# ID: svediakorp-gov449656
# author: Schreyer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,844
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Mitt första anförande inför parlamentet som ledamot av Europeiska kommissionen för fem år sedan handlade naturligtvis om budgeten för 2000.
Det var en budget för bara 15 medlemsstater, för en union med bara 375 miljoner invånare.
Det var i den budgeten man för första gången godkände föranslutningsstöd, till sex stater som man då förhandlade med.
Mitt som jag tror sista anförande inför detta parlament rör den första budgeten för ett EU med 25 medlemsstater.
Det är en summering av den historiska förändring som vi har åstadkommit på dessa fem år.
Det går inte en dag utan att jag gläder mig över att vi har lyckats överbrygga Europas delning och att det nu, här i Strasbourg och i Bryssel, är möjligt att bedriva politik för en union med 450 miljoner invånare.
Vilken fantastisk utveckling!
Den europeiska budgeten har också blivit allt viktigare och ett allt viktigare verktyg i den europeiska politiken.
Därför måste den vara stabil, den måste utvecklas inom ett tillförlitligt ramverk, den måste disponeras tydligt och tillämpas effektivt.
Jag är glad att vi under dessa fem år har lyckats reformera och modernisera budgetförfarandet som helhet – inte bara genom att utforma vad som nu är en mer politisk budget utan också genom att strukturera en som är aktivitetsbaserad.
Själva budgeten har blivit mer politisk.
Budgetförordningen och det reformerade redovisningssystemet var stora styrkedemonstrationer från alla institutioner – från parlamentet, kommissionen och rådet och även från revisionsrätten.
Jag skulle vilja ge mitt mycket, mycket stora tack för dessa stora gemensamma ansträngningar och för detta mycket effektiva samarbete, naturligtvis särskilt till ledamöterna i budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och till rådets budgetkommitté.
En ytterligare styrkedemonstration från budgetutskottet var att sammanställa, behandla och prioritera de många ändringsförslag som ingavs av ledamöterna för budgeten för 2005, och jag gratulerar föredraganden Salvador Garriga Polledo, som har framställt detta betänkande och behandlat de många ändringsförslagen med säkerheten hos en person som har mycket stor erfarenhet av budgetarbete.
Gratulerar till denna prestation!
Jag vill också gratulera den nye ordföranden i budgetutskottet.
Det är alltid mycket svårt att ta över en så viktig och svår uppgift mitt under ett budgetförfarande.
Utskottet under ert ordförandeskap är också ett mycket kvalificerat sådant, med mycket kompetenta ledamöter.
De senaste åren har budgetarna varit på de lägsta nivåerna på länge inom EU.
Som budgetkommissionär är jag mycket stolt över detta, för det visar att vi arbetar helt och hållet i enlighet med budgetdisciplinens principer, men syftet med den relativa minskningen i senare års budgetar var att skapa utrymme för nya uppgifter, särskilt i form av utgifter för de nya medlemsstaterna, och som också kommer att komma dem till godo.
I den nuvarande budgetplanen Agenda 2000 angavs ramarna för detta.
I budgetplanen anges på motsvarande sätt att 2005 års budget skall ha en övre gräns på 119 miljarder euro i åtagandebemyndiganden, vilket motsvarar 1,14 procent av BNP för ett EU med femton medlemmar, och vi måste alltid komma ihåg detta när vi överväger hur budgetplanen skall se ut i framtiden.
Enligt alla institutioner – rådet, parlamentet och kommissionen – krävs i 2005 års budget minst 116 miljarder euro i åtagandebemyndiganden.
De tre institutionernas förslag till åtagandebemyndiganden skiljer sig endast marginellt åt.
Varför är det så?
Naturligtvis är det för att manöverutrymmet är mycket begränsat, eftersom så mycket bestämdes i Agenda 2000 och i anslutningsfördragen.
Uppskattningarna av vilka summor som behöver spenderas nästa år är dock mycket olika.
De är naturligtvis beroende av vad uppskattningarna gäller och vad som skall ingå.
Vi måste försäkra oss om att framröstade åtagandebemyndiganden faktiskt resulterar i att pengarna betalas ut under de följande åren, så faktum är att kommissionen inte kan stödja de nedskärningar som rådet har föreslagit på detta område.
Vi är tacksamma för att parlamentet har insisterat på att åtminstone de anslag vi föreslog måste återställas och mycket tacksamma för att ökningar har föreslagits.
Vi talar här särskilt om utnyttjandet av medel ur strukturfonderna.
Alla inblandade parter har under de senaste åren gjort gemensamma ansträngningar för att förbättra genomförandet, och vi har nu nått framgång då utnyttjandet av medel har förbättrats mycket i förhållande till tidigare år.
Detta år har vi alltså anhållit om ytterligare två miljarder euro som betalningsmedel för strukturfonderna, eftersom det finns efterfrågan från medlemsstaterna.
Vi kan därför arbeta i förvissning om att genomförandet kommer att fungera mycket bra även nästa år.
Låt mig gå vidare till personalfrågor och administrativa utgifter.
År 2005 kommer att vara det andra året med ett utvidgat EU, och kommissionen ansöker om ytterligare personal för att klara de utökade åtagandena i en utvidgad union.
Anne Elisabet Jensen noterade att rådet tillåter sig självt en mycket större ökning av de administrativa utgifterna än man tillåter de andra institutionerna.
Även till er, fru Jensen, skulle jag vilja ge en eloge för ert arbete – eftersom ni är föredragande för alla de andra institutionerna ställs det alla möjliga krav på er.
Jag vill tacka det parlament ni är medlem i för godkännandet av de 700 poster som kommissionen hade begärt, men som ni säkert kan föreställa er är jag inte lika entusiastisk över att få veta att ni säger att 150 av dem först bör reserveras.
