# ID: svediakorp-gov449785
# author: Sacconi (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 256
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Med viss förvåning har jag tvingats konstatera att orden ” miljö ” och ” hållbar utveckling ” inte användes alls i de båda inledande anförandena, i fråga om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin.
Jag är inte intresserad av formella hyllningar eller en läpparnas bekännelse, men jag undrar om det är den här sortens kontinuitet som ni syftade på, herr Verheugen.
Bortsett från det finns det emellertid tre goda skäl för att fortsätta att betrakta den här tredje pelaren i Lissabonstrategin som relevant.
Det första är att ett internationellt evenemang av största vikt ägde rum för några dagar sedan, någonting mycket positivt för en gångs skull: Duman ratificerade Kyotoprotokollet, ett område där Europeiska unionen har varit världsledande.
Det andra är att miljön, av en tillfällighet, är just det område där medlemsstaterna ligger längst efter i tidsplanen när det gäller att genomföra gemenskapspolitiken.
Det finns ytterligare ett skäl som är ännu viktigare.
Det har att göra med den fråga som regeringskanslierna i hela Europa med rätta ägnar sig åt – och tycks vara ganska besatta av – för närvarande: konkurrenskraften.
Hur skall Europeiska unionen kunna bli konkurrenskraftig på världsmarknaderna igen om den inte tar ställning för den nya tekniken och inte tar ledningen – även den tekniska ledningen – när det gäller olika miljötekniker?
Detta är den fråga som jag vill ta upp och jag hoppas att den kommer att bli en central punkt i översynen av strategin.
