# ID: svediakorp-gov449607
# author: Hennes majestät drottning Beatrix av Nederländerna. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,788
# sentences: 86
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar, ärade ledamöter!
Om vi var tvungna att nämna en sak som vi identifierar oss med allra mest skulle det troligen vara vårt modersmål.
Alla medlemsstater sätter därför värde på att deras språk erkänns i unionen.
Med utgångspunkt i den landvinningen skall jag i dag tala nederländska.
Samtidigt är jag övertygad om att samarbetet i Europa i allt större utsträckning kommer att kräva att vi gör eftergifter inom detta område.
Om vi inte vill förvandla unionen till ett Babels torn …
kommer vi att vara tvungna att anstränga oss för att förstå varandra så gott det går.
I ett multikulturellt Europa är det därför av stor betydelse att i synnerhet ungdomar uppmuntras att tala ett eller flera främmande språk, så att de direkt kan samspråka med sina fränder i unionen.
Just i ett Europa på väg att enas utgör bra kommunikation – direktkontakt människor emellan – den bästa grunden för ömsesidig förståelse.
År 1950 tog Europeiska unionens grundare det första initiativet till att bilda Europeiska gemenskaperna, som var en föregångare till vår union.
Den äldre generationen tilltalades främst av detta projekt som ett sätt att utrota kriget från vår kontinent.
För den yngre generationen var det framför allt en inspirerande ambition och en utmaning.
När jag var 23 år ombads jag att hålla ett tal på just detta tema inför en internationell grupp av ungdomar som kände samhörighet med detta europeiska ideal.
De uppmanade mig därför att inte fastna i tomma ord, utan uppmuntra ungdomar i andra länder att tillsammans reflektera kring Europas framtid.
Vi grep oss an denna uppgift med stor entusiasm.
Europa erbjöd oss då ett helt nytt perspektiv.
Vi såg en möjlighet att kommunicera med våra jämnåriga, knyta kontakter och utveckla gränsöverskridande initiativ.
Vad som började med så prosaiska och konkreta byggklossar som kol och stål växte till en rörelse som skulle jämna Europas murar med marken, bevara freden och gjuta förnyad spänst och energi i vår kontinent, inte alls, som Robert Schuman hävdade, som ett – ett språng ut i det okända – utan som ett språng mot en gemensam framtid som denna gång tydligt definierades och förankrades i fördrag.
Vi som var den tidens ungdomar var lyckliga över att delta i detta och därigenom kunna forma vår egen framtid.
Detta anförande höll jag vid ett, en europeisk studentkongress i Toulouse.
När jag nu läser om dessa ord känner jag igen den entusiasm som vi då bars fram av.
Vi beundrade de europeiska grundarnas vision och mod, men tyckte att den äldre generationen var alltför låst vid vackra fraser och gjorde för lite konkret för att verkligen skapa europeisk enighet.
Under det avslutande mötet på kongressen sade jag följande: ” Slutsatsen vi bör dra är att det för tillfället inte är gemensamma ambitioner, utan bara problem som förenar Europa. ”
Nu 43 år senare är dessa ord lyckligtvis inte längre sanna.
Den europeiska enheten har tagit form på ett övertygande sätt och blivit en del av våra liv.
Det finns dock få spår av den tidens entusiasm.
Många är nu kritiska och framför allt oroade över de hinder som fortfarande återstår att förhandla om.
Ibland verkar det mycket svårare än man först trott att infria löften, och enigheten om vilken kurs som måste följas är ofta en direkt följd av de snabba framsteg som har åstadkommits i det europeiska enandet.
De som tvivlar bortser i själva verket från de många landvinningar som våra länder i dag har gjort.
Den ursprungliga idén – enandet av Europa – har fått ett enormt genomslag i en omfattning som troligtvis skulle slå de stora grundarna med häpnad då under perioden efter det katastrofala andra världskriget, trots deras visioner och ambitioner.
Unionen har utrotat krig från sitt territorium, gjort makten underordnad lagen och skänkt de deltagande länderna ett ojämförligt välstånd.
Trots perioder av dröjsmål och motgångar har det unika europeiska experimentet lett till imponerande resultat.
Genom unionen enas nu 25 europeiska nationer.
Som första statschef som vänder sig till ert parlament efter de nya medlemsstaternas anslutning vill jag hälsa deras företrädare varmt välkomna till detta parlament.
Alla som tar det europeiska idealet på djupaste allvar har sett fram emot den här stunden.
När allt kommer omkring hör era länder av tradition hemma i Europa.
Många har kastat av sig oket från åratal av förtryck, som har hållit kontinenten uppdelad i två läger.
Vi har den största respekt för övertygelsen och beslutsamheten hos dem som har gjort detta.
Vi beundrar också de ansträngningar som dessa länder har gjort i det fördolda för att genomföra de många och ofta långtgående åtgärder som har varit nödvändiga för att de på kort tid skulle kunna ansluta sig till unionen.
Genom deras anslutning har den europeiska familjen blivit en utvidgad familj, en, som det så förtjusande heter på franska.
Vi har stora förväntningar på denna utvidgning.
Det främsta bidraget från de nya medlemsstaterna kan mycket väl vara att de tillför unionen samma brinnande iver som de uppvisade när de befriade sig själva från Sovjetmakten och när de gjorde sin imponerande satsning för att förbereda sig inför medlemskapet.