Det är självklart att en av parlamentets viktigaste plikter är att hela tiden övervaka vad som sker med dessa poster och om rätt prioriteringar görs för hur de skall användas, men jag skulle vilja tala till förmån för att villkor ställs för vilka reserverade medel som faktiskt kan frigöras i framtiden.
Vi vet förstås att hela rekryteringsprocessen kommer att ta tid.
Jag skulle också på Prodikommissionens vägnar vilja tacka parlamentet för att man har godkänt de ökningar för poster som vi har begärt, för ni är naturligtvis medvetna om att höjda förväntningar inte kan infrias om resurserna för det inte finns.
Under alla dessa år har det varit sektionen för utrikespolitik i budgeten som har befunnit sig under starkast tryck.
Detta beror delvis på olika händelser i världen och också på att EU har börjat ta mer gemensamt ansvar och på att resurser för att göra detta har ställts till förfogande.
Detta möjliggjordes delvis av att man utnyttjade flexibilitetsreserven.
Likaså är det högst troligt att vi under 2005 kommer att finna att det är omöjligt att klara budgeten för utrikespolitiken utan att behöva använda medel ur flexibilitetsreserven.
I den ändringsskrivelse för 2005 års budget som ni har fått från kommissionen frigörs medel för det utrikespolitiska området och för utrikespolitiken, vilket innebär att vi kan föreslå att stödanslag i framtiden ges till Kroatien ur utgiftsområde 7, då anslutningsförhandlingarna med Kroatien inleds nästa år.
Vi har också förslagit att ekonomiskt stöd till det turkcypriotiska samhället skall finansieras via kategorin för föranslutningsstöd.
Det är glädjande att få veta att rådet nu har beslutat behandla detta finansieringspaket som en tilläggslösning.
Jag vill be parlamentet att behandla detta förslag som ett brådskande ärende och ge sitt stöd för den hjälp vi föreslår åt den turkiska delen av Cypern.
När vi gör detta bör vi också ha målet att hjälpa båda sidor för att uppnå en slutlig lösning på frågan om Cyperns delning och överbrygga den.
Som svar på en begäran från rådet föreslår kommissionen också, som en del i 2005 års budget, att Peaceprogrammet för Nordirland skall få fortsätta i ytterligare två år.
Även om också detta är en förnuftig åtgärd vill jag angående de tre senaste punkterna jag tagit upp påpeka att det alltid har varit rådet som gjort förfrågan, och man har alltid haft mycket goda politiska skäl att göra det.
Jag måste dock påminna er om att resolutioner från högtidliga möten, hur politiskt riktiga de än är, alltid måste åtföljas av budgetresolutioner som mödosamt utarbetas inom budgetens krassa verklighet.
I förhållande till detta år sker den största ökningen i 2005 års budget inom jordbruksbudgeten, som kommer att utökas från 44 miljarder till 50 miljarder euro nästa år.
Det finns viktiga och goda skäl till detta.
För det första kommer budgeten för första gången att innehålla direktstöd till jordbrukare i de nya medlemsstaterna.
För det andra är växelkursen högre än tidigare.
För det tredje har rådet beslutat om jordbruksreformer som har resulterat i ökade snarare än minskade utgifter.
I helhetsperspektivet kommer jordbruksbudgeten nästa år att motsvara 0,48 procent av varje medlemsstats BNP, och den kommer att omfatta nästan 45 procent av den totala EU-budgeten.
Även om denna struktur med en betoning på jordbrukssektorn har sin egen historia och bygger på välgrundade resonemang måste vi ställa oss den enkla frågan om huruvida den passar för framtidens utmaningar, eller om vi behöver göra andra prioriteringar för framtiden och för nästa budgetplan.
En av dessa prioriteringar är naturligtvis uppnåendet av Lissabonmålen, och alla gemensamma resurser måste tas i anspråk för detta.
Mål har formulerats och alla har ställt sig bakom dem, och antingen tar vi målen på allvar eller inte.
Om vi tar dem på allvar måste fler resurser i framtiden göras tillgängliga ur EU-budgeten för sådana framtidsinvesteringar som forskning, utbildning och nyskapande.
Detta är en viktig uppgift.
Det framgår av en del av diskussionerna mellan medlemsstaterna på rådsnivå att medlemsstaterna förespråkar en framtida minskning av budgeten till 1 procent av BNP uttryckt i åtagandebemyndiganden, vilket skulle innebära att den absoluta nivån för 2005 års budget skulle bestå i framtiden.
Om jordbruksutgifter samtidigt permanent skulle inkluderas i detta område skulle det betyda att strukturen inte skulle förändras mycket i framtiden, men Europeiska unionen kommer inte att kunna hantera framtidens uppgifter och utmaningar med en struktur från det förgångna.
Därför behövs en förändring.
Framför er ligger svåra förhandlingar.
Det har funnits andra tidigare, men vad som måste uppmärksammas är bristen på överensstämmelse mellan vad man har lovat den europeiska allmänheten och vad som faktiskt sedan görs – denna brist på överensstämmelse får inte bli större, för det kan leda till frustration och besvikelse över EU.
Vi gör alla vårt bästa för att detta inte skall ske och för att EU: s budget i stället skall ha en struktur som lämpar sig för framtidens krav.
Jag hoppas nu att Europaparlamentet, Europeiska rådet och den framtida kommissionen kommer att fatta mycket kloka beslut, inte bara när det gäller 2005 års budget utan också, vilket är särskilt viktigt, om nästa budgetplan.
Jag hoppas att samarbetet mellan parlamentet och kommissionen i budgetfrågor kommer att fortsätta att fungera lika bra som det har gjort de senaste fem åren.
