# ID: svediakorp-gov449843
# author: Menéndez del Valle (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 728
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det var tråkigt att behöva uppleva attackerna den 11 september för att vissa analyser och åtgärder skulle genomföras och för att vissa målsättningar skulle tas på allvar.
Om vi vill att terrorismen en dag skall utrotas får vi inte bara använda styrka, utan också intelligens, och om vi använder vår intelligens kommer vi att inse att de gissel som vi möter mycket ofta leds av utbildade människor som har funnit en perfekt grogrund bland världens olyckliga.
Kombinationen av extrem ideologi och hunger är utan tvekan en tickande bomb.
Därför anser jag att det är viktigt att vi tar itu med terrorismens olika orsaker samtidigt, utan att sänka garden.
Det råder kaos i de internationella förbindelserna, och unionen, som strävar efter att konsolidera sina institutioner genom att anta konstitutionen för Europa, kan spela en betydande och gynnsam roll i sökandet efter fred, stabilitet och rättvisa, också ekologisk rättvisa, på vår plågade planet om vi skaffar oss den politiska viljan att göra det.
Jag säger detta vid en tidpunkt då vi snart, den 2 november, kommer att få reda på om den amerikanska supermakten kommer att slå in på vägen mot konstruktivt samarbete och respekt för andras åsikter, däribland de internationella institutionernas åsikter, eller om den kommer att gå åt andra hållet.
Trots den enorma politiska dominans som finns i den stora amerikanska makten, som kan vara antingen god eller fientlig, bör vi hur som helst komma ihåg att också EU och andra stater i olika grad blir allt viktigare när det gäller internationella förbindelser.
Kina, Indien, Japan, Brasilien och Sydafrika är några få exempel på detta.
Ett intimt, respektfullt och ömsesidigt givande samarbete mellan unionen och några av dessa länder kan bidra till att skapa ett välmående, rättvist och fredligt Sydasien.
Jag tycker inte att man behöver framhålla värdet av att Indien skulle få en permanent plats i FN: s säkerhetsråd, vilket landet som vi alla vet strävar efter.
Icke desto mindre visar blotta möjligheten tydligt att det inte bara finns ett behov av att reformera Förenta nationerna, utan också att det finns ett trängande behov av att reflektera över den strukturella orättvisa som snedvrider förbindelserna mellan världens människor och folk.
Att det under 2000-talet fortfarande är nödvändigt att bilda en allians mot svält, vilket åtskilliga länder nyligen gjorde i Förenta nationernas huvudkontor, visar vilken katastrof vår internationella samhällsordning befinner sig i.
Våra förbindelser med Indien har sina rötter i sextiotalet.
Indien var faktiskt ett av de första länderna som upprättade diplomatiska förbindelser med dåvarande Europeiska ekonomiska gemenskapen.
Det är ingen kliché att säga att detta stora land är världens största demokrati, för även om landet har fel och brister är det ändå så.
Unionen är Indiens viktigaste handelspartner och investerare, men Indien ligger på fjortonde plats på listan över Europeiska unionens handelspartner – strax efter Kina, Brasilien och Sydafrika faktiskt.
Av alla dessa skäl måste vi ha en positiv inställning till kommissionens meddelande, i vilken man föreslår att ett strategiskt samarbete skall upprättas, samt till de positiva slutsatserna från rådets möte den 11 oktober.
Eftersom detta är en fråga som de tre institutionerna är överens om menar jag att vi alla kan känna tillförsikt.
Det kommer att ge oss uppslag och detaljer som underlättar och berikar på vägen mot detta strategiska samarbete.
Därför anser jag att våra tre institutioner, utifrån sina respektive befogenheter men alltid på ett samordnat sätt, både kan och måste främja en hållbar utveckling och en lämplig hantering av globaliseringen och uppmuntra New Delhi att föra ett beslutsamt krig mot fattigdomen.
Jag är säker på att landet kan räkna med att unionen samarbetar i den kampen.
Det är uppriktigt sagt ett svårsmält faktum att Indien är ett betydelsefullt land när det gäller viss viktig teknologi samtidigt som 300 miljoner invånare lever i fattigdom.
Hur som helst är jag övertygad om att det föreslagna strategiska samarbetet, som kommer att planeras ordentligt vid det bilaterala toppmötet den 8 november, kommer att bidra till att finna lösningar och dela en verklig multilateralism i de internationella förbindelserna.
