# ID: svediakorp-gov449795
# author: Silva Peneda (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar, herr Nicolaï, herr kommissionär!
På 1980-talet gav Jacques Delors det europeiska projektet ny fart och en ny vision när han föreslog den inre marknaden och den gemensamma valutan.
Vid toppmötet i Lissabon 2000 antog EU återigen en utmaning för den kommande tioårsperioden: att bli den mest dynamiska och konkurrenskraftiga ekonomin i världen.
Nu skriver vi nästan 2005, redan halvvägs genom decenniet, och balansräkningen erbjuder ingen särskilt uppmuntrande läsning.
Framstegen har varit få och om några dagar skall Wim Kok lägga fram sin preliminära utvärdering, som kommer att bli huvudpunkten på dagordningen för EU-toppmötet i november.
Vi kan ännu inte kommentera slutsatserna i interimsrapporten här i kammaren, men jag vill ändå ta upp två saker som jag tycker är mycket relevanta.
Den första frågan är att en strategi som syftar till att påverka allt normalt inte påverkar någonting.
Därför måste vi sätta upp tydliga prioriteringar inom ramen för en tydlig strategi.
Det är ingen mening med att främja den ekonomiska delen av strategin på bekostnad av den sociala och miljömässiga, eller tvärtom.
Det vi måste göra är att sätta upp politiska prioriteringar för alla delarna.
Det är svåra val, men vi kan inte skjuta upp dem längre.
Det andra är att jag vill understryka att Lissabonstrategin inte bara kan betraktas som EU: s ansvar.
Om den blir framgångsrik eller inte kommer i stor utsträckning att bero på medlemsstaternas förmåga att sätta strukturella reformer i verket, vilket innebär att de måste spela en ledande roll på global nivå.
Jag tror fortfarande inte att målen för Lissabonstrategin är vare sig utopiska eller omöjliga att nå.
Vem hade väl på 1980-talet till exempel trott att drygt 300 miljoner européer skulle använda den gemensamma valutan i dag?
Som Helmut Kohl en gång sade är det visionärerna som till slut blir realisterna.
Herr talman, herr ordförande, mina damer och herrar!
Till sist vill jag välkomna den ståndpunkt som ordföranden – hoppas jag – för nästa Europeiska kommission har intagit genom att göra Lissabonstrategin till en prioriterad fråga för hans mandatperiod.
