# ID: svediakorp-gov449542
# author: Wurtz (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2004-10-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 794
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr nominerad kommissionsordförande!
Är det rimligt att fälla en kommission på grund av att man inte är helt tillfreds med två eller tre kommissionärer?
Denna framställning av situationen av den nominerade ordföranden utgör, vad min grupp beträffar, en djupt bristfällig bedömning av den kris EU genomgår.
Den senaste tidens växande kritik mot José Manuel Barrosos lag är allt annat än en blixt från klar himmel.
Låt mig påminna er om att en inte obetydlig andel av kammaren så tidigt som i juli uttryckte misstro mot de snarast alltför liberala åsikter som kännetecknar Barroso.
Det kan inte komma som en överraskning för någon att det kommissionärskollegium som presenterats för oss bara tjänar till att skärpa dessa reservationer.
Genom att på den ytterst känsliga konkurrensposten sätta en ivrig anhängare av marknadsekonomi, som en analytiker formulerade det, en industrilobbyist som företräder och främjar tvivelaktiga band mellan offentliga plikter och privata intressen, till den grad att han har fått en skarp och enhällig reprimand av sitt nationella parlament, genom att till posten för internationell handel utnämna en frihandelsförespråkare, som inte tvekar en sekund att kungöra att han litar på att konkurrens kommer att förbättra de offentliga tjänsternas kvalitet, genom att ge ansvaret för den inre marknaden till en avregleringsfundamentalist, miljöportföljen till en högerman, som tycks betrakta ekologi som det minsta av sina bekymmer, och jordbruksportföljen till en talesman för jordbruksbranschen och så vidare och så vidare, har den nominerade ordföranden utan tvivel lyckats övertyga ett antal tvivlare om att han har en bestämd uppfattning om EU som de säkerligen inte delar.
Mot bakgrund av detta fundamentala bestridande av José Manuel Barrosos ekonomiska, sociala och miljörelaterade åsikter har Buttiglionebomben briserat.
Barroso sade oss att han fäster stor vikt vid kommunikation.
Han har fått som han ville.
En enda kommissionär har gjort hela hans kommission berömd, låt vara till ett avsevärt pris.
Bilden av hans lag är, oavsett hur duktiga några av medlemmarna må vara, för alltid fläckad av ovärdiga och otidsenliga ord som inte har straffats som de borde.
Om ett kandidatland framförde sådana fundamentalistiska åsikter om kvinnans roll i samhället och sådana diskriminerande åsikter om homosexualitet skulle det avvisas.
Vi borde åtminstone ha gjort detsamma med en EU-kommissionär.
Låt mig tillägga att också andra uttalanden av Rocco Buttiglione är värda vår uppmärksamhet, även om, eller snarare i synnerhet som, det inom rådet och kommissionen finns ett antal sympatisörer med dessa farliga idéer.
En sådan idé är att upprätta läger för migranter och asylsökande i Nordafrika, och Rocco Buttiglione kände i frågan behov av att klargöra att det inte alls skulle röra sig om, och jag citerar, ” koncentrationsläger ” utan om ” humanitära centrum ”.
Tack för att ni redde upp det.
Ett annat exempel är den krigiska syn på kampen mot terrorismen som Buttiglione har visat prov på: man är rädd i vårt samhälle; vi befinner oss i krig; vi kommer att vinna.
Detta är det budskap som trummats ut av den nominerade kommissionären, och det påminner om en gammal refräng som är kär för den nuvarande innehavaren av ämbetet i Vita huset.
Det är dessa faktorer som bör påverka vårt beslut i morgon.
Under de 25 år jag har sett kommissionärskollegier komma och gå har jag aldrig sett en kommission som är så oälskad innan den ens har påbörjat sitt arbete.
I själva verket tror jag, efter Santerkommissionens misslyckande och sedan den stormiga resa som företogs av den kommission som efterträdde den, efter raden av allt bittrare strider mellan regeringar och kommissionen, mellan regeringarna själva, mellan kommissionen och parlamentet, efter talrika oroande tecken på ” EU-leda ” bland den stora allmänheten – för att använda ett uttryck som ofta hörs i de nya medlemsstaterna –, inte minst efter valet, som var anmärkningsvärt för ett rekordlågt deltagande, och med hänsyn till att utkastet till konstitution kanske inte ratificeras om några dagar, fullt och fast att ” Barrososyndromet ”, som i morgon kommer att leda till ett historiskt nederlag eller till en pyrrusseger, utgör en ny och kraftfull indikator på den djupa krisen för ett EU utan visioner och utan en samlande plan.
Det behövs helt klart en genomgripande översyn för att återföra lite vett till vad som skulle kunna och bör vara ett av de stora äventyren i vår tid.
Min grupp kommer i morgon därför, i ett enhälligt beslut av de 17 ledamöterna, att rösta mot utnämningen av Barrosokommissionen.
