktas som en framgång om den sker till priset av mycket lidande, smärta och orättvisa, samtidigt som klyftan mellan rika och fattiga ökar.
När fattigdom övergår i nöd utgör den ett hot mot freden.
Som den Helige Fadern Johannes Paulus II påminner oss: ” Om ni önskar fred så sträck ut handen till de fattiga. ”
De fattiga länderna har inte bara skuldproblemet att hantera.
De ställs inför många andra oroande problem, t.ex. den bristande tillgången till utbildning och hälso- och sjukvård, men också psykiska sjukdomar, depressioner, självmord, missbruk, olika sjukdomar, tvångsprostitution av kvinnor och barn och till och med människohandel.
De måste även ta itu med migrationsproblemet och det hot som detta utgör för familjens stabilitet eller rättare sagt för hela samhället.
Stressiga arbetsförhållanden och exploatering av arbetstagare gör att framtiden framstår som ännu osäkrare.
Fattigdomens konsekvenser blir mest kännbara för landsbygdsinvånarna, arbetslösa, funktionshindrade och kroniskt sjuka, där majoriteten utgörs av barn och kvinnor.
Den sistnämnda gruppen bör få särskilt skydd, eftersom det är de som bär ansvaret för att fostra nästa generation.
Kvinnorna dignar inte bara under hushållsarbete utan även under lönearbete, och de får bära den enorma bördan av omvandlingsprocessens konsekvenser.
Detta gäller även för mitt land.
Ett allt större antal människor i Polen påverkas av fattigdom.
Totalt sett utför kvinnorna två tredjedelar av allt arbete, men får enligt uppgift mindre än 5 procent av den totala inkomsten och äger mindre än 1 procent av den totala egendomen.
Man bör därför fråga sig om den illusoriska och ytliga ökningen av andelen kvinnor i styrande organ kan kompensera dessa orättvisor.
Det är viktigt att överväga om gemenskapens huvudparoller – demokrati, lika rättigheter och lika möjligheter – inte borde ersättas med respekt för moraliska principer och en övergång till ekonomiska mekanismer som kan säkerställa en jämnare fördelning av egendom.
Det behövs förmodligen konkreta åtgärder för att ge aktiv hjälp och omsorg till dem som behöver det.
För att hantera den här frågan på ett moget sätt krävs en genomgripande strategi.
Förstår man inte detta, kommer den materiella fattigdomen hos miljontals människor inte att vara någonting i jämförelse med den andliga fattigdomen hos de mäktiga och rika i denna värld.
