# ID: svediakorp-gov449772
# author: Frassoni (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-27
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 653
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att ställa två frågor till rådets ordförande.
En handlar om gårdagens sammanträde.
Jag skulle vilja veta vad rådets ordförande hade för sig som var så viktigt att han inte kunde vara här.
Hans närvaro skulle ha varit viktig och ytterst välkommen i den typ av debatt som vi förde igår.
Min andra fråga handlar om Lissabonstrategin.
Innan jag går in på detaljer vill jag veta hur ordförandeskapet tänker ordna förhållandet mellan de tre högnivårapporterna som nyligen lagts fram: Strauss-Kahn-rapporten, Sapir-rapporten och den senaste Kok-rapporten.
Det mesta i dessa rapporter är ganska snarlikt men deras inbördes förhållande är oklart, eller snarare är det oklart hur de skall följas upp.
Jag vore tacksam om rådets ordförande kunde berätta något om dessa två frågor.
När det gäller innehållet i Kok-rapporten och hur vi kan föra Lissabonstrategin framåt vill jag kasta fram tre tankar för övervägande.
För det första, när den europeiska sociala modellen är omnämnd, åtminstone i de rapporter som har med diskussionerna om Lissabonstrategin att göra, tenderar fokus att hamna enbart på den levnadsstandard och de inkomstnivåer som måste garanteras.
Men vi anser att detta är en extremt snäv syn på den europeiska sociala modellen, som också omfattar frågan om hur människor lever och därmed också de modeller för social sammanhållning som finns i Europa.
Den handlar också om hur människor konsumerar och därigenom hur de respekterar miljön och om hur människor producerar, det vill säga försöker tillämpa kriterier för öppenhet och insyn och delaktighet på ett positivt sätt.
För det andra begår man ett misstag, särskilt en grupp topprankade experter, om man anser att enbart arbetsmarknadsreformer och behovet av att minska antalet regler och begränsningar är de enda sätten för oss att bli verkligt konkurrenskraftiga.
Vi menar att det fullständigt saknas någon form av seriöst tänkande om de makroekonomiska reformer som krävs, till exempel hur bristerna på efterfrågesidan skall rättas till.
För det tredje så verkar inlemmandet av den miljömässiga dimensionen i Lissabonstrategin bara vara symbolisk i denna liksom i andra rapporter.
Ingen tror egentligen på denna dimension, men man har en känsla av att den måste nämnas för konformitetens skull och för att vara politiskt korrekt.
Den ställs i skymundan och förs inte på tal när själva tillväxten avhandlas.
Jag vill också gärna veta vad ordförandeskapet har för avsikter i den frågan.
På området rättvisa och inrikes frågor hyser vi två betänkligheter mot de ämnen som ni skall diskutera.
Å ena sidan har G5 på väsentliga punkter avvisat tanken på läger utanför EU, men å andra sidan nämner man i den rapport ni skall överväga behandling av asylansökningar utanför EU i samarbete med tredjeländer.
Vi motsätter oss naturligtvis inte sådant samarbete – vi måste bara se hur det fungerar i praktiken.
I rapporten nämns också att tredjeländers asylkapacitet skall ökas, något som jag tycker är särskilt hjärtlöst när vi talar om utvecklingsländer.
Jag skulle uppskatta om ni kunde berätta varför detta allmänna motstånd mot lägren på något sätt tas upp igen i rapporten och hur ni tänker förhålla er till det.
Det andra problemet rör förstås medbeslutandeförfarandet, den ökända ” bryggan ”, som möter starkt motstånd.
Vilken strategi har det nederländska ordförandeskapet?
Till sist, herr rådsordförande, en fråga om utvidgningen, eller snarare om den period som förflyter mellan utvidgningen och tillträdet för de nya medlemsstaterna.
Jag vill veta om ordförandeskapet tänker göra något åt den turkcypriotiska frågan.
Som ni vet har ledaren för den turkcypriotiska gemenskapen förlorat sin majoritet.
Jag hör gärna vad ni tänker göra, för det står klart att EU inte kan fortsätta att överge turkcyprioterna som nu.
