# ID: svediakorp-gov449681
# author: Elles (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 574
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Precis som andra talare i denna debatt skulle jag vilja gratulera de båda föredragande.
Det är aldrig lätt att representera denna kammare i budgetfrågor, vare sig i samband med kommissionens eller parlamentets budget.
Jag gratulerar dem.
Vi är visserligen inte i slutet av budgetförfarandet, men vi har redan i denna stora, första offentliga debatt kommit en lång väg.
Jag skulle snabbt vilja ta upp en fråga som ligger oss varmt om hjärtat i min politiska grupp – frågan om valuta för pengarna.
Jag skulle vilja betona det som kommissionär Michaele Schreyer syftade på i eftermiddags, vilket sällan nämns: vi har en budget, en väldigt strängt hållen budget.
År 1992, om jag minns korrekt, omfattade den 1,1 procent av BNP och uppgår nu till mindre än 1 procent av BNP, med exempelvis besparingar i förvaltningen av jordbruksbudgeten.
Vi måste emellertid koncentrera oss på bestämda poster.
Jeffrey Titford tog upp frågan om finansiering av kulturella organisationer.
Vi har begärt att en av dessa poster skall hållas i reserv, just för att vi skall kunna försäkra oss om att pengarna går till organisationer som verkligen existerar.
Men jag påminner Jeffrey Titford om att även om man tar det belopp som han talade om uppgår det till mindre än 0,01 procent av den totala budgeten.
Att av den anledningen vägra att anta budgeten är därför inte riktigt relevant.
Jag hade blivit mer övertygad om han hade tagit upp frågan om finansiering av Irak, där vi, som politisk grupp, förra året begärde att 500 miljoner euro skulle skjutas till.
Men då sträckte alla upp sina händer och sade att vi inte skulle kunna få fram de pengarna.
Men vi lyckades, eftersom det har varit möjligt att ta från andra poster.
Det känns alltid bra att få rätt i efterhand, men jag håller med Bárbara Dührkop om att när en budget finansieras så skall vi klart och tydligt fastställa de prioriteringar som vi vill fastställa mellan kommissionen, rådet och Europaparlamentet, så att inte andra målsättningar får ge vika för en bredare politisk vilja.
Detta kommer att vara av yttersta vikt när vi gör nästa budgetplan: vi får inte visa oss vara undermåliga inom detta speciella område av utrikespolitiken.
För det andra, så har en av de frågor som vi framställde angående godkännandet av poster samband med budgetplanen.
Vi vill veta huruvida det kommer att finnas tillägg till budgetförordningen som gör det möjligt för oss att försäkra oss om att tilldelade pengar kommer till användning på rätt sätt.
Vi vill därför ha tillgång till dessa tillägg innan vi fattar de slutliga besluten om nästa års budgetplan.
Slutligen har vi ofta banat väg för idén om interinstitutionellt samarbete.
Fru kommissionär!
Jag vet att ni har gjort ert bästa under er ämbetstid.
Men jag anser att vi i denna kammare måste komma ihåg att när vi ber kommissionen att tillämpa uppförandekoder på höga tjänstemän, på vilket sätt kommissionärer sköter sitt ämbete och så vidare, så får vi inte begära att kommissionen skall tillämpa standarder som vi själva vägrar att tillämpa.
För att vi skall kunna behålla trovärdigheten i framtiden måste vi därför, om vi vill ha en uppförandekod, tillämpa den själva.
