# ID: svediakorp-gov449775
# author: Libicki (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack, herr talman!
Vi har i parlamentet hört en hel del om Lissabonstrategin, och vi vill förstås att den skall bli framgångsrik.
Men om detta skall ske kan vi inte behandla den som någon sorts trollformel som gör att alla problem löses av sig själva.
Günter Verheugen har hävdat att Europa måste bli mer konkurrenskraftigt, och vi håller med om att vi måste bli mer framgångsrika än andra delar av världen.
Men samtidigt har det sagts att vi behöver skapa en europeisk social modell som vad jag förstår innebär en välfärdsstat som ger för mycket stöd, eller en stat som berövar medborgarna deras initiativ genom att ge dem allt vad staten anser dem behöva.
Här måste ett val träffas.
Antingen väljer vi en social modell med en välfärdsstat som ger för mycket stöd, eller också väljer vi konkurrenskraft i förhållande till Amerika.
Om vi inte gör ett sådant val kommer vi inte att vara rustade att bygga upp Europas ekonomiska framgång.
Atzo Nicolaïs tillkännagivande att samråd kommer att hållas med arbetsgivare, arbetstagare och fackföreningar är t.ex. att gå ett steg för långt.
Det räcker att arbetsgivare och arbetstagare medverkar.
Om det visar sig att fackföreningar behöver delta, förutom arbetstagare, tror jag inte att avtal någonsin kommer att nås.
När det gäller det gemensamma rättsliga området måste vi vara medvetna om att det inte får sträcka sig längre än den rättsliga ram som har fastslagits i de europeiska fördrag som har undertecknats till dags dato.
Om de gör det vore det ett brott mot fördragen och också ett angrepp på EU: s sammanhållning.
Det bör också betonas att utrikespolitik behöver byggas på aspekter som är gemensamma för oss alla, eller på positiva värderingar, för att uttrycka saken annorlunda.
Politiska principer är av yttersta vikt på detta område, t.ex. i fallet Darfur.
Tack för ordet.
