# ID: svediakorp-gov449680
# author: Gill (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 638
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera de båda föredragandena, och särskilt Anne Elisabet Jensen, som tog över ansvaret för sitt betänkande halvvägs in på året.
På socialistgruppens vägnar vill jag säga att vi stöder Jensens uppläggning och anser att ändringsförslagen utgör en tillfredsställande kompromiss mellan kommissionens förslag och rådets nedskärningar av budgetförslaget.
I synnerhet stöder jag till fullo återinförandet av det preliminära budgetförslaget för ombudsmannens budget och också finansieringen av en objektiv informationskampanj om det konstitutionella fördraget.
Det är viktigt att våra medborgare kan fatta informerade beslut grundade på fakta.
I fråga om sekretariatsersättning är det, om vi skall förbättra det, viktigt att vi får till stånd en assistentbestämmelse.
Det är därför som anslagen till detta förblir i reserv.
Jag har följt budgeten under mer än fem år, och den fråga som jag alltid har fokuserat på är öppenhet.
Budgetcykeln är varje år en upprepning av samma program varigenom kommissionen föreslår X, rådet sedan skär ned det till Y och parlamentet föreslår Z. Denna process är bristfällig och leder inte alltid till det mest effektiva och ändamålsenliga utnyttjandet av resurser.
Jag anser att problemen uppkommer därför att vi inte har någon möjlighet att bedöma den till rådets beslut att öka eller minska budgetposterna.
Dessa beslut fattas bakom stängda dörrar.
Om rådet på allvar vill att parlamentet skall stödja dess strategi måste det fatta dessa beslut på den offentliga arenan.
Under årens lopp har jag försökt att förbättra vår budgetprocess, särskilt i förhållande till hur övriga institutioner kommer fram till och föreslår sina budgetar, genom att uppmuntra dem att införa verksamhetsbaserad budgetering.
Jag måste säga att jag är djupt besviken över att ingen av de andra institutionerna har gjort rimliga ansträngningar att anta denna metod.
Jag anser att sedan kommissionen införde verksamhetsbaserad budgetering har dess budgetering förbättrats med större öppenhet.
Samtidigt finns det stort utrymme för förbättringar även hos kommissionen.
Något som det finns ett akut behov av är större öppenhet och en grundlig utvärdering av programmen, av framgångar och misslyckanden, för att säkerställa att om programmens mål ändras eller om de omvärderas, så skall detta ske på grundval av oberoende utvärdering.
Det finns områden där kommissionen fortfarande misslyckas med att få politiska prioriteringar att motsvaras av en tillräcklig resursnivå.
Jag kan som exempel nämna att min särskilda käpphäst är utrotandet av fattigdom.
Det är inte bara kommissionen och rådet som bör uppvisa större öppenhet: det skulle vara till gagn för parlamentet också.
Under de senaste åren har vi sett uppkomsten av horisontella ändringar.
De underlättar givetvis omröstningsförfarandet, men de skapar också två problem.
För det första blir de beslut som fattas av budgetutskottet otydligare och, för det andra, blir resultatet att färre och färre personer deltar i beslutsfattandet, både inom parlamentet och inom de politiska grupperna.
Vi har en unik möjlighet att ta itu med dessa problem, nämligen vid våra överläggningar om nästa budgetplan.
Vi har chansen att inte bara titta på siffrorna och kategorierna, utan också att göra våra egna förfaranden klarare och enklare.
Budgetprocessen är inte bara till för nördar som jag själv och andra som sitter här.
Alla i kammaren är ansvariga inför Europeiska unionens medborgare för de beslut som parlamentet fattar om budgeten.
Till sist vädjar jag till rådet, kommissionen, parlamentet och andra institutioner att ta detta tillfälle i akt att vidta radikala åtgärder så att framtida budgetar blir enkla och öppet redovisade.
Jag skulle också vilja framföra mitt tack till kommissionär Michaele Schreyer.
Jag vill tacka henne för allt arbete hon utfört inom detta område och önska henne all lycka i framtiden.