Unionen som helhet kommer med största säkerhet att finna kraft och en källa till inspiration i den brinnande iver och entusiasm som ni uppvisar när ni inleder detta nya kapitel, i många fall med den yngre generationens hjälp.
Alla som går in i en ny familj ställs alltid inför problem som handlar om anpassning, särskilt om familjen bor utanför det egna hemlandet.
I vår egen familj har vi en del erfarenhet av detta!
I de flesta fall krävs den största anpassningen av nykomlingen, även om det vore mer rättvist om uppgiften fördelades på båda parter.
Detta är även tillämpligt på unionens utvidgning.
De nya medlemmarna måste anstränga sig för att passa in i vad som redan finns på plats i unionen, men de gamla medlemmarna måste också visa sin vilja att anpassa sig.
Det är inte bara den broderliga hållning man kan förvänta sig i dessa kretsar, utan också det snabbaste sättet att säkerställa ett gott samarbete.
EU: s grundläggande princip är att unionen bygger på en rättsgemenskap.
De länder som ingår i unionen, inbegripet länder som har tillhört de mäktigaste i Europa, har i den gemensamma framtidens intresse underordnat sig lagens auktoritet.
Detta är ett unikt steg i Europas historia.
Med detta följer också att man skall respektera varje enskild medborgares rättigheter.
Denna unionens förankring i lagen symboliseras på ett slående sätt av att EU: s högsta tjänstemän avlägger sin ed inför hela EG-domstolen.
Våra 25 länder är förenade – men ” i mångfald ”.
De sätter värde på sin egen identitet, sitt eget språk och sitt eget kulturarv.
Detta är vår stora styrka som är utmärkande för Europa, och det ligger i allas vårt intresse att noga slå vakt om och bevara detta.
De ständiga krockarna mellan våra olika kulturer gör oss mer medvetna både om vår egen kultur och om vårt gemensamma arv.
Härigenom blir vi också bättre rustade att stå emot den anda av materialism och masskultur som tveklöst sprider sig över världen och antar allt mer hotfulla former.
För att kunna fungera effektivt måste unionen ha tydligt definierade befogenheter inom ett antal områden.
Inom andra områden, där framgången inte är så beroende av att befogenheterna koncentreras, kan det visa sig användbart att som motvikt lämna mer utrymme för regeringar, lokala myndigheter och medborgarna själva att hitta egna lösningar, antingen på nationell eller regional nivå.
En bra balans mellan centraliserade och decentraliserade styrelseformer kan vara ett sätt att undvika att unionen frammanar bilden av en allomfattande byråkrati som alienerar människor.
Om ansvarsuppgifterna är tydliga och förläggs och verkställs inom de områden där de bäst tjänar gemenskapen får medborgarna ett bättre grepp om och ökad respekt för det gemensamma intresset.
Europa handlar inte så mycket om att uppnå ett slutmål som om processen att ta sig dit.
En del tycker att den processen framskrider för långsamt, medan andra tycker att den går för fort.
Framgångar föder ofta motkrafter.
De bör inte få oss att misströsta, utan snarare sporra oss att framhärda.
Ibland handlar det om att invänta rätt tillfälle.
Rom byggdes inte på en dag.
Samma sak gäller det bygge som grundlades genom Romfördraget.
Unionen växer i styrka om den öppnar sig för länder som delar våra rättsliga normer och åtar sig att uppfylla kriterierna.
Den medvetenheten kan vara till stöd för att öppet, rättvist och förutsättningslöst kunna föra förhandlingar med dem som vill ansluta sig till unionen.
Om länder bemödar sig att göra övergången till ett demokratiskt styrelseskick så effektiv som möjligt förtjänar de extra uppskattning och stöd.
Om tre dagar skall det konstitutionella fördraget undertecknas i Rom.
I förordet finns en högtidlig förklaring om att Europa vill fortsätta att arbeta för att upprätta fred, rättvisa och solidaritet i världen.
Det är en långtgående ambition och ett tecken på att detta organiserade Europa känner sig besläktat med idealet om en värld som organiseras på liknande sätt.
Vi respekterar och stöder Förenta nationerna som en världsomfattande struktur som förespråkar exakt samma principer.
Fred är den grundläggande förutsättningen för att någon sorts framsteg och utveckling skall kunna uppnås.
Freden är sårbar och måste vårdas omsorgsfullt.
De EU-länder som har lyckats bevara freden inom sina gränser stöder nu fredsbevarande insatser i andra delar av världen och skickar för detta ändamål trupper till dessa områden.
Genom det konstitutionella fördraget skickar våra länder en tydlig signal om att de tar sitt ansvar gentemot övriga världen och oförtröttligt kommer att fortsätta sina strävanden att bekämpa fattigdom, ojämlikhet och orättvisa.
Mina damer och herrar, ärade ledamöter!
Det finns på vår kontinent en historisk själslig frändskap, en samhörighetskänsla som gör oss till européer.
I fördragen har vi utformat och för varje gång givit en tydligare beskrivning av den civilisation vi vill leva i.
Våra europeiska institutioner utgör denna civilisations pelare, däribland parlamentet.
I fullgörandet av den ansvarsfulla uppgiften att företräda 450 miljoner européer önskar jag er innerligt den inspiration som Europa i dag kräver av oss alla.
