# ID: svediakorp-gov449937
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
En av de viktigaste faktorerna inom millennieutvecklingsmålet, som består i att upprätta ett världsomspännande utvecklingspartnerskap, är permanent skuldlättnad.
Förutom nationella och internationella åtgärder borde en bred lösning fastställas för skuldproblemet i utvecklingsländerna, så att skulderna blir hanterbara på lång sikt.
I enlighet med det samförstånd som nåddes i Monterrey och som godkändes av stats- och regeringscheferna i FN: s medlemsländer i mars 2002, medger EU att permanent skuldfinansiering är av vikt för att frigöra resurser för privata och statliga investeringar och att lättnaden av utländska skulder kan spela en avgörande roll när resurser frigörs för verksamhet som främjar hållbar tillväxt och utveckling.
Att nå millennieutvecklingsmålen är en central målsättning för Europeiska unionen, och i ett bredare perspektiv, för världssamfundet.
EU-medlemsstaternas åtaganden vid Monterreykonferensen återspeglar unionens ledande roll i fråga om de internationella insatser som görs för att nå millenniemålen och torde ta sig uttryck i den fullödiga samlingen politiska EU-åtgärder och i EU: s beslut om tilldelningen av finansiella resurser.
I sina slutsatser av den 14 november 2002 bekräftade rådet sin vilja att fortsätta sina ansträngningar att återställa hållbarheten för skulder inom ramen för det förstärkta initiativet för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC), så att utvecklingsländerna, särskilt de fattigaste, kan fortsätta att eftersträva tillväxt och utveckling utan att hindras av ohållbara skuldbördor.
EU undersöker också möjligheten att ta det nuvarande HIPC-initiativet ett steg längre.
Vid högnivådialogen om utvecklingsfinansiering, som ägde rum i New York i oktober 2003 inom ramen för FN: s 58: e generalförsamling, uppmanade EU alla givar- och borgenärsländer som inte hade tagit på sig sin del av den bilaterala skuldlättnaden och bidragit till den multilaterala finansieringen av HIPC-initiativet att göra så.
EU betonade också att det är av största vikt att IMF och Världsbanken regelbundet rapporterar huruvida deras medlemsstater uppfyller sina HIPC-åtaganden, särskilt när det gäller artikel 4 om kontroller.
Det diskuterades också att man vid den officiella bilaterala skuldomläggningen i Parisklubben också borde ta upp de gäldenärsländer som uppfyller sina HIPC-åtaganden som borgenärer.
Vid dialogen tillkännagav EU också att man var beredd att tala med de internationella finansiella institutionerna och de övriga givarna om möjliga ändringar av hur kraven på ytterligare skuldlättnad, eller komplettering, beräknas i slutändan, på de HIPC-länders vägnar vars skuldbörda för stunden anses vara ohållbar på grund av allvarlig yttre påverkan.
Unionen visade sig också villig att undersöka hur den finansiella klyftan skulle kunna överbryggas och att samtidigt genomföra en rättvis skuldlättnad.
Enligt EU är såväl HIPC-länderna som givar- och borgenärsländerna ansvariga för den permanenta skuldlättnaden i det långa loppet.
Frågan om det vore ett användbart initiativ om Europeiska kommissionen inrättade en skuldavdelning, vilket Världsbanken nyligen gjorde, faller som ni säkert förstår inte under mitt ansvarsområde, utan under kommissionens.
