# ID: svediakorp-gov449856
# author: Nicolaï, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,227
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Den politiska situationen i Vitryssland försämras för varje dag som går.
Under parlamentsvalet den 17 oktober 2004 var det få kandidater från oppositionen som tilläts att ställa upp och ingen av dem valdes in i parlamentet.
Folkomröstningen om att tillåta en tredje ämbetsperiod för presidenten sägs ha vunnits med en mycket stor majoritet av rösterna.
Vägen ligger nu öppen för president Lukasjenko att ställa upp som kandidat i presidentvalet 2006 och väljas för tredje gången, eller till och med att bli president på livstid.
Om det presidentvalet genomförs på samma sätt som valet och folkomröstningen den 17 oktober råder det inte något tvivel om att han kommer att lyckas med detta.
I vårt uttalande den 20 oktober 2004 fördömde vi klart valprocessen.
Vi noterade med stor oro att valet och folkomröstningen inte motsvarade de internationella normerna för demokratiska val.
De preliminära slutsatserna från OSSE: s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) visar tydligt vad som gick fel.
Europeiska unionen är djupt besviken över att det både under valrörelsen och på valdagen fanns tydliga tecken på att de vitryska myndigheterna åsidosatte de demokratiska reglerna.
De oegentligheter som observerades av OSSE: s internationella valobservatörsdelegation var så omfattande och av en sådan karaktär att de ger all anledning att ifrågasätta om resultaten över huvud taget återspeglar de vitryska väljarnas vilja.
Vallokalsundersökningar, som vi anser är mer trovärdiga, antyder att så inte är fallet.
Ni har troligen sett de bilder som sedan visades på TV i förra veckan, bilder på fredliga demonstranter och oppositionsledare i Vitryssland som misshandlas av polis.
Vi är mycket oroliga över dessa våldsamma angrepp.
Angreppen, särskilt det mot oppositionsledaren Anatolij Lebedkos liv och hälsa, verkar ha varit noggrant inriktade och förberedda.
Vi uppmanar de vitryska myndigheterna att omedelbart frige alla som greps när de utövade sin rätt till yttrandefrihet, som föreskrivs i Vitrysslands författning.
Självfallet fördömer vi också attackerna mot de journalister, däribland ryska TV-journalister, som försökte rapportera om demonstrationerna.
Vi har att göra med ett grannland där en enda man på egen hand fattar beslut om vad som är bäst för befolkningen.
Oppositionen och de oberoende medierna förtrycks, demokratin är långt borta.
Och detta är inte någon ny situation, den har pågått sedan 1996, då president Lukasjenko avskaffade det folkvalda parlamentet och ändrade författningen så att all verkställande makt koncentrerades till presidenten, det vill säga till hans egen person.
Det ligger inte bara i det vitryska folkets intresse utan också i Europeiska unionens intresse att demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, fred, säkerhet och välstånd råder i detta grannland.
Så vad kan Europeiska unionen göra för att främja en utveckling som leder till ett bättre liv för Vitrysslands folk?
Sedan 1997 har Europeiska unionens förbindelser med Vitryssland legat på en mycket låg nivå.
Då beslutade EU att inte ratificera partnerskaps- och samarbetsavtalet med Vitryssland med tanke på avskaffandet av demokratin 1996.
Allt tekniskt bistånd stoppades, förutom hjälp till att främja demokrati samt humanitärt bistånd.
Efter presidentvalet 2001, då Lukasjenko återvaldes, beslutade EU att fortsätta sin hårda politik gentemot regimen, men att man samtidigt skulle försöka upprätthålla och om möjligt utvidga förbindelserna med det civila samhället.
Tyvärr blir situationen bara värre och värre.
Det folkliga stödet för president Lukasjenko minskar, vilket har fått till följd att regimen blir allt mer förtryckande.
Så vad kan EU göra åt saken, både med hjälp av morot och piska?
För det första, vad har EU att erbjuda?
För att skapa ett område med fred, säkerhet och välstånd har EU utvecklat den europeiska grannskapspolitiken (ENP).
Om Vitryssland beslutar att välja demokratins och rättssäkerhetens väg, där befolkningen får besluta om sin egen ekonomiska och politiska framtid, är EU berett att ge samma erbjudande till Vitryssland som till andra grannländer.
Naturligtvis bör vi inte erbjuda detta så länge Vitryssland inte genomför några förändringar.
Men hur stor är denna morot?
Samtidigt som välståndet i de nya EU-medlemsstater som gränsar till Vitryssland växer parallellt med den demokratiska stabiliteten kan man förvänta att detta får en stark psykologisk effekt på Vitrysslands folk.
Detta kommer förhoppningsvis att vara en process utan återvändo.
Stöd till det civila samhället är redan ett stående inslag i EU: s politik.
I praktiken blir det dock allt svårare att ge detta stöd inom Vitrysslands gränser.
Regimen gör allt vad den kan för att förhindra västligt stöd till icke-statliga organisationer.
Ett alternativ är att utveckla fler verksamheter för Vitrysslands civila samhälle utanför Vitryssland.
Inbjudan till ett antal ledare för oppositionen och det civila samhället att besöka Bryssel i maj är ett exempel på denna nya politik.
Det går dock att göra mer, genom att vitryssar deltar i seminarier, kurser och studier utomlands.
Under de kommande åren bör vi investera mer i det vitryska folket på detta sätt.
Jag är också mycket glad att det har inrättats en separat delegation för Vitryssland i Europaparlamentet.
Detta kommer att ge er som parlamentsledamöter en möjlighet att fokusera mer på detta grannland och att skapa era egna kontakter.
Jag anser att detta steg också visar för vitryssarna att EU tar situationen i deras land på mycket stort allvar.
För det andra, vilka negativa åtgärder kan EU vidta?
Förbindelserna befinner sig redan på en mycket låg nivå.
Vi har tidigare haft sanktioner i form av viseringsförbud för de vitryska ledarna.
Nyligen utsträckte vi förbudet till att gälla andra högt uppsatta personer.
Det enda område som fortfarande har lämnats utanför är ekonomi och handel.
En sådan politik skulle uppenbarligen också drabba befolkningen i sig och kommer att isolera Vitryssland ytterligare.
President Lukasjenko skulle hävda att befolkningen har fått det sämre på grund av EU: s åtgärder och inte av hans egen politik.
Dessutom skulle den vanliga medborgaren drabbas hårdast.
Därför är jag rädd att det är ett tveeggat svärd.
Vi måste vara mycket försiktiga när vi överväger sådana åtgärder.
Den politiska utvecklingen i Vitryssland är en mycket angelägen fråga inte bara för EU utan även för andra, till exempel OSSE och USA.
Om vi skickar signaler samfällt kommer vår röst att höras bättre.
Men vi blir också tvungna att samarbeta med Ryssland, som verkar vara det enda land som har något inflytande på Vitryssland.
Därför tog vi också upp situationen i Vitryssland vid trepartsmötet på ministernivå med minister Sergej Lavrov i förra veckan.
Samtidigt som den ryska regeringen delar vår oro över situationen har vi tyvärr olika uppfattningar om hur vi skall gå vidare.
Ryssarna vill inte behålla den stränga politik som EU bedriver.
Och det beklagar jag djupt.
Som jag förklarade, är de instrument som EU har till sitt förfogande för att påverka utvecklingen begränsade.
Men vi kommer att fortsätta, som europeisk union, som enskilda medlemsstater och genom OSSE, att försöka påverka situationen med dessa instrument och åstadkomma en verklig förbättring av det vitryska folkets liv.
